Stillastående fartyg kan sprida invasiva arter globalt

Omkring 1 500 fraktfartyg som blivit kvar i Hormuzsundet sedan kriget mellan USA och Iran bröt ut kan orsaka omfattande spridning av främmande marina arter när trafiken återupptas. Enligt en studie publicerad i tidskriften Biological Invasions den 22 juli 2026 kan situationen utvecklas till ett så kallat superspridarevent.

Studien publicerades som artikel 177 i tidskriftens volym 28 och genomfördes av 24 marinbiologer under ledning av Mario N. Tamburri. Woods Hole Oceanographic Institution uppgav att den internationella forskargruppen leddes av University of Maryland Center for Environmental Science.

Fartyg för regelbundet med sig mikrober, alger och andra organismer mellan hamnar. Risken ökar när fartygen ligger stilla under längre perioder, eftersom bland annat havstulpaner, långhalsar, musslor och andra ryggradslösa djur då kan bilda täta samhällen på skroven. Forskargruppen uppgav att kraftig tillväxt av sådana påväxtorganismer kan börja efter omkring tio dagar, medan lastfartyg normalt stannar mindre än två dagar i de flesta hamnar.

Rankfotingar är kräftdjur som ofta fäster på fasta ytor, däribland fartyg. Havstulpaner och långhalsar förekommer även i svenska vatten. Det finns tusentals arter av rankfotingar, och vissa av dem lever som parasiter.

Mario N. Tamburri uppgav att spridning av organismer kan minska den biologiska mångfalden och orsaka lokala utrotningar i områden där främmande arter etablerar sig. Han beskrev förutsättningarna i Hormuzsundet som ett närmast värsta tänkbara scenario för marin spridning.

Forskarna analyserade en sjöfartsförbindelse som omfattade 3 027 fartyg. Dessa hade sammanlagt gjort 248 362 anlöp vid 3 517 hamnar och ankarplatser, vilket enligt forskargruppen visar hur långt organismer från regionen kan transporteras när fartygen börjar röra sig igen.

Jeddah, Mumbai, Colombo, Singapore, Alexandria, Pireus, Algeciras och Rotterdam pekades ut som särskilt utsatta första anlöpshamnar. Bedömningen grundades på hamnarnas trafikförbindelser med området eller på att deras miljöförhållanden liknar dem i Persiska viken. Indien och Singapore nämndes särskilt som platser där temperaturerna kan gynna arter från regionen.

Mellanösterns havsområden har sedan tidigare dussintals invasiva arter som följt med internationella handelsfartyg. Mario N. Tamburri uppgav att organismer som klarar regionens extrema miljöförhållanden också kan ha god förmåga att etablera sig i nya områden.

April M. H. Blakeslee vid East Carolina University uppgav att invasiva arter kan öka kostnaderna för underhåll av kustnära infrastruktur och få långvariga ekonomiska följder för kustsamhällen. Hon uppgav också att parasiter och sjukdomsframkallande organismer kan transporteras i barlasttankar eller tillsammans med organismer på skroven och därefter spridas till ekologiskt eller kommersiellt värdefulla arter.

University of Maryland Center for Environmental Science uppgav att Mario N. Tamburri och Gregory Ruiz främst tog fram rapporten för att uppmärksamma den förhöjda invasionsrisken från den omfattande uppläggningen av fartyg. Forskarna betonade samtidigt att det mänskliga lidandet i och omkring Hormuzsundet är den mest akuta frågan.

Mario N. Tamburri jämförde övervakningen med arbetet mot influensa och covid-19. Enligt honom behöver myndigheter vara förberedda, upptäcka främmande arter tidigt och kunna vidta åtgärder om de påträffas.

Internationella sjöfartsorganisationen antog 2023 reviderade riktlinjer för hantering av biologisk påväxt på fartyg. I april 2025 godkände organisationen även särskild vägledning för säker och miljömässigt ansvarsfull rengöring av fartyg i vatten. Samma månad inleddes arbetet med ett rättsligt bindande internationellt regelverk för biologisk påväxt.

Hormuzsundet är samtidigt en central passage för den globala energihandeln. USA:s energiinformationsmyndighet beräknade att omkring 20,7 miljoner fat olja och petroleumprodukter passerade sundet varje dag under 2024, motsvarande ungefär en femtedel av världens konsumtion av flytande petroleumprodukter. Saudiarabien och Förenade arabemiraten har rörledningar med en sammanlagd kapacitet på omkring 4,7 miljoner fat per dag som kan kringgå sundet, men enligt myndigheten är endast en del av kapaciteten normalt tillgänglig.