Magdalena Andersson föreslår regering utan Vänsterpartiet

Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson presenterade på söndagen den 8 november ett förslag om att bilda regering tillsammans med Centerpartiet och Miljöpartiet. Vänsterpartiet skulle enligt förslaget stå utanför regeringen och i stället få rollen som samarbetsparti. Beskedet kom efter flera politiska utspel om regeringsbildningen under fredagen.

Magdalena Andersson uppgav vid sin pressträff att hon tidigare under söndagen hade träffat företrädare för Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Hon uttryckte en förhoppning om att Vänsterpartiet skulle överväga förslaget med hänsyn till det parlamentariska läget och de frågor som enligt henne står på spel för landets invånare.

Socialdemokraternas partiledare bedömde att den föreslagna regeringslösningen var förenlig med de politiska gränser som Centerpartiet hade presenterat inför valet. Hon framhöll samtidigt att förhandlingarna kunde bli tidskrävande och utgick från att Centerpartiet hade förståelse för detta.

Centerpartiets partiledare Elisabeth Thand Ringqvist har ännu inte lämnat något slutligt besked om förslaget. Hon har meddelat att partiet vill granska fullständiga regeringsalternativ innan det tar ställning till enskilda delar av förhandlingarna.

Den 6 november klargjorde Centerpartiet att partiets fyra vallöften fortfarande gäller. Bland villkoren finns att Vänsterpartiet inte ska få ministerposter och att Centerpartiet inte ska stödja en regering som samarbetar med Sverigedemokraterna. Partiet kräver också att en ny regering ska bedriva en politik med tydlig mitteninriktning.

Miljöpartiet hade redan den 3 november, i samband med en statsministeromröstning, uttryckt stöd för en rödgrön regering under Magdalena Anderssons ledning med Centerpartiet som regeringsparti. Miljöpartiet motsatte sig samtidigt en regeringslösning där Kristdemokraterna och Liberalerna ingår.

Magdalena Andersson framhöll under söndagen att hon såg begränsade alternativ om Vänsterpartiet inte ville diskutera hennes förslag. Enligt hennes bedömning skulle det då återstå en regeringslösning där både Socialdemokraterna och Moderaterna ingår.

Tidigare under söndagen hade Magdalena Andersson också meddelat att Socialdemokraterna skulle bedriva full opposition mot en borgerlig regering bestående av Centerpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna.

Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar meddelade samma dag att partiet skulle gå i opposition mot en borgerlig regering som är beroende av Sverigedemokraternas stöd. Hon kritiserade samtidigt möjligheten att Centerpartiet skulle stödja ett sådant regeringsalternativ.

De nya regeringsförslagen följde på Sverigedemokraternas ändrade inställning till regeringsmedverkan. Vid en presskonferens i Sölvesborg fredagen den 6 november meddelade partiledaren Jimmie Åkesson att Sverigedemokraterna inte längre krävde ministerposter för att stödja en borgerlig regering.

Under veckan före presskonferensen hade uppgifter framkommit om att Sverigedemokraterna övervägde att avstå ministerposter för att göra ett samarbete med Centerpartiet möjligt.

Jimmie Åkesson förklarade vid fredagens pressträff att Sverigedemokraterna inte utesluter regeringssamarbete med något annat parti. Han beskrev därför en borgerlig regering som omfattar eller får stöd av Centerpartiet som ett möjligt alternativ.

Sverigedemokraternas partiledare meddelade också att partiet kunde avstå från att rösta emot Moderaternas partiledare Ulf Kristersson vid en statsministeromröstning. Därmed öppnade Jimmie Åkesson för att tolerera Kristersson som statsminister även om Sverigedemokraterna inte ingår i regeringen.

Ungefär tre timmar efter Sverigedemokraternas besked höll Elisabeth Thand Ringqvist en egen presskonferens. Centerpartiets partiledare begärde då att både Ulf Kristersson och Magdalena Andersson skulle presentera sammanhängande förslag om regeringsbildning och politisk inriktning.

Elisabeth Thand Ringqvist efterfrågade särskilt besked om hur respektive regeringsalternativ skulle kunna fungera utan att vara beroende av Sverigedemokraterna eller Vänsterpartiet. Hon ville även få klarhet i vilken politik Socialdemokraterna och Moderaterna avsåg att genomföra och hur de skulle säkra parlamentariskt stöd för den.

Senare under fredagskvällen kommenterade Ulf Kristersson situationen vid ytterligare en presskonferens. Moderaternas partiledare välkomnade beskeden från Sverigedemokraterna och Centerpartiet och bedömde att de kunde göra regeringsbildningen något mindre svår.

Även Liberalernas partiledare Simona Mohamsson kommenterade det förändrade läget den 6 november. Hon meddelade att Liberalerna fortsatte att arbeta för en regering med Ulf Kristersson som statsminister och en borgerlig politisk inriktning.

Regeringsförhandlingarna pågår efter två resultatlösa statsministeromröstningar i riksdagen. Den första hölls den 15 oktober, då Magdalena Anderssons kandidatur avslogs med 99 ja-röster och 248 nej-röster. Två riksdagsledamöter var frånvarande.

Den 3 november röstade riksdagen även nej till talmannen Andreas Norléns förslag att utse Elisabeth Thand Ringqvist till statsminister. Omröstningen slutade med 25 röster för och 324 emot. Endast Centerpartiets 25 ledamöter stödde förslaget.

Redan den 29 oktober hade Andreas Norlén meddelat att han avsåg att undersöka möjligheterna till en regeringsbildning på den rödgröna sidan om Ulf Kristerssons sonderingsuppdrag inte resulterade i någon lösning. Talmannen framhöll då att ambitionen var att om möjligt få fram en statsminister innan en fjärde omröstning skulle behövas.

Efter fredagens politiska besked meddelade Andreas Norlén den 6 november att Ulf Kristersson skulle få ytterligare några dagar för sina sonderingar. Det tidigare slutdatumet var den 10 november, men talmannen uppgav att ett nytt datum för Kristerssons redovisning skulle meddelas senare.

Enligt riksdagens regler får talmannens förslag till statsminister förkastas högst fyra gånger. Om även ett fjärde förslag röstas ned ska regeringsbildningsprocessen avbrytas och extra val hållas inom tre månader.

Efter omröstningarna den 15 oktober och den 3 november har riksdagen hittills avslagit två statsministerförslag. Samtidigt fortsätter förhandlingarna mellan partierna om vilka regeringsalternativ som kan få tillräckligt parlamentariskt stöd.