Mässlingsutbrott väcker oro när vaccinförtroendet sjunker i Europa

Förtroendet för vaccinationer fortsätter att minska i Europa, trots att utvecklingen har vänt uppåt i flera andra delar av världen efter covid-19-pandemin. Europeiska läkemedelsmyndigheten EMA varnar för att den växande misstron kan minska vaccinationsviljan och öka risken för att allvarliga infektionssjukdomar åter får större spridning.

Utvecklingen diskuterades vid ett seminarium som EMA arrangerade i Amsterdam den 28 oktober 2026. Ett 20-tal europeiska journalister hade bjudits in till myndighetens huvudkontor, dit verksamheten flyttades från London efter Brexit. Programmet behandlade vaccinförtroende, bedömningar av vaccinernas nytta och risker samt patienters perspektiv. Även faktagranskning av påståenden om vaccinationer och beredskap inför framtida pandemier ingick.

Bakgrunden är bland annat att mässling fortsätter att spridas i europeiska länder. Europeiska smittskyddsmyndigheten ECDC registrerade 2 325 fall i 30 EU- och EES-länder mellan den 1 oktober 2025 och den 30 september 2026.

Italien stod för flest rapporterade fall med 651. Bulgarien registrerade 589 fall, medan Rumänien och Spanien redovisade 268 respektive 218. Under samma tolvmånadersperiod rapporterades inga mässlingsrelaterade dödsfall från EU- och EES-länderna.

Vaccinationsstatusen bland de insjuknade visar att en stor andel saknade skydd genom vaccination. Enligt ECDC var 1 484 personer, motsvarande 71,8 procent av fallen där både ålder och vaccinationsstatus var kända, ovaccinerade. Ytterligare 346 personer hade fått en dos och 190 hade vaccinerats med minst två doser.

Mässling är en mycket smittsam virussjukdom som kan orsaka hög feber och hudutslag. Bland de komplikationer som kan uppstå finns lunginflammation, öroninflammation och hjärninflammation. Två vaccindoser ger ett mycket högt skydd mot sjukdomen.

ECDC anger att minst 95 procent av befolkningen behöver ha fått två doser mässlingsvaccin för att förhindra varaktig smittspridning. Under 2024 uppnådde endast Cypern, Ungern, Island och Portugal denna nivå för både första och andra dosen bland EU- och EES-länderna.

Samtidigt visar uppgifter från Världshälsoorganisationen WHO och FN:s barnfond UNICEF att antalet mässlingsfall i WHO:s europeiska region minskade kraftigt under 2025. Regionen omfattar även delar av Centralasien.

Organisationerna redovisade i februari 2026 att antalet rapporterade fall hade sjunkit från 127 412 under 2024 till 33 998 under 2025. WHO och UNICEF framhöll att vaccinationsinsatser hade bidragit till minskningen, men att nya utbrott fortfarande kan inträffa.

Även vaccinationstäckningen har förändrats. I Europa och Centralasien minskade andelen som fått en andra dos vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund från 92 procent 2019 till 91 procent 2024. Under samma period sjönk täckningen för den tredje dosen mot difteri, stelkramp och kikhosta från 95 till 93 procent.

EMA:s verkställande direktör Emer Cooke ser ett problem i att vaccinationernas tidigare framgångar har gjort flera sjukdomar ovanliga. Enligt Cooke har många människor därför begränsad erfarenhet av sjukdomarna och svårt att föreställa sig att de åter kan få större spridning.

Världshälsoorganisationen uppskattar att vaccinationer har förhindrat omkring 154 miljoner dödsfall under de senaste 50 åren. Merparten av de räddade har varit barn. Sjukdomar som mässling, röda hund och påssjuka har genom omfattande vaccinationsprogram blivit ovanliga i många länder.

Heidi Larson, professor vid London School of Hygiene & Tropical Medicine och grundare av forskningsprojektet Vaccine Confidence Project, har undersökt inställningen till vaccin internationellt under mer än ett decennium.

Enligt Larson försämrades förtroendet för vaccinationer i samtliga världsregioner under pandemin. Därefter har förtroendet börjat återhämta sig på flera håll, även om nivåerna ännu inte har återgått till dem som uppmättes före covid-19.

Europa avviker från den internationella utvecklingen. Vaccine Confidence Projects undersökningar visar enligt Larson att Europa är den enda region där förtroendet fortsätter att minska.

Nedgången är särskilt tydlig bland personer mellan 18 och 34 år. Bland människor över 65 år har forskarna däremot inte sett någon motsvarande större förändring.

Larson kopplar skillnaden mellan åldersgrupperna till erfarenheterna under pandemin. Enligt hennes bedömning drabbades yngre vuxna i hög grad av begränsningar i arbete, utbildning och sociala aktiviteter, trots att de inte tillhörde de grupper som löpte störst medicinsk risk.

Hon anser därför att myndigheter och sakkunniga behöver rikta särskild uppmärksamhet mot yngre vuxna när de arbetar med vaccinationsförtroende. Många i denna åldersgrupp blir föräldrar, vilket enligt Larson gör deras inställning betydelsefull även för barns vaccinationer.

Forskningsresultaten visar också att en hög vaccinationstäckning inte nödvändigtvis motsvaras av ett starkt förtroende för vacciner.

Larson pekar särskilt på användningen av vaccinationsbevis under pandemin. Enligt henne valde vissa personer att vaccinera sig främst för att kunna besöka restauranger, konserter och andra verksamheter med tillträdeskrav.

Hon bedömer att erfarenheterna i vissa fall har skapat en kvarstående motvilja som även kan påverka inställningen till andra vaccinationer än dem mot covid-19.

Larson framhåller att politiska beslutsfattare behöver väga eventuella krav på vaccination mot risken för långsiktigt försämrad tillit till vaccinationsprogrammen.

En annan fråga som diskuterades vid EMA:s seminarium var utvecklingen i USA, där hälsoministern Robert F. Kennedy Jr. har framfört omfattande kritik mot vacciner och ifrågasatt vetenskapliga studier om deras säkerhet. Han har också spridit felaktiga uppgifter om vaccinationer.

USA:s president Donald Trump har nyligen föreslagit att vissa kombinerade barnvacciner ska delas upp i separata injektioner med hänvisning till autism. Det finns dock inga vetenskapliga belägg för att sådana kombinationsvacciner orsakar autism.

Emer Cooke uppger att EMA fortfarande har ett välfungerande tekniskt samarbete med den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA.

Samtidigt beskriver Cooke hur myndigheten behöver hantera uppfattningar om vaccinationer som kan påverkas av uttalanden och diskussioner i USA. EMA arbetar enligt Cooke med att tillhandahålla faktabaserad information och bemöta felaktiga påståenden. På myndighetens webbplats finns också svar på vanliga frågor om vacciner.

Heidi Larson betonar att orsakerna bakom människors tveksamhet kan skilja sig åt. Om motståndet exempelvis grundas i religiösa föreställningar är det enligt henne inte självklart att information om medicinsk säkerhet besvarar de frågor som personen faktiskt har.

Hon anser att myndigheter först behöver förstå de bakomliggande orsakerna till vaccinationsmotstånd för att kunna anpassa sin kommunikation.

Internationella uppgifter visar samtidigt att många barn fortfarande saknar grundläggande vaccinationsskydd. UNICEF meddelade den 15 juli 2026 att omkring 368 000 barn i Europa och Centralasien ännu inte hade fått sin första rutinmässiga vaccination.

Organisationen redovisade också att täckningen för den första dosen mässlingsvaccin låg kvar på 88 procent under 2025.

Globalt uppskattade UNICEF och WHO att 13,5 miljoner barn inte fick någon rutinvaccination under sitt första levnadsår 2025. Samtidigt hade 90 procent av världens spädbarn fått minst en dos vaccin mot difteri, stelkramp och kikhosta. Det var en ökning med en procentenhet jämfört med 2024.

En studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften Nature Medicine visar att vaccinationerna mot mässling minskade globalt under pandemin. Forskarna kopplar utvecklingen bland annat till störningar i de ordinarie vaccinationsprogrammen.

Enligt studien ökade antalet mässlingsfall med 40 procent mellan 2020 och 2023, medan dödsfallen steg med 12 procent. Ökningen drabbade särskilt barn under fem år.

Även i Sverige har mässling förekommit under de senaste åren. Folkhälsomyndigheten registrerade nio fall under 2025, varav fem vuxna och fyra barn. Åtta personer hade smittats utomlands och en person i Sverige. Inga mässlingsutbrott registrerades i landet det året.

Under perioden 2016–2025 rapporterades i genomsnitt 17,5 mässlingsfall årligen i Sverige. Antalet varierade mellan noll och 43 fall.

Under 2026 förändrades situationen. Enligt ECDC hade Sverige registrerat 47 mässlingsfall fram till den 16 september. Av dessa kunde 40 kopplas till ett utbrott som identifierades i mitten av augusti och hade samband med en musikfestival.

ECDC uppgav att de flesta som insjuknade i det svenska utbrottet var ovaccinerade barn i skolåldern och unga vuxna.

Även Portugal, som hör till de få europeiska länder med minst 95 procents täckning för båda doserna mässlingsvaccin, har rapporterat nya fall.

I en rapport den 6 november 2026 redovisade ECDC nio fall i Lissabonregionen sedan den 6 oktober. Tre fall hade samband med utlandsresor, medan sex personer hade smittats genom vidare spridning från ett av de importerade fallen. Portugal hade därmed registrerat sammanlagt 19 mässlingsfall sedan början av 2026.

Storbritannien och Spanien har samtidigt förlorat sin tidigare klassificering som länder fria från inhemsk spridning av mässling. Även USA riskerar att förlora motsvarande status.

I England ändrades barnvaccinationsprogrammet den 1 januari 2026. Enligt den brittiska hälsosäkerhetsmyndigheten UK Health Security Agency erbjuds nu ett kombinerat vaccin mot mässling, påssjuka, röda hund och vattkoppor vid både 12 och 18 månaders ålder.

Förändringen innebär att den andra dosen ges redan vid 18 månader, jämfört med den tidigare tidpunkten vid 3 år och 4 månader.

Den 1 november 2026 inledde England dessutom ett kompletterande vaccinationsprogram för vissa äldre barn som saknar skydd mot vattkoppor. Programmet använder en dos av det kombinerade MMRV-vaccinet och ska enligt UK Health Security Agency pågå till den 31 mars 2028.

För EMA är det fortsatta tappet i förtroende en central fråga. Emer Cooke framhåller att människor som inte längre ser vaccinationsförebyggbara sjukdomar i sin omgivning kan underskatta möjligheten att dessa återkommer.

Heidi Larson anser samtidigt att arbetet med vaccinationsförtroende behöver ta större hänsyn till människors erfarenheter, uppfattningar och skäl till att avstå från vaccination. Enligt henne är förståelsen för dessa faktorer avgörande för hur myndigheter och experter bör bemöta den växande tveksamheten.