Över 26 000 kvarlevor återförda – många ännu oidentifierade

Över 26 000 kroppar och kvarlevor har återförts till Ukraina genom utväxlingar med Ryssland. Många av de döda har fortfarande inte kunnat identifieras. Det meddelade Kyrylo Budanov, chef för Ukrainas presidentkansli, den 2 oktober 2026. Myndigheterna arbetar med att fastställa identiteterna så att kvarlevorna kan överlämnas till anhöriga.

I hamnstaden Odessa finns en av de rättsmedicinska verksamheter som tar emot döda från kriget. Sedan maj 2024 har personalen undersökt fler än 3 000 kroppar och kvarlevor. Arbetet leds av Tetiana Papizh, chef för Odessas regionala rättsmedicinska byrå.

Omfattningen av identifieringsarbetet fick Ukrainas inrikesministerium att ingripa under sommaren 2026. Den 8 juli meddelade ministeriet att en särskild myndighetsövergripande arbetsgrupp hade skickats till Odessa. Anledningen var att den regionala rättsmedicinska byrån hade flest oidentifierade kvarlevor i landet.

Arbetsgruppen leds av Artur Dobroserdov, Ukrainas kommissionär för personer som försvunnit under särskilda omständigheter. Under juni genomförde gruppen kompletterande undersökningar av 77 kroppar eller kvarlevor som tidigare inte hade kunnat identifieras. Enligt inrikesministeriet fattades 31 formella identifieringsbeslut efter undersökningarna, och de första kvarlevorna hade börjat lämnas till familjer för begravning.

Vid anläggningen i Odessa anländer kvarlevorna i kylda tågvagnar. Temperaturen inne i vagnarna kan ligga på minus 18 grader. Kropparna transporteras i vita säckar och förs vidare till ett tillfälligt undersökningsutrymme i ett tält intill järnvägsspåren.

Personalen arbetar vid stålbord där varje kropp undersöks och dokumenteras. Kvarlevornas skick varierar kraftigt. Vissa kroppar är relativt välbevarade, medan andra är svårt nedbrutna eller består av enskilda kroppsdelar.

Tetiana Papizh beskriver hur personalen inte alltid vet vad säckarna innehåller innan de öppnas. I vissa fall finns kroppsdelar från flera personer i samma säck. Hon uppger också att bristfällig förvaring på den ryssockuperade sidan kan försvåra undersökningarna.

En stor del av identifieringsarbetet bygger på DNA-analyser. Anhöriga till försvunna soldater kan lämna prover som jämförs med DNA från de återförda kvarlevorna. Personalen använder även tandundersökningar, fingeravtryck och särskilda kännetecken, däribland ärr och tatueringar.

Vid en undersökning av en välbevarad kropp öppnar personalen vävnad kring ansiktet för att komma åt tänderna. Dessa rengörs och röntgas för jämförelse med registrerade uppgifter. Därefter tas ett DNA-prov.

Personliga tillhörigheter kan också ge information om den dödes identitet. Vid en undersökning hittades ett oskadat identitetskort i kläderna på en svårt skadad kropp. Tetiana Papizh förklarar att ett sådant fynd inte räcker för en säker identifiering eftersom kortet kan tillhöra någon annan. Därför genomförs även DNA-analys.

– Kan du ge mig kniven, säger en i teamet till sin kollega.

Han skär varsamt genom kinden i en djupfryst men välbevarad kropp. Ansiktet har som smält ihop. Dragen är borta, som om det vore skulpterat i brun lera. Han drar upp flikar för att nå tänderna, tvättar dem med sprit. Tandraden röntgas för att jämföras i ett register. Sedan tas ett DNA-prov.

Oroliga anhöriga som saknar soldater lämnar egna prov för att snabbt och enkelt kunna matchas om deras släkting återfinns. Andra metoder att identifiera en död är med tandavtryck, kännetecken på kroppen eller fingeravtryck om kvarlevorna är i tillräckligt bra skick.

Ytterligare en säck med kvarlevor tas in i tältet.

– Det är som ett plockepinn, säger någon.

– Du får ursäkta men för att jobba med det här måste man ha lite mörk humor, säger Tetiana. Hon blossar på en cigarett, röken erbjuder en lindring i den annars av lik förruttnande luften.

Stora pölar bildas under obduktionsborden när kropparna tinar och dess vätskor rinner ner. Jag känner hur fukten tränger in i mina skor. Kroppsvätskor.

När en kropp undersöks märks den noga. Sedan flyttas den till en fryscontainer där identifierade kvarlevor förvaras innan de hämtas av militär som ger dem till familjen.

För familjer med saknade älskade är det en plåga. Tvåbarnspappan Iliya var 40 år när han försvann i början av kriget. Hans familj fick veta att han dödats men det tog 1,5 år att få tillbaka kroppen.

– Det var en blandning av sorg och förvirring. De sa att han var död men vi kunde inte veta säkert förrän vi verkligen hade hans kropp, säger änkan Natalia Motorna.

– Barnen frågade hela tiden om han verkligen var död. Varför kunde vi inte begrava honom och varför fanns det ingen grav att gå till om han nu hade stupat, säger hon.

Hans kropp låg först på ryskockuperat territorium och det tog lång tid innan den kunde identifieras med hjälp av dotterns DNA-profil.

Natalia beskriver väntan som en plåga, som en tillvaro i ovisshet. Innan hon fick begrava hans kropp närde hon ändå ett litet hopp, även om hon fått dödsbeskedet.

– Det var en lättnad när vi väl fick tillbaka kroppen, identifierad. Det gör inte sorgen lättare men det ger oss åtminstone en grav att gå till. Ett ställe där jag kan prata med min man om saker jag inte kan berätta för någon annan, säger Natalia.

– Jag sörjer honom lika mycket med eller utan kropp, han är ju borta. Men vi fick i alla fall ett avslut, säger hon.

På den rättsmedicinska anläggningen i Odessa fortsätter undersökningarna. Efter varje genomgång märks kvarlevorna och placeras i en fryscontainer. När identifieringen är klar kan militära företrädare hämta dem för överlämning till familjen.

Arbetsförhållandena är krävande. När frysta kroppar tinar samlas vätska under undersökningsborden. Mellan undersökningarna rengörs och desinficeras arbetsytorna innan nästa säck öppnas.

Tetiana Papizh berättar att förhållandena är särskilt svåra under sommaren. Vid temperaturer omkring 40 grader bryts ned kropparna snabbt. Hon uppger att personalen då har behövt använda gasmasker på grund av den kraftiga lukten.

Samtidigt fortsätter myndigheterna att utveckla arbetet med identifieringarna. Den 18 september 2026 meddelade Ukrainas regering att premiärminister Sergii Koretskyi hade begärt en plan för att påskynda identifieringen av återförda militärer och civila.

Enligt regeringen deltar 21 regionala rättsmedicinska byråer i undersökningarna. Budgetförslaget för 2027 innehåller över 600 miljoner hryvnja, bland annat för utrustning till verksamheterna.

Kyrylo Budanov meddelade den 2 oktober att en särskild myndighetsövergripande insats skulle användas för att stärka identifieringsarbetet och göra det möjligt att få ytterligare internationellt stöd för DNA-analys.

Samma dag redovisade människorättsorganisationen ZMINA uppgifter om det ukrainska lagförslaget nummer 14095. Förslaget innehåller bestämmelser som skulle göra det möjligt att anlita internationella specialister och använda digitala kopior av fingeravtryck vid identifiering av avlidna.

Även Internationella rödakorskommittén, ICRC, arbetar med att klarlägga vad som hänt personer som saknas till följd av kriget. Vid slutet av september 2026 redovisade organisationen omkring 280 000 fortfarande saknade personer inom sitt arbete kopplat till konflikten mellan Ryssland och Ukraina.

Internationella rödakorskommittén uppgav samtidigt att organisationen hade haft omkring 841 000 kontakter med anhöriga. Upplysningar om saknade personers öde eller vistelseort hade förmedlats till 18 400 familjer.

För Tetiana Papizh är kontakten med de anhöriga en viktig del av arbetet i Odessa. Hon framhåller att identifieringarna ger familjer möjlighet att få besked om sina saknade och ordna en gravplats.

Undersökningarna fortsätter i takt med att fler kvarlevor återförs från Ryssland. För varje kropp som får en fastställd identitet kan de rättsmedicinska myndigheterna inleda arbetet med att överlämna kvarlevorna till den dödes familj.