Regeringsstriden skärps – partiledningar riskerar intern kritik

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet kan ställas inför omfattande intern kritik om Ulf Kristersson lyckas bilda regering. Statsvetaren Jonas Hinnfors vid Göteborgs universitet bedömer att Centerpartiets senaste besked kraftigt ökar pressen på de tre rödgröna partierna inför fortsatta regeringsförhandlingar.

Centerpartiets partiledare Elisabeth Thand Ringqvist meddelade fredagen den 6 november att både Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson och Moderaternas partiledare Ulf Kristersson ska presentera varsitt samlat regeringsförslag senast den 13 november. Förslagen ska innehålla politiska prioriteringar, planerade samarbeten och besked om hur respektive regering ska kunna få stöd för sin politik i riksdagen.

Beskedet ger Ulf Kristersson ytterligare tid att försöka samla stöd för en borgerlig regering. Riksdagens talman Andreas Norlén meddelade den 6 november klockan 16.54 att Kristerssons sonderingsuppdrag förlängs med några dagar. Den tidigare tidsfristen var den 10 november, men talmannen fastställde inget nytt slutdatum. Andreas Norlén klargjorde samtidigt att övriga partier kan fortsätta sina förhandlingar parallellt med Kristerssons formella uppdrag.

Statsvetaren Jonas Hinnfors anser att utvecklingen förändrar förhandlingsläget för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. De tre partierna har tillsammans med Centerpartiet haft ett parlamentariskt övertag sedan valet, men har ännu inte lyckats enas om en regeringslösning.

Enligt Jonas Hinnfors väntar intensiva diskussioner om både politiska sakfrågor och möjliga regeringskonstellationer under den kommande veckan. Han bedömer att särskilt Socialdemokraterna och Vänsterpartiet kommer att utsättas för hård press när Centerpartiet samtidigt undersöker möjligheterna till en borgerlig regering.

Centerpartiet meddelade den 6 november att partiets fyra tidigare vallöften ligger fast. Partiet motsätter sig att Vänsterpartiet får ministerposter och vill inte stödja en regering som samarbetar med Sverigedemokraterna. Centerpartiet eftersträvar samtidigt en regering med politisk inriktning mot mitten.

Elisabeth Thand Ringqvist uppgav att Centerpartiet är öppet för regeringssamarbete med Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Liberalerna, Kristdemokraterna och Moderaterna. Partiet vill föra parallella förhandlingar med Socialdemokraterna och Moderaterna, utan att först invänta resultatet av samtalen med den ena sidan.

I de regeringsförslag som Centerpartiet begär ska partierna bland annat redovisa konkreta åtgärder för sysselsättning, ekonomisk tillväxt, landsbygdspolitik och välfärd i hela Sverige. Elisabeth Thand Ringqvist efterfrågar också besked om hur de olika regeringsalternativen avser att begränsa ytterpartiernas politiska inflytande.

De parlamentariska förutsättningarna har samtidigt förändrats genom Sverigedemokraternas besked. Vid en pressträff i Sölvesborg den 6 november meddelade partiledaren Jimmie Åkesson att Sverigedemokraterna kan tolerera en borgerlig fyrpartiregering utan att själva få ministerposter.

Jimmie Åkesson förklarade att Sverigedemokraterna kan avstå från att rösta emot en sådan regering vid en statsministeromröstning. Partiet avser därefter att gå i opposition och lämnar inga garantier för att regeringen ska kunna sitta kvar under hela mandatperioden.

Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch välkomnade Sverigedemokraternas ändrade hållning och meddelade att Kristdemokraterna vill undersöka möjligheten att samla ett regeringsunderlag på höger- och mittensidan. Liberalernas partiledare Simona Mohamsson bedömde samma dag att förutsättningarna för att bilda en borgerlig regering hade förbättrats.

Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson framhöll däremot den 6 november att Centerpartiets besked inte förändrar mandatfördelningen efter valet. Hon vill fortsätta samtalen med Centerpartiet och anser att en regering ledd av Ulf Kristersson fortfarande skulle vara beroende av Sverigedemokraterna.

Socialdemokraternas vice gruppledare i riksdagen Anders Ygeman gjorde samma bedömning av det parlamentariska läget. Vänsterpartiets vice ordförande Ida Gabrielsson meddelade också den 6 november att Sverigedemokraternas nya hållning inte förändrar Vänsterpartiets inställning till en möjlig regering under Ulf Kristersson. Gabrielsson betonade att en sådan regering fortfarande skulle vara beroende av Sverigedemokraternas acceptans.

Mandatfördelningen efter valet ger Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna sammanlagt 173 mandat. De fyra oppositionspartierna har tillsammans 176 mandat. Riksdagen har redan röstat nej till två föreslagna statsministerkandidater. Enligt reglerna kan talmannen lägga fram sammanlagt fyra förslag innan ett extraval måste utlysas.

Den senaste statsministeromröstningen hölls den 3 november och gällde Elisabeth Thand Ringqvist. Förslaget kom efter att talmannen Andreas Norlén den 29 oktober föreslagit en regering med Centerpartiet, Socialdemokraterna, Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Liberalerna. Regeringsförslaget lades formellt fram den 30 oktober.

Vid omröstningen fick Elisabeth Thand Ringqvist 25 ja-röster och 324 nej-röster. Samtliga ja-röster kom från Centerpartiets ledamöter. Socialdemokraternas 99 ledamöter, Vänsterpartiets 30 ledamöter och Miljöpartiets 22 ledamöter röstade samtliga emot förslaget.

Jonas Hinnfors bedömer att ett misslyckande för Magdalena Andersson att bilda regering kan få följder inom Socialdemokraterna. Om Ulf Kristersson i stället lyckas samla ett regeringsunderlag kan det enligt Hinnfors uppstå krav på att Andersson lämnar partiledarposten och att Socialdemokraternas ledning förändras.

Statsvetaren framhåller att de rödgröna partierna inte har haft något enkelt utgångsläge i regeringsförhandlingarna, men att deras gemensamma mandatövertag ändå har gett dem en möjlighet att bilda regering. Enligt Jonas Hinnfors kan förlusten av den möjligheten utlösa kritik inom Socialdemokraterna.

Även Vänsterpartiets ledning kan enligt Jonas Hinnfors möta interna invändningar om partiets krav bidrar till att förhandlingarna misslyckas. Han beskriver partiledningen som samlad, men anser att det ändå finns en risk för kritik mot att partiet har intagit en alltför hård förhandlingsposition.

Jonas Hinnfors framhåller att Vänsterpartiets ambition att ingå i en regering är förståelig efter många års försök att få regeringsinflytande. Samtidigt bedömer han att partiet riskerar en intern diskussion om ansvar och svek om förhandlingarna slutar med att en borgerlig regering tillträder.

Enligt Jonas Hinnfors kan Vänsterpartiet då behöva bemöta kritik om att dess krav har bidragit till att ett parlamentariskt övertag gått förlorat och att en ny borgerlig regeringskonstellation kunnat bildas.

Gillar du den här personligheten?