Harpestfallen ökar kraftigt i Västerbotten

Antalet bekräftade fall av harpest fortsätter att stiga i Västerbotten. Region Västerbottens smittskydd hade den 3 september registrerat 83 fall under 2026, vilket är 14 fler än de 69 fall som tidigare hade konstaterats. Redan den 26 augusti uppgav Region Västerbotten att 43 av de då 69 fallen hade registrerats under augusti. Smittskyddsläkaren Maria Marklund uppgav samtidigt att länet vid motsvarande tidpunkt under harpeståret 2023 hade haft färre fall än i år.

Harpest orsakas av en bakterie som bland annat kan förekomma hos smågnagare. I Norrland har tidigare höga bestånd av sorkar och andra gnagare kopplats till fler fall bland människor. Sambandet är dock inte entydigt. Under 2023 var gnagarbestånden låga samtidigt som Sverige fick ett omfattande harpestutbrott. Folkhälsomyndigheten registrerade fram till vecka 47 det året 700 smittade personer i 16 regioner. Västerbotten hade då flest fall, 180, följt av Gävleborg med 133 och Dalarna med 80.

Forskare försöker fortfarande klarlägga varför antalet fall varierar kraftigt mellan olika år och hur bakterien sprids i naturen. Lovisa Hökby, doktorand vid institutionen för vilt, fisk och miljö på Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå, uppger att det fortfarande finns många obesvarade frågor om var och när människor smittas och varför vissa år får tydliga toppar.

En del av forskningen har riktats mot bävervåtmarker. Bakgrunden är att harpest kan spridas med myggor och att bäverdammar skapar vattenmiljöer där myggor kan förekomma. Forskargruppen bakom en studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften Ecosphere undersökte 14 bävervåtmarker och 14 våtmarker utan bäveraktivitet och analyserade sammanlagt 56 vattenprover. Francisella-DNA påvisades i sex prover från tre bävervåtmarker, medan inget sådant DNA hittades i proverna från våtmarker utan bäveraktivitet.

De tre vattenlokaler där Francisella-DNA hittades låg i Västmanland, Dalarna och Norrbotten. Enligt forskargruppen var samtliga knutna till områden där harar tidigare hade testat positivt för harpest. Studien fastställde däremot inte att bävermiljöerna orsakar en ökad smitta bland människor. Lovisa Hökby uppger att forskarna har samlat in vatten från både bävervåtmarker och andra vattenmiljöer för att jämföra förekomsten av harpestbakterier.

Studien ingår i ett större europeiskt forskningsprojekt där även myggor och smågnagare undersöks. Lovisa Hökby uppger att forskningen ska ge mer kunskap om var bakterien förekommer i naturen och hur olika organismer som kan föra smittan vidare hänger samman. Sveriges lantbruksuniversitet uppger att hennes doktorandarbete är inriktat på bävrars påverkan på mängden smittämnen i boreala våtmarker. Universitetet har också samlat vävnadsprover från 27 bävrar som sköts under jaktsäsongen 2024 för fortsatta jämförelser med vatten från bävrarnas våtmarker.

Även Umeå universitet bedriver forskning om harpest. En lokal forskargrupp arbetar bland annat med frågan om utbrott kan förutsägas innan de inträffar och vilka smittöverförande vektorer utöver myggor som har betydelse.

Folkhälsomyndigheten uppger att 328 fall av harpest rapporterades i Sverige under 2025. Västerbotten hade då landets högsta incidens med 19 fall per 100 000 invånare. Bland de 208 fall där smittvägen hade registrerats hade 52 procent smittats genom insektsbett eller insektsstick.

Människor kan smittas av harpest på flera sätt, bland annat genom myggbett, kontakt med ett smittat djur, inandning av damm som förorenats av urin eller avföring från sjuka djur samt genom att dricka smittat vatten. Sjukdomen sprids inte mellan människor.

Inkubationstiden är två till tio dygn och i genomsnitt omkring tre dygn. Vanliga symtom är hög feber, huvudvärk och illamående. Vid smitta genom direktkontakt med djur uppstår ofta ett sår. Smitta genom luftvägarna kan ge lunginflammation, medan intag av smittat vatten även kan orsaka sår i munnen och svalget.

Statens veterinärmedicinska anstalt samlar samtidigt in rapporter om vilda harar som hittas döda och undersöker en del av djuren för harpest. Myndighetens övervakningskarta omfattar rapporterade fynd sedan den 1 januari 2016 och uppdateras automatiskt varje dygn.