Psykolog varnar för hälsorisker när ensamheten ökar

Ofrivillig ensamhet kan öka risken för både psykiska och fysiska hälsoproblem. Den legitimerade psykologen Caroline Erkers, som även är författare och vd för Svea KBT, varnar för att ensamheten har blivit ett växande samhällsproblem som berör människor i alla åldrar.

Statistik från Statistiska centralbyrån visar att 8 procent av Sveriges befolkning över 16 år under 2025 uppgav att de hade känt sig ensamma hela tiden eller för det mesta under de föregående fyra veckorna. Lika stor andel uppgav att de saknade en nära vän.

Caroline Erkers beskriver ensamhet som ett större problem än tidigare. Hon framhåller att äldre tillhör de särskilt utsatta grupperna, men att även tonåringar numera berättar om en ensamhet som hon inte har sett i samma omfattning tidigare.

Uppgifter som SPF Seniorerna sammanställt från Folkhälsoenkäten 2024 visar samtidigt att 30 procent av personer mellan 16 och 29 år upplevde ensamhet ibland, ofta eller alltid. Bland personer över 85 år var motsvarande andel 24 procent.

SPF Seniorerna redovisade även att mer än var fjärde man i åldersgruppen 16–29 år saknade någon att anförtro sig åt. Organisationen betonade att en person kan uppleva emotionell ensamhet trots att det finns människor i dennes sociala nätverk.

Enligt Caroline Erkers har samhällsstrukturen och människors förändrade sätt att umgås betydelse för utvecklingen. Hon anser att människor inte längre skapar relationer och lär känna nya personer på samma sätt som tidigare. Caroline Erkers hänvisar också till att Sverige har beskrivits som ett av de länder där det är svårast att komma in i den sociala gemenskapen.

Skärmanvändning är ytterligare en faktor som Caroline Erkers anser påverkar människors sociala relationer. Hon framhåller samtidigt att ensamhetsproblematiken har flera bakomliggande orsaker.

Internationellt är ensamhet också utbredd. Världshälsoorganisationen WHO presenterade den 30 juni 2025 en rapport där organisationen uppskattade att ungefär var sjätte människa i världen upplever ensamhet. WHO kopplade dessutom ensamhet till uppskattningsvis 871 000 dödsfall varje år globalt.

WHO:s kommission för social gemenskap konstaterade att ensamhet är vanligast bland ungdomar och unga vuxna. Omkring var femte person i dessa åldersgrupper uppskattades vara ensam. I länder med lägre inkomster låg förekomsten närmare en fjärdedel av befolkningen.

Sambandet mellan ensamhet och psykisk hälsa framgår även av Folkhälsomyndighetens undersökningar. Myndigheten redovisade att 24 procent av personer som besvärades av ensamhet hade allvarlig psykisk påfrestning. Bland dem som inte besvärades av ensamhet var andelen 4 procent.

Folkhälsomyndigheten uppgav också att 28 procent av dem som besvärades av ensamhet hade haft suicidtankar, jämfört med 9 procent bland personer som inte upplevde sådana besvär.

Caroline Erkers beskriver ensamhet som en riskfaktor för annan psykisk ohälsa och för kroppsliga sjukdomstillstånd. Hon betonar därför betydelsen av sociala relationer för människors hälsa.

Enligt Caroline Erkers kan långvarig isolering dessutom förändra hur människor förhåller sig till nya kontakter. Hon förklarar att människor anpassar sig efter sin omgivning och att den som lever ensam under lång tid kan vänja sig vid situationen.

Caroline Erkers bedömer att en sådan anpassning i vissa fall kan vara förenad med utveckling av social ångest eller social fobi. Personen kan då få svårare att ta emot nya sociala kontakter och i stället dra sig undan när möjligheter till relationer uppstår.

Samtidigt visar internationella undersökningar att sociala kontakter inte alltid ger det stöd människor behöver. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, OECD, redovisade i oktober 2025 att omkring 90 procent av de tillfrågade i organisationens medlemsländer hade någon att förlita sig på vid behov. Ungefär 10 procent saknade ett sådant stöd.

OECD framhöll också att många sociala kontakter inte nödvändigtvis är detsamma som nära eller stödjande relationer. Organisationen betonade därför att undersökningar om social gemenskap behöver omfatta både antalet relationer och deras kvalitet.

I Sverige bor en stor andel av befolkningen ensamma. Folkhälsomyndigheten har redovisat att 41 procent av landets hushåll består av en person. Bland människor som är minst 85 år bor drygt 70 procent ensamma. Myndigheten understryker dock att ensamboende inte automatiskt innebär att en person känner sig ensam.

Arbetet mot ofrivillig ensamhet har också blivit föremål för statliga insatser. Den 28 februari 2025 meddelade regeringen att Folkhälsomyndigheten hade överlämnat Sveriges första nationella strategi mot ensamhet. Strategin omfattar tre målområden: tillgängliga sociala mötesplatser, minskade hinder för socialt deltagande och färre människor som lever i långvarig ensamhet.

Socialstyrelsen meddelade den 1 juni 2026 att myndigheten under 2025 hade fördelat 48,5 miljoner kronor till 230 kommuner för arbete mot ofrivillig ensamhet bland äldre. Totalt hade 256 kommuner ansökt om bidrag på sammanlagt omkring 259 miljoner kronor.

De kommuner som fått stöd uppskattade att verksamheterna omfattade nästan 190 000 deltagartillfällen. Bland insatserna fanns gemensamma aktiviteter, sociala mötesplatser och hälsofrämjande verksamhet för äldre med hemtjänst eller som bodde i särskilt boende.

Regeringen redovisade i januari 2026 att Socialstyrelsen under året skulle fördela ytterligare 100 miljoner kronor till civilsamhällets organisationer för insatser mot ensamhet. Därutöver avsattes 90 miljoner kronor till kommunernas arbete med hälsosamtal för äldre.

Den 23 december 2025 meddelade regeringen även att Folkhälsomyndigheten fick använda 6 miljoner kronor under 2026 för att genomföra och samordna åtgärder inom den nationella strategin. Myndigheten ska lämna sin slutredovisning till Regeringskansliet senast den 31 mars 2027.