Indraget stöd håller Dick Lindkvist instängd i lägenheten

Dick Lindkvist, 77, i Köping har inte kunnat lämna sin bostad sedan juli. Kommunens tidigare hjälp med trappklättrare upphörde efter tre månader och kostnaden för fortsatt transport är för hög för honom. Han beskriver hur isoleringen påverkat hans psykiska mående och gjort det allt svårare att klara vardagen.

Dick Lindkvist använder rullstol sedan han tvingades amputera ett ben efter att en infektion i stortån spridit sig. Han misstänker själv att infektionen ursprungligen orsakades av ett metallspån som han trampade på under arbetet.

I februari avled hans hustru plötsligt. Efter dödsfallet fick han tillfällig hjälp av Köpings kommun med en trappklättrare som gjorde det möjligt för färdtjänstpersonal att transportera honom och rullstolen genom trapphuset. När stödperioden löpte ut upphörde den kommunalt bekostade hjälpen.

En transport med trappklättrare kostar nu Dick Lindkvist 750 kronor per tillfälle. Efter utgifterna för hustruns begravning och den försämrade ekonomiska situationen har han inte möjlighet att betala beloppet.

Reglerna bakom beslutet antogs av Köpings kommuns vård- och omsorgsnämnd den 24 april 2024. Riktlinjerna, som utarbetades av Sanna Miltenburg den 28 mars samma år, fastställdes genom nämndens beslut i paragraf 37.

I riktlinjernas avsnitt 2.17.5 anges att bärhjälp med trappklättrare endast erbjuds i samband med färdtjänstresor. Transporten utförs med hjälp av ytterligare en färdtjänst- eller taxichaufför. Taxiföretaget kan också avstå från uppdraget med hänvisning till arbetsmiljön.

Köpings kommun beskriver hjälpen som en tillfällig insats under exempelvis rehabilitering, bostadsanpassning eller byte av bostad. Efter den begränsade stödperioden kan resenären fortsätta använda tjänsten, men måste då själv stå för kostnaden.

Sanna Byström, chef för kommunens biståndsenhet, förklarar att de lokala riktlinjerna begränsar det kommunala stödet till tre månader. Hon uppger också att kommunen inte har någon juridisk skyldighet att erbjuda hjälp ens under denna period.

Byström framhåller att situationen är problematisk för personer som inte kan lämna sina bostäder, men att biståndsenheten måste arbeta utifrån gällande lagstiftning och kommunala bestämmelser.

Frågan om hur länge trappklättrare ska kunna användas med kommunalt stöd har även behandlats i arbetet med gemensamma färdtjänstregler för Västmanland.

Den 26 mars 2026 godkände Köpings kommuns vård- och omsorgsnämnd ett remissvar om ett föreslaget länsgemensamt regelverk. Vård- och omsorgsförvaltningen konstaterade att förslaget medgav tillfällig användning av trappklättrare utan en uttrycklig tidsgräns, till skillnad från kommunens befintliga regler.

Förvaltningen framförde samtidigt att en bestämd tidsgräns skulle kunna minska skillnaderna mellan kommunerna. I remissvaret hänvisades även till de ökade kommunala kostnaderna för tjänsten.

Köpings kommunstyrelse beslutade den 2 juni 2026 att tills vidare inte anta Region Västmanlands föreslagna gemensamma riktlinjer för färdtjänst och riksfärdtjänst. Beslutet fattades i paragraf 139, ärende KS 2025/221. Förslaget hade tagits fram efter samtal med ansvariga chefer och färdtjänsthandläggare i länets kommuner mellan oktober 2023 och mars 2024.

För Dick Lindkvist märks begränsningarna även inne i bostaden. En golvlist hindrar honom från att ta sig ut på balkongen med rullstolen. Hans promenadskoter kan inte heller användas eftersom han inte kommer ut ur lägenhetshuset.

När han tappade sina glasögon lossnade ett av glasen. Han har därefter inte kunnat besöka en optiker för att få dem lagade.

Synproblemen gör det svårt för honom att avläsa markeringarna på insulinpennan. Han upplever också svårigheter med att fördela sina läkemedel i dosetten.

Köpings kommun uppger att personer med varaktiga eller långvariga funktionsnedsättningar kan ansöka om bostadsanpassningsbidrag. Stödet kan omfatta fasta förändringar i bostaden, bland annat borttagning av trösklar, montering av ramper och installation av automatiska dörröppnare. En förutsättning är att behovet inte kan tillgodoses genom en enklare lösning.

Ansökningarna handläggs av Västra Mälardalens Kommunalförbund, vars handläggare utreder behoven och fattar beslut. Utredningen kan även omfatta hembesök.

Köpings kommuns rehabiliteringsenhet har arbetsterapeuter som kan undersöka aktivitetsförmågan i hemmet, prova ut hjälpmedel och utfärda intyg för bostadsanpassning. Vid enheten finns också fysioterapeuter samt en syn- och hörselinstruktör.

Region Västmanland anger i sin information på 1177 att förskrivning av hjälpmedel regleras genom politiskt fattade beslut som gäller både regionen och länets kommuner. Arbetsterapeuter gör individuella bedömningar utifrån funktionsnedsättning, praktiska behov och aktuella hjälpmedelsregler.

Boverket uppger att bostadsanpassningsbidrag även kan beviljas för hissinstallationer i eller i anslutning till flerbostadshus. Möjlighet en begränsas dock av andra krav. I ett mål som Kammarrätten i Jönköping avgjorde den 15 juni 2007, med målnummer 412-07, nekades en trapphiss eftersom installationen skulle påverka möjligheterna till säker utrymning.

Myndigheten anger också att en fastighetsägare eller bostadsrättsförening under vissa förutsättningar kan överta rätten till ett beviljat bidrag för anpassningar i gemensamma utrymmen. Det kan exempelvis gälla åtgärder i entréer och trapphus.

Det finns inget generellt kostnadstak i lagen om bostadsanpassningsbidrag, enligt Boverket. Varje ansökan ska i stället prövas utifrån om åtgärden är nödvändig med hänsyn till funktionsnedsättningen och bostadens användbarhet.

I statistik som Boverket presenterade den 18 juni 2026 framgår att kommunerna beviljade 39 020 bostadsanpassningsbidrag och 13 179 reparationsbidrag under 2025. De sammanlagda utbetalningarna uppgick till 951 miljoner kronor, en minskning med nästan fem procent jämfört med 2024.

Den genomsnittliga kommunala utgiften per beviljat bostadsanpassnings- eller reparationsbidrag var 18 215 kronor. Boverket redovisade samtidigt stora skillnader mellan kommunerna, med kostnader på mellan 12 och 432 kronor per invånare.

För Dick Lindkvist är kontakten med andra människor numera starkt begränsad. Hemtjänsten besöker honom en gång i veckan för att hämta soporna och varannan vecka för att ta hand om tvätten.

Han uppger att personalens besök vanligtvis varar omkring två minuter och att det är de enda människor han träffar personligen. Hans ekonomi tillåter inte att han köper ytterligare hjälp i hemmet.

En viktig kontakt är vännen Emma, som han talar med i telefon varje dag. Hon har hjälpt honom i kontakterna med kommunen och stöttat honom så att han inte börjat använda alkohol för att hantera sin situation.

Dick Lindkvist beskriver vänskapens betydelse som avgörande och menar att han utan Emma inte hade klarat isoleringen.

Han är samtidigt starkt kritisk till att kommunen inte fortsätter bekosta trappklättraren. Han har svårt att förstå varför stödet har dragits in trots att han fortfarande saknar möjlighet att ta sig ut.

Sanna Byström uppger att kommunens riktlinjer inte kan ändras omedelbart. Hon förklarar att inkomna klagomål kan utredas och att frågorna därefter kan föras vidare till den politiska nivån inför en revidering av bestämmelserna.

Sveriges Domstolar anger att förvaltningsrätten vid överklaganden av överklagbara myndighetsbeslut kan ändra ett beslut eller återförvisa ett ärende för ny handläggning. Domstolsverket upplyser att det inte kostar något att få ett överklagande prövat i förvaltningsrätten.

Under tiden fortsätter Dick Lindkvist att tillbringa dagarna i lägenheten i Köping. Han uppger att den långvariga isoleringen har påverkat både orken och det psykiska välbefinnandet.

Det han framför allt saknar är möjligheten att träffa andra människor, vistas utomhus och själv kunna ta sig till en butik för att handla.