Ny studie visar omfattande uppvärmning i världens regioner

Temperaturen över världens landområden har i genomsnitt stigit med 1,9 grader jämfört med förindustriell tid. Det visar nya beräkningar från forskare vid University of Victoria i Kanada. I flera regioner är temperaturökningen redan betydligt större än 1,5 grader, samtidigt som den globala uppvärmningen närmar sig den nivån.

Forskarna Tong Li, Francis W. Zwiers, Xuebin Zhang och Qiaohong Sun har publicerat resultaten i den vetenskapliga tidskriften Nature Climate Change. Studien bygger på historiska temperaturuppgifter och klimatmodeller som används för att beräkna den mänskligt orsakade uppvärmningen i olika delar av världen.

De regionala skillnaderna är stora. I nordvästra Nordamerika har temperaturen ökat med 3,0 grader, medan norra Centralamerika, där Mexiko ingår, har blivit 1,7 grader varmare. Forskarna konstaterar även att temperaturökningen i nordliga områden på höga breddgrader överstiger 2,5 grader.

Xuebin Zhang, klimatforskare och chef för Pacific Climate Impacts Consortium vid University of Victoria, framhåller att en global temperaturökning på 1,5 grader inte innebär att temperaturen stiger lika mycket överallt. Universitetets sammanställning visar att havsnära områden i södra Sydamerika, Sydostasien och Nya Zeeland har värmts mindre än nordliga landområden i Ryssland och Nordamerika.

Forskargruppen har utgått från den geografiska indelning som FN:s klimatpanel IPCC fastställde i sin sjätte utvärderingsrapport. Systemet omfattar 46 landregioner och 15 havsregioner, där tre regioner tillhör båda kategorierna. Indelningen används för jämförelser mellan historiska temperaturförändringar och framtida klimatscenarier.

Studien visar också att växthusgaser står för den dominerande delen av den mänskligt orsakade uppvärmningen. Samtidigt har aerosoler en kylande påverkan som delvis motverkar temperaturökningen. Forskarna bedömer att beräkningarna av människans klimatpåverkan är säkrast i tropiska områden, där de naturliga temperaturvariationerna är förhållandevis små.

Resultaten publiceras i ett läge där flera internationella klimatorganisationer redovisar fortsatt höga globala temperaturer. Europeiska unionens klimattjänst Copernicus har beräknat att oktober 2026 var den varmaste oktobermånaden som registrerats globalt. Medeltemperaturen låg i snitt 1,75 grader över den förindustriella nivån.

Copernicus bedömer även att medeltemperaturen för hela 2026 kommer att hamna mellan 1,56 och 1,61 grader över förindustriell nivå. Prognosen bygger på temperaturuppgifter till och med oktober och en statistisk modell som anger mer än 99 procents sannolikhet för att årsmedeltemperaturen överstiger 1,5 grader. Om prognosen infrias blir 2026 det andra kalenderåret efter 2024 med en global medeltemperatur över denna nivå.

Den 9 november redovisade Världsmeteorologiska organisationen WMO att medeltemperaturen under januari–september 2026 låg omkring 1,47 grader över genomsnittet för perioden 1850–1900. Organisationen använde nio internationellt erkända temperaturdataset och angav en osäkerhetsmarginal på 0,13 grader.

WMO bedömer dessutom att perioden 2015–2026 kommer att omfatta de tolv varmaste åren sedan temperaturregistreringarna inleddes. Organisationen konstaterar att den globala havsnivån har nått sin högsta uppmätta nivå sedan satellitmätningarna började 1993. Preliminära uppgifter visar även att värmeinnehållet i världshaven är på väg mot ett tionde år i följd med rekordnivåer.

De regionala variationerna framgår också av Europeiska unionens rymdprograms sammanställning den 9 november. I delar av västra Antarktis låg temperaturavvikelserna under oktober 2026 mer än sju grader över genomsnittet för perioden 1991–2020. Uppgifterna bygger på klimatdatasetet ERA5, där observationer kombineras med modellberäkningar.

Enligt Parisavtalet ska världens länder sträva efter att begränsa den globala temperaturökningen till 1,5 grader över förindustriell nivå. Förenta nationerna har konstaterat att målet inte kommer att kunna hållas utan ett överskridande.

FN:s miljöprogram UNEP redovisade i Emissions Gap Report 2026 att ett scenario med begränsat överskridande kräver att de globala utsläppen minskar med 18 procent till 2030 och 45 procent till 2035 jämfört med 2025 års nivå. Till 2040 behöver minskningen enligt samma scenario uppgå till 69 procent.

I det scenariot når den globala temperaturökningen som mest omkring 1,7–1,8 grader vid mitten av århundradet. Därefter återgår temperaturen till högst 1,5 grader år 2100 med omkring 50 procents sannolikhet, enligt UNEP:s beräkningar.

Miljöprogrammet redovisade också i oktober 2026 att ett fullständigt genomförande av ländernas nationella klimatåtaganden skulle minska utsläppen med 5–8 procent till 2030 och 11–15 procent till 2035, jämfört med 2025. Den utvecklingen motsvarar enligt UNEP en global temperaturökning på omkring 2,6 grader under århundradet.

Tong Li, klimatforskare vid University of Victoria och medförfattare till den nya studien, framhöll under pressträffen att forskningsresultaten ger ytterligare stöd för bedömningen att världen snart passerar 1,5-gradersnivån. Hon betonade samtidigt behovet av snabba åtgärder för att undvika att även tvågradersgränsen överskrids.

Forskarna bedömer att de nya regionala temperaturberäkningarna kan användas som underlag för lokala klimatanpassningsplaner och uppskattningar av klimatrelaterade skador och förluster.

Tong Li framhöll särskilt att uppgifterna behöver beaktas vid planering och konstruktion av byggnader och broar. Enligt henne behöver sådana projekt utformas med hänsyn till de klimatförhållanden som väntas under anläggningarnas användningstid.