Möss förändrar sitt beteende efter att ha bevittnat slagsmål

Möss som bevittnar slagsmål mellan andra möss utvecklar beteenden och förändringar i hjärnans aktivitet som liknar dem hos djur med egen erfarenhet av strider. Det visar en studie från Princeton University som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Nature. Forskarna fann samtidigt att mössen inte blev mer benägna att inleda attacker efter att ha observerat våld.

Studien leddes av neuroforskaren Jorge M. Iravedra-García, med Annegret L. Falkner, biträdande professor i neurovetenskap vid Princeton University, som senior forskningsledare. Forskargruppen undersökte hur sociala erfarenheter påverkar hjärnans nervcellsaktivitet och mössens reaktioner vid konfrontationer med andra individer.

Samtliga försöksdjur var hanmöss. Forskarna delade in dem i tre grupper med olika erfarenheter av slagsmål. Under åtta dagar genomfördes försök där mössen utsattes för tre tiominutersmoment per dag. En grupp fick själva slåss mot mindre och underlägsna möss, medan en annan grupp placerades på en upphöjd yta bakom en genomskinlig avskärmning för att kunna följa striderna utan att delta.

Den tredje gruppen fungerade som kontrollgrupp och fick möta en leksaksmus utan att bevittna några verkliga slagsmål. Forskarna genomförde även försök där möss enbart fick se fredliga möten mellan andra hanmöss. Dessa observationer gav inte upphov till samma beteendeförändringar som när djuren hade sett riktiga strider.

På den nionde dagen fick mössen möta en motståndare som var svår att besegra. Den avslutande beteendeanalysen omfattade tio möss som tidigare deltagit i slagsmål, nio möss som endast observerat strider och åtta kontrollmöss utan erfarenhet av verkliga slagsmål.

Mössen med egen slagsmålserfarenhet uppvisade ett mer utvecklat stridsbeteende, men även observatörsmössen klarade konfrontationen nästan lika väl. Kontrollmössen var däremot mindre benägna att delta i strider och uppvisade mer flyktbeteende än de båda andra grupperna.

Forskarna bakom Nature-studien kopplade kontrollmössens flyktbeteende till reaktionsmönster som i tidigare forskning förknippats med känslighet för social stress. Både de erfarna slagskämparna och observatörsmössen tillbringade dessutom mindre tid med ryggen vänd mot sina motståndare.

När forskarna undersökte mössens hjärnor såg de att de som bara tittat på uppvisade förändringar i hjärnan som liknade dem i hjärnorna hos slagskämparna. Denna observation stödjer slutsatsen att även observationer av våld kan påverka hjärnans funktion.

Ytterligare en upptäckt i studien, som publiceras i Nature, var att mössen inte verkade kunna slita blicken från ett pågående slagsmål. Det gäller även för apor och oss människor, har tidigare studier visat.

Eftersom det rör sig om en musstudie går det inte att översätta resultaten direkt till människor, men forskarna skriver att upptäckterna kan ge ledtrådar om hur exponering för våldsamma upplevelser formar människors sätt att reagera på hot.

Spana in Haglöfs outlet och hitta kläder och utrustning till nedsatt pris!

EXTRA VERIFIERADE FAKTA ATT ANVÄNDA VID OMSKRIVNING:

- Princeton University identifierar neuroforskaren Jorge M. Iravedra-García som studiens huvudförfattare och Annegret L. Falkner, biträdande professor i neurovetenskap vid universitetet, som studiens seniora forskningsledare.

- Forskarna bakom studien redovisar i Nature att beteendeanalysen under det avslutande försöket omfattade tio möss med egen slagsmålserfarenhet, nio observatörsmöss och åtta kontrollmöss utan tidigare erfarenhet av verkliga slagsmål.

- Forskargruppen vid Princeton University utvecklade en metod för att samtidigt registrera nervcellsaktivitet i tolv sammankopplade hjärnområden. Metoden använde mycket tunna optiska fibrer för att mäta aktiviteten hos både stimulerande och hämmande nervceller under observation och slagsmål.

- Forskarna vid Princeton University konstaterade att möss som enbart fick observera fredliga sociala möten mellan andra hanmöss inte utvecklade samma förändrade beteendemönster som möss som bevittnade slagsmål. Resultatet visar att det inte räckte med att enbart observera sociala interaktioner för att uppnå samma effekt.

- Forskarna bakom Nature-studien fann att kontrollmössen uppvisade mer flyktbeteende under det avslutande försöket än mössen som själva hade deltagit i eller observerat slagsmål. Forskarna kopplade skillnaden till beteendemönster som i tidigare studier förknippats med känslighet för social stress.

- Annegret L. Falkner vid Princeton University uppgav att mössens uppmärksamhet särskilt riktades mot själva attackerna. Observatörsmössen reagerade betydligt mindre på situationer där de andra mössen endast rörde sig eller samspelade utan att slåss.

- Forskargruppen redovisar att observatörsmössens uppmärksamhet ökade successivt under de åtta försöksdagarna. Den statistiska analysen visade en signifikant ökning med ett redovisat p-värde på 0,0024.

- Forskarna vid Princeton University fann att aktiviteten i observatörsmössens hjärnor påverkades av om de hade tidigare erfarenhet av den angripande musen. Nervcellsreaktionerna var starkare när observatören tidigare hade mött samma aggressiva mus än när angriparen var obekant.

- Forskargruppen kunde registrera förändringar i dopaminsignaleringen i nucleus accumbens, ett hjärnområde som medverkar i belöningsrelaterade processer. Forskarna fann att signalerna hos observatörsmössen kunde skilja mellan beteenden hos den angripande musen och musen som blev angripen.

- Forskarna vid Princeton University genomförde ytterligare ett experiment där möss fick observera en annan mus som genom ljusstimulering av hjärnan förmåddes angripa en leksaksmus. Forskarna konstaterade att flera områden i hypotalamus reagerade starkare på verkliga slagsmål mellan levande möss än på de framkallade attackerna mot leksaken.

- Forskargruppen identifierade en minskad hämmande nervcellsaktivitet i flera hjärnområden hos både erfarna slagskämpar och observatörsmöss. Förändringarna omfattade bland annat delar av hypotalamus som tidigare kopplats till reglering av aggressivt beteende.

- Forskarna bakom studien använde en kemogenetisk metod för att återaktivera hämmande nervcellsfunktioner hos observatörsmöss. Mössen som fick denna behandling genomförde färre attacker och utsattes för fler attacker än kontrollgruppen. Forskarna konstaterade att deras beteende därmed återgick mot det mönster som observerats hos otränade möss.

- Nature publicerade redan den 15 februari 2023 en redogörelse för tidigare forskning som identifierat nervceller i mössens hypotalamus som aktiveras både när mössen själva slåss och när de observerar slagsmål. Den tidigare upptäckten gällde en mer avgränsad nervcellspopulation och utgör en direkt vetenskaplig bakgrund till den nya studiens undersökning av större nervcellsnätverk.

- Princeton University uppger att den aktuella forskningen finansierats genom bland annat två forskningsanslag från amerikanska National Institutes of Health, med anslagsnumren DP2MH126375 och R01MH126035, samt stöd från New York Stem Cell Foundation, Simons Foundation, Klingenstein Foundation och Alfred P. Sloan Foundation.

- Annegret L. Falkner vid Princeton University uppgav också att forskargruppen planerar att undersöka hur honmöss påverkas av att observera slagsmål mellan hanmöss. Forskarna vill bland annat undersöka om information om vem som vinner eller förlorar kan påverka honmössens senare val av partner.

- Annegret L. Falkner uppgav också att forskargruppen vill undersöka om nervcellsaktiviteten som uppstår vid observation av slagsmål kan återskapas artificiellt hos möss som aldrig sett något slagsmål, och om detta i så fall kan framkalla liknande beteendeförändringar.

- Forskarna bakom studien anger att samtliga försöksdjur i den aktuella undersökningen var hanmöss och att djurförsöken godkändes av Princeton Universitys ansvariga djurförsöksetiska kommitté. Experimenten genomfördes i enlighet med amerikanska National Institutes of Healths standarder för djurförsök.

Har den här konversationen varit till hjälp hittills?