USA och Iran förbereder sig för nya militära angrepp

USA och Iran står inför risken för en ny omfattande militär konflikt samtidigt som diplomatiska kontakter fortsätter. Amerikanska styrkor samlas i regionen och Irans militär har fått order att förbereda motåtgärder. USA:s utrikesminister Marco Rubio uppgav den 31 oktober att president Donald Trump ännu inte hade fattat beslut om att återuppta omfattande angrepp.

Enligt uppgifter från anonyma amerikanska tjänstemän omfattar planeringen en större militär operation än tidigare. Tre amerikanska hangarfartyg och två amfibiestridsgrupper kan inom kort finnas i området. En sådan koncentration skulle utgöra USA:s största marina styrkeuppbyggnad i regionen på över 20 år.

USA:s utrikesdepartement beslutade den 23 oktober att amerikansk statlig personal utan samhällskritiska uppgifter och deras familjer skulle lämna Saudiarabien med hänvisning till säkerhetsrisker. Departementet införde samtidigt särskilda reserestriktioner för amerikanska statsanställda, bland annat krav på tillstånd för flygresor och besök i Qatif, Taif och Yanbu.

USA har även informerat allierade om risken för iranska motangrepp. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har samtidigt drivit på för ytterligare militära insatser mot Iran. Uppgifter om att nya amerikanska attacker skulle kunna inledas efter mellanårsvalet den 3 november har förekommit, men något formellt beslut har inte bekräftats.

Den demokratiske senatorn Chris Murphy har riktat skarp kritik mot den militära planeringen. Vid ett arrangemang hos Middle East Institute i Washington den 28 oktober uppgav Murphy att amerikanska regeringstjänstemän hade beskrivit en möjlig operation som en kortvarig kampanj. Han framhöll att sekretess hindrade honom från att redovisa detaljerna.

Chris Murphy har även på X varnat för att den planerade insatsen inte skulle uppnå sina mål och i stället riskerade att utlösa ytterligare militär upptrappning. Efter besök i Qatar och Saudiarabien uppgav han att skador på amerikanska militärbaser och begränsningar i deras användbarhet påverkade möjligheterna att skydda amerikansk personal och diplomater.

Vita huset har avböjt att kommentera känsliga militära planer men framhållit att Donald Trump fortfarande har flera alternativ beträffande Irans kärnvapenprogram. Marco Rubio uppgav den 31 oktober att presidenten föredrog en diplomatisk uppgörelse, samtidigt som USA behöll möjligheten att använda militärt våld.

På iransk sida har förberedelserna för ytterligare stridigheter fortsatt. Irans högste ledare Mojtaba Khamenei beordrade den 31 oktober landets väpnade styrkor att kunna genomföra omedelbara motåtgärder vid nya attacker. Khamenei meddelade att eventuella militära svar inte skulle begränsas till något särskilt geografiskt område.

Irans generalstabschef Ali Abdollahi uppgav den 3 november att militären uppdaterade sina förteckningar över möjliga mål. Bland dessa finns amerikanska och israeliska tillgångar. Abdollahi framhöll att de iranska styrkorna förberedde sig för att kunna reagera omedelbart på nya hot.

Den 31 oktober meddelade Irans säkerhetschef Mohsen Rezaei att landets ledning diskuterade den tidigare hållningen mot kärnvapen. Rezaei betonade samtidigt att inget beslut om någon förändring hade fattats.

Parallellt med de militära förberedelserna pågår försök att nå en diplomatisk överenskommelse. Irans utrikesminister Abbas Araghchi bekräftade den 31 oktober att Teheran hade granskat ett brev från USA:s vicepresident JD Vance. Araghchi välkomnade initiativet till förnyad dialog men uppgav att några direkta möten med amerikanska företrädare ännu inte hade planerats.

Irans utrikesdepartements talesperson Esmaeil Baqaei hade redan den 12 oktober meddelat att Pakistan och Qatar fungerade som mellanhänder mellan länderna. Baqaei uppgav att Iran granskade amerikanska förslag men krävde att landets villkor skulle respekteras innan förhandlingarna kunde återupptas.

Den 2 november presenterade Irans regering ett reviderat förslag till överenskommelse med USA. Enligt Teheran skulle uppgörelsen kunna genomföras inom två dagar. Förslaget omfattade ett amerikanskt hävande av blockaden mot iranska hamnar, lättnader för oljeexporten och avskaffande av nya sanktioner. Iran erbjöd sig i utbyte att åter öppna Hormuzsundet.

Qatars utrikesdepartements talesperson Majed al-Ansari meddelade den 3 november att både Washington och Teheran fortfarande granskade medlarnas förslag. Den qatariska delegation som hade besökt Iran hade då återvänt till Doha, medan de diplomatiska kontakterna fortsatte.

Samma dag uppgav Mohsen Rezaei att USA:s svar på Irans krav inte var tillräckligt. Han krävde att Washington skulle acceptera och genomföra Irans sju villkor innan Hormuzsundet kunde öppnas för sjöfart.

Irans parlaments talman Mohammad Baqer Qalibaf meddelade den 3 november att Teheran hade lämnat sitt svar på de amerikanska förslagen. Qalibaf framhöll att nästa steg låg hos Washington och att Iran inte skulle acceptera amerikanska krav till följd av militära påtryckningar.

Abbas Araghchi uppgav dessutom den 3 november att Iran och Saudiarabien fortsatte diskussioner om regionala säkerhetsarrangemang där utländsk militär inblandning skulle uteslutas.

Den amerikanska militära närvaron och diskussionerna om nya angrepp sker efter tidigare omfattande strider. Under våren använde USA över 13 000 bomber och robotar mot Iran. Trots insatserna kvarstår de politiska motsättningarna som konflikten gäller.

USA:s kongressutredningstjänst Congressional Research Service redovisade den 5 oktober att Donald Trumps administration hade begärt ytterligare försvarsanslag för budgetåret 2026. Av dessa avsåg 67,1 miljarder dollar militära operationer mot Iran och annan verksamhet inom försvarsdepartementet.

Congressional Research Service hänvisade även till ett vittnesmål som amiral Brad Cooper lämnade inför kongressen den 14 maj. Enligt Cooper hade amerikanska styrkor och regionala samarbetspartner under kriget oskadliggjort fler än 6 000 attackdrönare och över 1 500 ballistiska robotar.

Frågan om vad militära insatser kan åstadkomma har samtidigt uppmärksammats av den pensionerade amerikanske amiralen William H. McRaven. I en artikel som publicerades i Foreign Affairs den 20 oktober 2026 diskuterade han begränsningarna i USA:s militära makt och möjligheterna att uppnå politiska mål genom väpnade operationer. Artikeln ingår i tidskriftens november- och decembernummer.

William H. McRaven tjänstgjorde inom USA:s försvarsmakt i omkring fyra decennier och var chef för landets specialoperationskommando. Han ledde operationen där al-Qaidas ledare Usama bin Ladin dödades. I en intervju med Foreign Affairs den 29 oktober framkom även att McRaven ledde den amerikanska operation som resulterade i att Iraks tidigare president Saddam Hussein tillfångatogs 2003.

McRaven har också erfarenhet av amerikanska specialoperationer i Afghanistan. I sin artikel beskriver han hur han tidigare ansåg att fler soldater, större vapentillgång och ökade ekonomiska resurser kunde lösa svåra konflikter. Erfarenheterna från Afghanistan fick honom att ompröva den uppfattningen.

Enligt William H. McRaven visar de amerikanska insatserna i Irak och Afghanistan att militära framgångar inte automatiskt resulterar i att politiska målsättningar uppnås. Han framhåller att vissa problem inte kan lösas enbart genom användning av militärt våld, oavsett hur omfattande resurserna är.

McRaven hänvisar också till det första Gulfkriget 1991 som ett exempel på en amerikansk militär framgång och diskuterar vilka särskilda förutsättningar som krävs för att militära operationer ska kunna uppnå sina mål.

Hans resonemang aktualiseras i samband med den nya amerikanska planeringen mot Iran. Samtidigt som militära förberedelser genomförs har varken USA eller Iran meddelat att de pågående diplomatiska kontakterna har avslutats.