Sverige bygger upp ny reparationsberedskap för krig

Regeringen har gett Myndigheten för civilt försvar i uppdrag att utreda och inleda arbetet med en nationell byggnads- och reparationsberedskap. Uppdraget, med diarienummer Fö2026/01290, ska stärka totalförsvarets förmåga att röja, reparera och återställa samhällsviktig infrastruktur vid höjd beredskap och ytterst krig.

Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin säger att Sverige snabbt behöver kunna reparera bland annat vägar, järnvägar och elförsörjning efter ett väpnat angrepp. Carl-Oskar Bohlin uppger även att byggnads- och reparationsförmågan ska kunna understödja det militära försvaret. Regeringen beskriver beredskapen som en förmåga att bland annat återställa el-, transport- och kommunikationsnät. Röjningsarbetet kan också omfatta att undanröja odetonerad ammunition i samband med reparationsinsatser.

Myndigheten för civilt försvar ska tillsammans med andra berörda myndigheter kartlägga vilka nationella resurser som redan finns och vilka ytterligare resurser som behövs. Myndigheten ska också utveckla ansvarsfördelningen mellan berörda myndigheter och analysera om bland annat myndighetsinstruktioner behöver ändras. I uppdraget ingår även att kunna stödja myndigheter med geografiskt områdesansvar i samordningen på lokal och regional nivå samt att utveckla underlag för prioriteringar när tillgängliga resurser inte räcker till.

En särskild delredovisning ska lämnas den 1 mars 2027. Den ska innehålla kostnadsberäknade alternativ för olika ambitionsnivåer, förslag på finansiering och en bedömning av vilket alternativ som är lämpligast med hänsyn till bland annat samhällsekonomisk effektivitet. Uppdraget i sin helhet ska redovisas i april 2027.

Myndigheten för civilt försvar har redan genom regleringsbrevet för 2026 fått i uppdrag att ta fram metodstöd för så kallade F-avtal och att börja bygga upp ett register över sådana avtal. Det arbetet ska redovisas senast den 22 februari 2027. Myndigheten för civilt försvar beskriver F-avtal som avtal av särskild betydelse för försörjningsberedskapen, med syfte att säkra kritiska varor, tjänster och produktionskapacitet vid kriser och höjd beredskap.

Boverket uppger att bygg- och anläggningssektorns beredskap bland annat kan behövas för reparationer av vägar, broar, byggnader och annan samhällsviktig infrastruktur. Boverket pekar också på behovet av att snabbt kunna uppföra bostäder, skyddsvallar och annan nödvändig infrastruktur.

Sverige hade tidigare en byggnads- och reparationsberedskap som enligt Byggföretagen fanns mellan 1944 och 2007 och organiserade företag inom den civila byggindustrin. Sveriges riksdag redovisar att systemet byggde på avtal och andra överenskommelser mellan staten och bygg-, maskin-, installations- och konsultföretag och som mest omfattade omkring 50 000 personer.

Byggföretagen välkomnar regeringens nya uppdrag. Byggföretagens vd Kristoffer Tamsons säger att kriget i Ukraina har visat betydelsen av att snabbt kunna återställa samhällskritisk infrastruktur och att en sådan förmåga är viktig för samhällets motståndskraft. Byggföretagen har tidigare förespråkat en återupprättad organisation med tydligt mandat, ett särskilt kansli och frivilligt deltagande från näringslivet. Organisationen har också ansett att staten bör bära huvudansvaret för finansieringen av företagens beredskapsåtaganden.

Svenskt Näringsliv har tillstyrkt att en modern byggnads- och reparationsberedskap etableras, men bedömt att den organisation som avvecklades 2007 inte kan återinföras i oförändrad form eftersom både beredskapsstrukturen, företagens regelverk och byggbranschens struktur har förändrats. Svenskt Näringsliv har förespråkat frivilligt deltagande och partnerskap med näringslivet i stället för tvingande lagstiftning samt efterlyst tydligare representation för företagen i organisationen.

Trafikverket har samtidigt framhållit att transport- och energisektorerna redan har omfattande behov och ansvar inom byggnads- och reparationsberedskapen. Trafikverket har därför efterlyst tydligare gränsdragningar för att undvika oklart ansvar och suboptimering av resurser. Den tidigare Myndigheten för samhällsskydd och beredskap bedömde 2024 att en myndighet med nationellt samordningsansvar behövde utses på kort sikt och pekade då ut Trafikverket, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Svenska kraftnät, Energimyndigheten, Post- och telestyrelsen, Fortifikationsverket och Försvarsmakten som myndigheter som inledningsvis behövde involveras.