Mordet på spädbarnet i Kungsängen fortfarande olöst efter 24 år

Nästan 24 år efter att en död nyfödd flicka hittades i en tunnel i Kungsängen utanför Stockholm har polisen fortfarande inte kunnat fastställa barnets identitet eller vem som låg bakom mordet. Utredningen har omfattat dna-analyser, internationella registersökningar och omfattande förhör. Nya regler för dna-baserad släktforskning har öppnat ytterligare möjligheter, men metoden har ännu inte använts på ett kvinnligt dna-spår som säkrats i fallet.

Det var Mikael Ericsson som upptäckte barnet den 21 december 2002. Flickan låg gömd i ett örngott som hade lämnats i tunneln. När Ericsson undersökte bylten såg han först ett knä och därefter en hand. Polisens ledningscentral tog emot larmet klockan 22.05 samma kväll, enligt uppgifter från Stockholmspolisens kalla fall-grupp i november 2025.

Susanne Pilenbåge Fahlström vid Stockholmspolisens kalla fall-verksamhet har uppgett att flickan var omkring 50 centimeter lång och vägde cirka 3,5 kilo. Rättsmedicinska undersökningar visade att barnet hade andats efter födseln. Polisen har trots detta inte lyckats klarlägga vem flickan var eller varför hon dödades.

Utredarna har genom åren försökt identifiera barnets biologiska föräldrar och kartlägga omständigheterna kring dödsfallet. Enligt Susanne Pilenbåge Fahlström kontrollerade polisen uppgifter hos socialtjänsten, sjukhus, barnmorskor och psykiatriska kliniker. Även hotell och campingplatser undersöktes, samtidigt som personer som besökt en festlokal i närheten förhördes.

Arton dagar efter upptäckten hittades en bibel i snön på samma plats. Polisen undersökte om föremålet kunde ha någon koppling till brottet och förhörde elever vid en närliggande bibelskola. Enligt Susanne Pilenbåge Fahlström gav förhören ingen information som förde utredningen vidare.

Under 2003 frihetsberövades två utländska par vid olika tillfällen. Ett av dem var ett ungt brittiskt par som greps i april samma år. Paret släpptes sedan då en jämförande blodanalys visade att de inte kunde knytas till brottet. Inte heller dna-undersökningarna av de frihetsberövade personerna gav någon koppling till flickans död.

Kriminalkommissarie Hans Strindlund uppgav inför barnets begravning att polisen hade genomfört omfattande efterforskningar för att hitta hennes föräldrar. Trots insatserna kunde inga anhöriga identifieras.

Den 27 november 2003 begravdes flickan i Kungsängen. Kommunens socialtjänst bekostade hennes gravsten eftersom polisen inte hade lyckats hitta någon familjemedlem.

I december 2008 beslutade polisen att lägga ned förundersökningen. Samtliga tillgängliga spaningsuppslag hade då undersökts. Kriminalinspektör Sture Olovsson förklarade att utredningen kunde öppnas igen om nya uppgifter kom fram.

Fallet fortsatte därefter att undersökas med hjälp av dna-teknik. Förundersökningsledaren Mats Pettersson uppgav 2019 att Stockholmspolisens kalla fall-grupp hade börjat använda dna-baserad familjesökning i polisens register över misstänkta och dömda. Syftet var att undersöka om dna-spår från ärendet kunde kopplas till släktingar till registrerade personer.

Polisen använde också en metod för att framställa en datorgenererad bild utifrån dna. Bilden, som uppmärksammades 2020, föreställde en kvinna med bruna ögon och brunt hår. Egenskaperna presenterades som möjliga utseendedrag hos den kvinna som utredarna försökte identifiera. Undersökningarna ledde inte till någon identifiering.

Peter Voltaire, gruppchef för Stockholmspolisens kalla fall-verksamhet, uppgav i november 2025 att polisen hade slutat använda den typen av dna-genererade fantombilder. Enligt Voltaire redovisade företaget bakom tekniken inte hur bilderna framställdes. Han bedömde därför att den tidigare framtagna bilden saknade bevisvärde.

Även internationellt har polisen sökt efter dna-kopplingar. Susanne Pilenbåge Fahlström uppgav 2026 att en dna-profil från utredningen hade delats inom det europeiska Prümsamarbetet och registrerats i Interpols databas. Ingen av kontrollerna hade gett någon identifierande träff.

Den 1 juli 2025 trädde nya svenska bestämmelser om dna-baserad släktforskning i kraft. Lagändringarna bygger på proposition 2024/25:37 och gör det möjligt att använda metoden under särskilda förutsättningar vid utredningar om mord, grov våldtäkt och grov våldtäkt mot barn.

Rättsmedicinalverket beskriver att det är en åklagare som fattar beslut om att använda metoden. Myndighetens rättsgenetiska verksamhet tar därefter, på uppdrag av Nationellt forensiskt centrum, fram och kvalitetssäkrar en utökad dna-profil. En sådan analys kan omfatta uppemot en miljon positioner i arvsmassan.

De nya bestämmelserna har samtidigt begränsningar som berör utredningen i Kungsängen. Peter Voltaire förklarade i november 2025 att flickans eget dna inte får användas för släktforskning i syfte att identifiera hennes biologiska far. Lagstiftningen tillåter endast metoden för dna som misstänks komma från en gärningsperson.

Peter Voltaire har därför efterfrågat en lagändring som även skulle göra det möjligt att använda dna-baserad släktforskning för att identifiera avlidna personer som inte är misstänkta för brott. Enligt Voltaire skulle en sådan möjlighet kunna användas både i Kungsängenfallet och i andra utredningar där avlidna personers identitet är okänd.

I spädbarnsutredningen finns dessutom ett separat kvinnligt dna-spår. Susanne Pilenbåge Fahlström uppgav sommaren 2026 att polisen ännu inte hade tillämpat den nya släktforskningsmetoden på detta spår. Hon uteslöt samtidigt inte att en sådan undersökning kunde bli aktuell.

Utredarna arbetar därmed fortfarande med frågor om barnets identitet och vem som bar ansvaret för hennes död. I fallet finns också uppgifter om en gråtande kvinna som väckt frågor i utredningen, men hennes eventuella betydelse för mordet är inte klarlagd.

Trots de omfattande undersökningarna och de tekniska metoder som tillkommit under åren är flickans identitet fortfarande okänd. Inte heller har någon person kunnat knytas till mordet genom de redovisade dna-undersökningarna.