Skadade igelkottar pressar viltrehabiliterare

Viltrehabiliterare på flera håll har en intensiv period med skadade och sjuka igelkottar. Trafik, robotgräsklippare, uttorkning och angrepp av fluglarver hör till problemen som återkommer under sommaren. I Säffle tar Säffle viltrehab för närvarande hand om 15 igelkottar och en hare.

Angelica Magnusson driver sedan tre år Säffle viltrehab ideellt tillsammans med sambon Mats Johansson. Nyligen kom två mycket små igelkottsungar från Västra Frölunda till anläggningen med djurambulans. De vägde mellan 70 och 100 gram. Angelica Magnusson bedömer att de sannolikt hade lämnat boet efter att något hänt deras mamma och de börjat svälta.

Dagen efter kom ytterligare fyra ungar från samma område. De hade hittats på en gräsmatta mellan två hyreshus och verkade först pigga. Vid undersökningen upptäckte Angelica Magnusson dock fluglarver i ögonen och i sår på flera delar av kropparna. Eftersom larverna redan hade börjat äta sig in i vävnaden avlivades de fyra ungarna omedelbart för att förkorta deras lidande.

Angelica Magnusson uppger att flugägg ibland kan avlägsnas med pincett innan de kläcks. Äggen sitter ofta i klungor i pälsen och liknar små riskorn. När larverna väl har kläckts kan förloppet gå snabbt och orsaka omfattande vävnadsskador.

Veterinären Therese Hård på Stiftelsen Nordens Arks djurpark i Hunnebostrand möter återkommande igelkottar med stora infekterade sår och skador på benen. Nordens Ark började i år ta emot igelkottar för rehabilitering och hjälper även Kottecentralen i Eds kommun. Therese Hård beskriver sår med fluglarver som svårläkta och uppger att larvernas rörelser ibland kan ses under huden.

Therese Hård tar i genomsnitt hand om 10–15 skadade igelkottar per säsong. Flest kommer under sommaren, särskilt i juli när värmen också gör att många djur blir uttorkade. En vuxen igelkott rehabiliteras normalt under en till två veckor, medan ungar kan behöva stanna i flera månader. Innan en unge kan släppas ut ska den väga omkring ett halvt kilo.

På Säffle viltrehab vårdas bland annat en igelkott som kom in med ett färskt ryggsår där stora delar av huden hade slitits bort. Angelica Magnusson bedömer att skadan kan ha orsakats av en grästrimmer eller robotgräsklippare. Djuret behöver omfattande smärtlindring och sårvård.

Robotgräsklippare hör till de risker som uppmärksammas för igelkottar, särskilt eftersom maskinerna ofta används kvälls- och nattetid när djuren är aktiva. Forskare vid Aarhus University redovisade 2024 tester av 19 modeller och konstaterade att vissa kunde skada igelkottar medan andra inte gjorde det. I testerna hade större igelkottar lägre skaderisk. University of Oxford har i en tidigare studie av 18 modeller visat att ingen av de testade maskinerna kunde upptäcka små, beroende igelkottsungar under 200 gram utan fysisk kontakt.

Angelica Magnusson och Mats Johansson arbetar heltid vid sidan av verksamheten. Säffle viltrehab finansieras med deras egna löner och frivilliga donationer. Veterinärbesök kan bli kostsamma, och när många ungar tas in behövs valpmjölksersättning. Angelica Magnusson uppger att vanlig mjölk gör igelkottar sjuka och att vuxna djur endast ska dricka vatten.

Igelkottar bygger ofta bon av löv, ris och torrt gräs på skyddade och skuggiga platser i trädgårdar. Vinterdvalan brukar pågå från oktober eller november till mars eller april, beroende på väder och tillgång till föda. Efter dvalan kommer ofta utmärglade djur till viltrehabiliterare.

Säffle viltrehab fick i år in sin första igelkott redan i januari. Djuret hittades i en snödriva och hade både lungmask och lunginflammation. Angelica Magnusson uppger att igelkotten kunde behandlas med avmaskningsmedel och antibiotika. Lungmask är enligt Angelica Magnusson en vanlig parasit hos arten och kan ge svår hosta.

Under juli och augusti ökar belastningen på verksamheten. Angelica Magnusson kopplar perioden till bland annat gräsklippning och biltrafik. Om en hona dödas i trafiken kan ungarna senare lämna boet och söka sig ut.

Angelica Magnusson beskriver avsiktlig djurmisshandel som särskilt frustrerande. Säffle viltrehab har bland annat fått in igelkottar som sprayats med färg. Två djur hade nyligen färgats med röd och grön graffitifärg som inte gick att tvätta bort. En av dem var en digivande hona.

Hur länge ett djur får stanna på rehabilitering varierar. Angelica Magnusson uppger att djur som inte bedöms kunna rehabiliteras färdigt inom tre månader ska tas bort eftersom en längre vistelse innebär för stor stress. Therese Hård betonar också att vilda djur ska återföras till naturen så snart deras tillstånd tillåter det.

Igelkotten minskar i Sverige, särskilt i landets södra delar. Regeringen beslutade den 14 juli 2026 att arten ska ingå i den nya nationella listan över fridlysta arter. De nya reglerna träder i kraft den 1 november 2026. SLU Artdatabanken fastställde Rödlista 2025 den 24 mars 2026 och redovisar att igelkotten tillhör de välkända arter vars svenska rödlistestatus har försämrats jämfört med föregående bedömning.

Internationella naturvårdsunionen IUCN ändrade 2024 den västeuropeiska igelkottens globala status från livskraftig till nära hotad. IUCN redovisade samtidigt uppskattade nationella minskningar på 16–33 procent under de föregående tio åren i delar av artens utbredningsområde.

Under Igelkottsveckan 2026 registrerades enligt Världsnaturfonden WWF 51 890 observationer och rapporter om att ingen igelkott hade setts. Därmed överstiger det sammanlagda antalet registreringar under projektets tre första år 145 000. Under årets räkning rapporterades 39 051 levande igelkottar och 2 603 trafikdödade djur. WWF redovisar också att mer än 80 procent av de döda igelkottar som registrerats i projektet har hittats längs bilvägar.

Igelkottsräkningen genomförs av Världsnaturfonden WWF i samarbete med den ideella stiftelsen Nordens Ark och med finansiering från Svenska Postkodlotteriet. Observationerna skickas vidare till SLU Artdatabanken för analys. WWF uppskattar att det finns omkring 30 000 igelkottar i Sverige.

Naturvårdsverket tillåter privatpersoner att tillfälligt ta hand om ett skadat vilt djur i högst 48 timmar. Under den tiden ska djuret lämnas till en godkänd viltrehabiliterare eller släppas tillbaka i naturen. Vilda djur som tas om hand för rehabilitering omfattas av djurskyddslagen. Katastrofhjälp – Fåglar och Vilt, KFV, kan ge rådgivning och kontaktuppgifter till viltrehabiliterare finns via Viltakuten.