
AI-genererad illustration
Kungliga släktklenoder säljs för miljonbelopp i Genève
Flera smycken ur prinsessan Birgittas privata samling bjuds ut på auktion i Genève den 11 november 2026. Bland föremålen finns ett safirhalsband med tillhörande diamantprydda örhängen som Sotheby’s har värderat till mellan 300 000 och 500 000 schweizerfranc, motsvarande omkring 3,6–6 miljoner kronor.
Försäljningen äger rum inom ramen för Sotheby’s auktion Royal & Noble Jewels, som inleds klockan 17.00 centraleuropeisk tid. Smyckena ingick i den omfattande samling som prinsessan Birgitta efterlämnade när hon avled i december 2024.
Enligt smyckeshistorikern Claudia Carletti Camponeschi, som redovisade samlingen i High Jewellery Dream den 4 november, omfattar försäljningen sju auktionsposter från prinsessan Birgitta. Sex av dessa ska tidigare ha tillhört hennes mor, prinsessan Sibylla.
Det högst värderade föremålet är safirhalsbandet med matchande örhängen. Sotheby’s anger att smyckets dokumenterade ägarhistoria sträcker sig tillbaka till den danska prinsessan Dagmar, som senare blev Rysslands kejsarinna under namnet Maria Fjodorovna. Uppgiften om det tidigare ägandet bygger på den historia som har överlämnats tillsammans med smycket.
Bulgariens tidigare tsar Ferdinand överlämnade senare halsbandet till prinsessan Sibylla som bröllopsgåva. Efter moderns död 1972 ärvdes smycket av prinsessan Birgitta, som bland annat bar det vid kronprinsessan Victorias bröllop 2010 och prinsessan Madeleines bröllop 2013.
Halsbandet är omkring 45 centimeter långt och har tre avtagbara hängen. Den amerikanska tidskriften Town & Country beskriver att smycket har byggts om vid flera tillfällen. Två ursprungliga hängen används för att tillverka örhängena, samtidigt som halsbandet förlängdes.
Även en diamantinfattad brosch med en padparadschasafir ingår i försäljningen. Safiren väger 23,64 carat och kommer från Ceylon, nuvarande Sri Lanka. Broschen dateras till omkring 1910 och har ett uppskattat värde på 40 000–60 000 schweizerfranc.
En undersökning som genomfördes av det schweiziska ädelstenslaboratoriet SSEF den 29 september 2026 visade inga tecken på att safiren hade värmebehandlats.
Ett annat föremål är ett pärlhalsband som prinsessan Birgitta fick av prins Bertil vid sitt dop 1937. Sotheby’s uppger att halsbandet ursprungligen skänktes till kronprinsessan Margareta av kung Gustaf V och drottning Victoria i samband med prins Bertils födelse 1912. Prins Bertil överlämnade det senare till sin brorsdotter. Smycket värderas till mellan 2 000 och 3 000 schweizerfranc.
I samlingen finns dessutom en ring med en colombiansk smaragd på 7,58 carat, omgiven av äldre slipade diamanter. Ringen förvaras i ett etui med märkning från Stockholms hovjuvelerare Holm & Hallgren. Sotheby’s uppskattar värdet till 12 000–18 000 schweizerfranc.
Ytterligare två ringar, som tidigare ingick i prinsessan Sibyllas och därefter prinsessan Birgittas samling, säljs tillsammans. Den ena har safir, smaragd och diamanter, medan den andra är utsmyckad med safirer och diamanter. Deras sammanlagda värdering ligger på 4 000–6 000 schweizerfranc.
Försäljningen omfattar även ett armband med fyra rader odlade pärlor och en avtagbar smaragdbrosch med diamanter. Broschen dateras till mitten av 1800-talet och föremålet värderas till 4 000–6 000 schweizerfranc.
Ett diamantarmband som också har tillhört både prinsessan Sibylla och prinsessan Birgitta har värderats till 1 500–2 500 schweizerfranc. Armbandets tre mittersta länkar bedöms vara tillverkade omkring 1930.
Smyckespublicationen The Court Jeweller har beskrivit hur prinsessan Birgitta övertog flera betydelsefulla smycken efter moderns död 1972. Bland föremålen som publikationen kopplar till arvet finns smaragdringen och två andra ringar i den aktuella försäljningen.
Beslutet att sälja släktklenoderna har mött kritik. Historikern Herman Lindqvist framförde den 27 oktober 2026 att smycken med anknytning till kungafamiljens historia enligt traditionen bör stanna inom familjen. Han ansåg därför att försäljningen var olämplig.
Kungliga hovets informationschef Margareta Thorgren förklarade samma datum att de smycken som säljs är privat egendom. Hon klargjorde samtidigt att föremål som tillhör staten eller en stiftelse inte kan avyttras genom en sådan försäljning.
Redan före auktionen hade bud börjat lämnas på prinsessan Birgittas smycken. Journalisten Natalie Mourad rapporterade den 9 november 2026 att de första buden hade registrerats och att identiteten på en av budgivarna inte var offentlig.
Prinsessan Birgitta gifte sig med den tyske prinsen och konsthistorikern Johann Georg von Hohenzollern-Sigmaringen 1961. Enligt Kungliga hovet genomfördes den borgerliga vigseln på Kungliga slottet den 25 maj, följd av en katolsk vigsel i Sigmaringen den 30 maj. Vid bröllopet bar prinsessan drottning Josefinas kamédiadem.
Efter prinsessan Birgittas bortgång hölls begravningsgudstjänsten i Drottningholms slottskyrka den 15 december 2024. Hon gravsattes därefter på Kungliga begravningsplatsen i Hagaparken. Enligt Kungliga hovet genomfördes ceremonierna i en begränsad krets av anhöriga och särskilt inbjudna, i enlighet med prinsessans egna önskemål.
Källor
Analys
Förklaring:
Texten är i stort sett saklig och neutral. Den förmedlar uppgifter om föremålen, deras ägarhistoria, värderingar och försäljningsdetaljer samt hänvisar tydligt till källor (Sotheby’s, SSEF, Town & Country, Kungliga hovet, historiker). Citat eller påståenden från källor framställs som sådana och inte som journalistens egna åsikter. Kritiska kommentarer om försäljningen redovisas som andras åsikter eller myndigheters uttalanden, utan journalistiska värderingar eller försök att påverka läsaren känslomässigt. Ingen journalistisk förstärkning eller spekulation märks. Sammantaget upplevs texten som mycket neutralt och oberoende, vilket ligger inom det förväntade neutrala intervallet (80–100).
Förklaring:
Texten betonar privat ägande, marknadens mekanismer (auktioner, värderingar), och rationaliteten i att sälja som privata aktörer sköter arvet. Det finns en kritisk röst mot försäljningen men den fångas upp som undantag i en övervägande framställning av marknad, privat egendom och kunglig tradition, vilket lutar mot Höger.
Rubrik och framing:
Framställningen betonar privata släktklenoders försäljning genom en internationell auktion, marknadsvärde och historiskt ägande, med fokus på privat egendom och kulturell värdering snarare än statlig kontroll.
Språk och ton:
Saklig och informativ ton som följer värderingar och provenance; tonen förstärker en känsla av exklusivitet och marknadens legitimitet utan hån eller indignation.
Källbalans:
Störst utrymme ges åt Sotheby’s och hovets officiella uttalanden samt expertuttalanden om ägandes historia; en kritiker (Herman Lindqvist) nämns men har begränsat utrymme jämfört med marknadsperspektiven.
Utelämnanden och kontext:
Artikeln saknar bredare politisk eller social debatt om kulturarvsförvaltning, statlig inblandning, skatteeffekter eller hur museala/konstinstitutioner skulle hantera privat arv; saknas motpart från kulturarvs- eller museisektorn utanför kontexten av privat försäljning.
Analysen är en AI-bedömning av språk, vinkling och perspektiv. Den ska ses som en indikation, inte som en absolut sanning.
Senaste nyheter
Hård konflikt i Israels parlament när regeringsmakten ska avgöras
Israels nyvalda Knesset inledde sitt arbete den 10 november med protester, anklagelser och politiska motsättningar....

Gunnar Strömmer kritiserar Anderssons besked om regeringssamarbete
Justitieminister Gunnar Strömmer (M) riktar kritik mot Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson och Vänsterpartiets ledare Nooshi...

Göteborg bygger om tusen korsningar för cykeltrafiken
Göteborgs stad planerar att förändra trafikregleringen vid omkring 1 000 korsningar genom att ersätta cykelpassager...

Dömd praktikant stoppades efter förälders egen kontroll
En man i 45-årsåldern som dömts för barnpornografibrott fick praktisera på en förskola i Eskilstuna...
