Ryssland stoppar internationell insyn i landets fängelser

Rysslands utträde ur Europarådets konvention mot tortyr trädde i kraft den 1 november 2026. Beslutet avslutar den internationella granskningsmekanism som tidigare gav Europarådets tortyrkommitté, CPT, rätt att inspektera fängelser, häkten och andra platser där människor hålls frihetsberövade i landet.

CPT:s ordförande Alan Mitchell uppger att utträdet innebär att den oberoende internationella övervakningen av ryska förvarsanläggningar upphör. Människorättsorganisationer har samtidigt varnat för att fångar i Ryssland därmed förlorar det sista internationella skyddet genom denna typ av övervakning.

Beslutet fattades formellt under 2025. Den ryska presidenten Vladimir Putin undertecknade den 29 september samma år en federal lag om att säga upp konventionen och dess två tilläggsprotokoll. Enligt konventionens bestämmelser träder en uppsägning i kraft ett år efter att den meddelats.

Den ryska regeringen motiverade beslutet med att landet inte haft någon representant i CPT sedan december 2023. Regeringen hävdade att valet av en ny rysk ledamot hade blockerats och att Ryssland därför inte kunde medverka fullt ut i kommitténs verksamhet.

Under perioden 1998–2021 genomförde CPT sammanlagt 30 inspektionsbesök i Ryssland. Kommitténs representanter granskade då förhållandena på fler än 450 platser där människor hölls frihetsberövade. Det sista besöket genomfördes mellan den 20 september och den 4 oktober 2021.

Trots det omfattande granskningsarbetet gav ryska myndigheter endast tillstånd att offentliggöra fyra inspektionsrapporter. CPT uppger att Ryssland var det enda anslutna landet med en uttalad policy mot publicering av kommitténs rapporter och myndigheternas svar.

Flera av de rapporter som fortfarande är hemliga gäller inspektioner i Tjetjenien och andra delar av norra Kaukasus. Tio av dessa besök genomfördes mellan 2000 och 2017. Inte heller rapporten från det sista besöket 2021 hade offentliggjorts när Ryssland lämnade konventionen. Enligt CPT kan ryska myndigheter fortfarande lämna sitt godkännande till att rapporterna publiceras.

Förhållandena i norra Kaukasus har under lång tid varit föremål för kommitténs granskning. CPT offentliggjorde särskilda uttalanden om situationen i regionen 2001, 2003, 2007 och 2019. I mars 2019 uppmärksammade Europarådets parlamentariska församlings rapportör Frank Schwabe kommitténs dokumentation av tortyr och olagliga frihetsberövanden i norra Kaukasus. Schwabe framhöll att kommitténs då fyra offentliga uttalanden om samma region saknade motstycke i dess tidigare verksamhet.

Efter den ryska invasionen av Ukraina 2022 har CPT tagit emot ett stort antal uppgifter om misstänkt tortyr och misshandel som ska ha utförts av ryska företrädare. Kommittén har dock inte kunnat genomföra några nya inspektioner i Ryssland sedan invasionen. Enligt CPT har ryska myndigheters bristande samarbete hindrat kommittén från att undersöka förhållandena på plats.

Den 18 november 2024 offentliggjorde CPT sitt femte särskilda uttalande om Ryssland. Bakgrunden var bland annat att ryska myndigheter inte hade besvarat kommitténs frågor om oppositionspolitikern Aleksej Navalnyjs plötsliga död i rysk fångenskap. CPT bedömde att de uteblivna svaren innebar bristande samarbete enligt konventionen.

Uppgifterna om övergrepp mot ukrainska krigsfångar har också dokumenterats av FN:s människorättsövervakare i Ukraina. FN har rapporterat att 96 procent av de granskade ukrainska krigsfångarna utsatts för tortyr eller misshandel under sin fångenskap. Bland de övergrepp som beskrivits finns sexuellt våld, fysisk misshandel och skenavrättningar.

I december 2025 redovisade FN:s människorättsövervakare intervjuer med 187 ukrainska krigsfångar som nyligen hade frigivits från rysk fångenskap. Av dessa berättade 185 personer om tortyr eller annan misshandel. Totalt 141 av de intervjuade, motsvarande 75 procent, uppgav att de utsatts för sexuellt våld.

FN:s människorättsövervakare meddelade i juni 2026 att nästan samtliga intervjuade ukrainska krigsfångar som frigivits från ryska förvarsanläggningar hade beskrivit liknande övergrepp. FN dokumenterade även att minst 16 tillfångatagna ukrainska krigsfångar avrättats av ryska styrkor under perioden från mitten av november 2025 till januari 2026.

En rapport från FN:s människorättskontor OHCHR den 18 september 2026 redovisade 1 004 dokumenterade fall av konfliktrelaterat sexuellt våld mellan februari 2022 och juli 2026. FN tillskrev ryska myndigheter 89 procent av fallen. Bland de utpekade aktörerna fanns företrädare för den ryska militären, kriminalvården och säkerhetstjänsten.

Människorättsorganisationen Human Rights Watch redovisade i sin årsrapport för 2026 att den FN-tillsatta oberoende internationella undersökningskommissionen för Ukraina under mars 2025 klassificerade ryska myndigheters påtvingade försvinnanden och tortyr som brott mot mänskligheten. Kommissionen bedömde att övergreppen hade samband med en samordnad statlig politik.

Human Rights Watch dokumenterade dessutom i december 2025 hur ukrainska krigsfångar hade förflyttats mellan olika ryska förvarsanläggningar. Bland platserna fanns häkten och straffkolonier i Voronezjregionen, Tularegionen och republiken Mordvinien. Organisationens intervjuer innehöll även uppgifter om att fångarna haft begränsade möjligheter att upprätthålla kontakt med sina familjer.

Samtidigt fortsätter Ukraina att omfattas av CPT:s inspektionsverksamhet. Enligt kommittén får dess representanter besöka ukrainska anläggningar för frihetsberövade vid tidpunkter som kommittén själv bestämmer. Ukraina tillämpar också ett system där inspektionsrapporterna offentliggörs automatiskt.

Rysslands utträde ur Europarådets konvention innebär däremot inte att landet lämnar samtliga internationella avtal mot tortyr. Ryssland är fortfarande anslutet till FN:s konvention mot tortyr, som Sovjetunionen undertecknade den 10 december 1985 och ratificerade den 3 mars 1987. FN-konventionen trädde i kraft internationellt den 26 juni 1987.