Sexuellt våld vanligt bland hbt-personer

Sexuellt våld, diskriminering och kränkande bemötande är vanligt bland homosexuella, bisexuella och transpersoner som deltagit i Folkhälsomyndighetens undersökning SRHR 2024. Rapporten bygger på svar från nära 16 000 personer, varav drygt 1 000 uppgav att de var homosexuella, bisexuella eller transpersoner.

Undersökningen skickades under hösten 2024 till ett slumpmässigt urval av 60 000 personer i åldrarna 16–84 år. Folkhälsomyndigheten beskriver resultaten som en ögonblicksbild av deltagarnas sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter samt som en fingervisning om situationen i stort.

Hälften av de bisexuella kvinnorna uppgav att någon hade gjort något sexuellt med dem mot deras vilja. Motsvarande andel var en tredjedel bland transpersonerna och en femtedel bland de bisexuella männen. Det kunde enligt Folkhälsomyndighetens utredare Kalle Röcklinger handla om bland annat oönskade kyssar och beröringar eller om att tvingas röra vid någon annan. Fysiska sexuella trakasserier förekom i ännu större omfattning.

Kalle Röcklinger uppgav att de höga nivåerna av våldsutsatthet är bekymmersamma. Erfarenheterna omfattade både fysiska händelser och sexuellt våld i digitala miljöer.

Mellan 18 och 40 procent av hbt-personerna i undersökningen hade under de senaste tre månaderna upplevt diskriminering eller kränkande bemötande. Kalle Röcklinger uppgav att den korta tidsperioden visar att erfarenheterna är aktuella och relativt vanligt förekommande.

Inom hälso- och sjukvården kunde det handla om att personal vid upprepade tillfällen använde fel pronomen eller utgick från att en patient inte behövde en viss typ av vård. Kalle Röcklinger nämnde som exempel att frågor om preventivmedel kan utelämnas i samtal med en barnmorska på grund av antaganden om patientens sexuella relationer.

Diskrimineringsombudsmannen har uppgett att diskriminering i vården förekommer med samband till bland annat sexuell läggning och könsöverskridande identitet eller uttryck. Myndigheten har i ett tillsynsärende fastställt att vårdpersonal diskriminerade patienter genom att fortsätta använda fel könsidentitet i journalanteckningar.

Folkhälsomyndigheten uppgav även att omkring åtta av tio bisexuella personer och transpersoner inte hade testat sig för hiv eller andra sexuellt överförbara infektioner under de senaste tolv månaderna. Myndigheten anser att förebyggande insatser mot sexuellt överförbara infektioner och våld samt andra stödinsatser inom SRHR behöver anpassas efter hbt-personers särskilda behov.

Rapporten visar samtidigt att de flesta deltagarna uppgav en god allmän hälsa. Omkring hälften var nöjda med sitt sexliv, och många beskrev sina relationer som jämlika. Kalle Röcklinger framhöll därför att resultaten inte enbart ger en negativ bild av hbt-personers sexuella hälsa.

Folkhälsomyndigheten vill se förstärkta insatser för att förebygga sexuellt våld och säkerställa tillgången till stöd och vård oavsett kön, könsidentitet eller sexuell läggning. Myndigheten efterlyser också bättre bemötande och högre hbt-kompetens inom vården vid exempelvis graviditet, förlossning och andra reproduktiva livshändelser.

Regeringskansliet har uppgett att Socialstyrelsens långsiktiga uppdrag att utveckla mödrahälsovården, förlossningsvården samt flickors och kvinnors hälsa även omfattar vård för personer som utsatts för sexuellt våld. Uppdraget omfattar dessutom särskilt utsatta gruppers benägenhet att söka vård.

Socialstyrelsen har uppgett att 4,6 miljoner kronor finns att fördela till kommuner och regioner under 2026 för insatser som främjar hbtqi-personers situation. Myndigheten bedömer samtidigt att våldsutsatta hbtqi-personer endast i begränsad omfattning blir kända av socialtjänsten. Flera kommunala verksamheter har uppgett att steget att söka stöd kan vara stort på grund av dubbel utsatthet.

Jämställdhetsmyndigheten har uppgett att verksamheter som särskilt stödjer hbtqi-personer utsatta för våld i nära relationer främst finns i storstäder och att det finns brister i de formella skyddsnäten. En heteronormativ föreställning om våld i nära relationer kan enligt myndigheten försvåra identifieringen av våldet både för de utsatta och för yrkesverksamma.

RFSL uppgav i sin trygghetsrapport 2026 att 66 procent av de svarande hbtqi-personerna trodde att tryggheten i Sverige skulle minska under det kommande året. Motsvarande andel i befolkningen som helhet var 38 procent.

Folkhälsomyndighetens rapport har artikelnummer 26024. Den är avsedd att användas av bland andra skolor, rättsväsendet, socialtjänsten, beslutsfattare och verksamheter som arbetar med hiv- och STI-prevention.