Larm om vanvård av jakthundar i svenska fjällen

Svenska jägare riktar kritik mot hur vissa utländska jaktgäster behandlar sina hundar under ripjakten i fjällvärlden. Vittnesmål handlar om hundar som hålls instängda i trånga transportburar under långa perioder och djur som lämnas kvar i fjällen när deras ägare återvänder hem. Länsstyrelsen i Norrbotten uppmanar allmänheten att dokumentera misstänkta överträdelser av djurskyddsreglerna.

Kritiken gäller framför allt italienska jägare som reser till Sverige för att jaga ripa. Flera svenska jägare beskriver situationer där hundar har lämnats i parkerade fordon medan andra hundar används under jakten. Enligt uppgiftslämnarna förekommer även fall där borttappade jakthundar inte hämtas tillbaka.

Niklas Lundberg, jaktvårdskonsulent vid Jägareförbundet, beskriver hur vissa jaktgäster transporterar flera hundar i minibussar utrustade med burar. Under jaktdagen används endast några av hundarna, medan de övriga blir kvar i fordonen. Han framhåller att hundhållningen måste följa svenska bestämmelser och anser att behandlingen skiljer sig från den syn på hundar som han menar präglar svensk och nordisk jaktkultur.

En hund får som huvudregel inte förvaras i ett stillastående fordon längre än tre timmar. Jordbruksverkets transportbestämmelser anger dessutom att hundar måste ha möjlighet att stå upp, vända sig och ligga bekvämt. Burarna ska vara utformade så att ventilationen är tillräcklig och djuren skyddas mot direkt solljus.

Problemen har uppmärksammats tidigare. I september 2018 ingrep Länsstyrelsen i Norrbotten efter uppgifter om att italienska ripjägare höll flera tiotals hundar i små burar. Myndigheten krävde att burarna skulle monteras ned. Ingripandet beskrevs av Svensk Jakt den 21 september samma år.

Saila Suorsa, 70, från Boden arbetar med att träna fågelhundar och utbilda jägare. Hon uppger att hon regelbundet får information om misstänkt vanvård och att hon tidigare själv har kontaktat länsstyrelsen om italienska jägares hundhållning.

Vid ett tillfälle såg hon sex hundar instängda i små metallburar. Enligt Suorsa var utrymmena så begränsade att hundarna inte kunde sträcka ut sig ordentligt. Hon anser att tillsynen är otillräcklig och beskriver stora skillnader mellan hur svenska och italienska fågeljägare tar hand om sina hundar.

Suorsa berättar också att hon har försökt påtala brister direkt för italienska jägare, men att hennes invändningar inte har fått något gehör.

I hemmet finns fågelhundarna Gaissa och Peppa, som är mor och dotter. De används som exempel på den omsorg som Suorsa anser ska prägla hundhållningen. Hon betonar att jakt med hund kräver kontinuerlig träning, god skjutskicklighet och kunskap om jaktetik.

Hon reagerar även på en reklamfilm om jakt i Lappland som en italiensk jägare har publicerat på Youtube. Filmen visar enligt Suorsa hur skott avlossas över två settrar som därefter springer efter en fågel. Hon anser att skjutriktningen innebär en fara för hundarna.

Suorsa uppmärksammar dessutom att fem skott hörs i filmen och att flera av deltagarna saknar varselkläder trots att många människor befinner sig i området. Vid fågeljakt i Sverige får halvautomatiska kulgevär laddas med högst tre patroner.

Även överträdelser av reglerna för lösa hundar har tidigare uppmärksammats i fjälljakten. Naturbevakaren Rune Andersson berättade för Svensk Jakt i augusti 2016 att han vid flera tillfällen hade påträffat italienska jägare med lösa hundar under otillåten tid kring Saxnäs och Klimpfjäll i Västerbotten. Enligt Andersson hade böter utfärdats, samtidigt som tillsynen var beroende av uppgifter från allmänheten.

För småviltsjakt på den aktuella statliga fjällmarken i Norrbotten gäller särskilda bestämmelser för utländska jaktgäster. Länsstyrelsen i Norrbotten anger att personer utan godkänd närmare anknytning till Sverige får börja jaga den 16 september. Den som har fått en sådan anknytning godkänd kan börja den 25 augusti.

Vid jaktträning med hund i de berörda fjällområdena får högst två hundar per tillståndsinnehavare vara lösa samtidigt. Tillstånd kan lösas från den 15 augusti och gäller för träning inom tillåtna områden mellan den 16 augusti och den 30 april.

Utländska jaktgäster omfattas även av kravet på statligt jaktkort. Naturvårdsverket anger att den som betalar jaktkort för gäster från andra länder måste registrera deras fullständiga namn, födelsedatum och adresser i Jägarregistret.

Ett uppmärksammat fall av en övergiven jakthund inträffade hösten 2020. Den italienska fågelhunden Archie försvann under jakt i Ritsemfjällen och blev kvar i området under flera veckor sedan ägaren lämnat Sverige.

Sökandet efter hunden engagerade många människor. Till slut lyckades Johanna Granström Sundgren, 34, och hennes syster lokalisera Archie. För att fånga honom behövde de använda mat som lockbete i en rävfälla.

När hunden hittades var han kraftigt avmagrad, rädd för människor och svår att närma sig. Johanna Granström Sundgren beskriver hur lång tid det tog innan Archie åter kunde känna trygghet tillsammans med människor.

Hundexperten Barbara Lindell berättade för SVT i oktober 2020 att Archies italienska ägare hade förklarat sin snabba avresa med att en jaktkamrats son blivit akut sjuk. Ägaren uppgav också att han inte kunde återvända till Sverige eftersom personer i hans närhet hade covid-19.

När Johanna Granström Sundgren senare kontaktade ägaren i Italien uppfattade hon att han saknade intresse av att få tillbaka hunden. Hon och hennes sambo beslutade därför att ta hand om Archie permanent, trots att de redan hade två tikar.

Den 8 oktober 2020 rapporterade Sveriges Radio P4 Norrbotten att Archie hade genomgått ett veterinäråterbesök där blodprov tagits. Johanna Granström Sundgren uppgav då att undersökningen inte hade visat några andra problem än hundens låga vikt.

Återhämtningen tog ändå tid. Archie hade svårt att vara ensam samtidigt som han var rädd för främmande människor. Efter hand blev han mer tillitsfull och började visa ett livligt och lekfullt beteende.

Johanna Granström Sundgren beskriver honom numera som en energisk hund med stort behov av rörelse. Hon jämför hans personlighet med den tecknade figuren Taz från Looney Tunes och berättar att han gärna fortsätter springa även efter flera dagars vandring. Bland hans favoriter finns också pasta och pizza.

Fallet med Archie är inte det enda där svenska jägare har tagit hand om hundar som försvunnit under utländska jaktgästers vistelser. Flera uppger att de har hittat borttappade italienska jakthundar och misstänker att det förekommer fler fall än de som blivit offentligt kända.

Ett senare fall inträffade i Ritsemfjällen i slutet av september 2023. Fågeljägaren Erika Tano berättade för TV4 Nyheterna den 10 oktober samma år att hon hade räddat en övergiven engelsk setter. Hunden saknade både sele och pejlsändare och hade dessutom en skadad klo.

Polismyndigheten anger att den som hittar en bortsprungen hund ska kontakta polisen. Myndigheten bedömer därefter om djuret ska hanteras som hittegods. Om hunden anses vara övergiven ska ärendet i stället behandlas enligt djurskyddslagstiftningen.

För hundar som hanteras som hittegods gäller att djuret tillfaller staten om ägaren inte har kunnat identifieras inom tio dagar från anmälan. Om ägaren identifieras måste hunden hämtas inom fem dagar efter polisens underrättelse för att äganderätten inte ska gå förlorad.

Emil Sundberg, känd från SVT-programmet Fiskeliv, arbetar som helikopterpilot och baschef vid Fiskeflyg i Arjeplog. Han transporterar bland annat utländska jaktgäster till fjällområden och anser att myndigheternas kontroll av hundhållningen är otillräcklig.

Enligt Sundberg känner vissa utländska jägare till att länsstyrelsens tillsyn är begränsad. Han efterlyser ingripanden och påföljder när reglerna överträds, oavsett vilken nationalitet den ansvariga jägaren har.

Sundberg anser också att italienska jägare generellt har en mer verksamhetsinriktad syn på jakthundar än svenska jägare.

Elisabeth Lestander, ordförande för Jägareförbundet Arjeplog, delar uppfattningen att tillsynen behöver skärpas. Hon förespråkar ett krav på svensk jaktguide för utländska turister som vill jaga i Sverige.

Enligt Lestander skulle en guide med kunskap om svenska bestämmelser kunna uppmärksamma och påtala regelöverträdelser under jakten. Hon anser att vissa italienska jägare betraktar hundarna som förbrukningsbara arbetsredskap och att deras ekonomiska förutsättningar gör det möjligt att ersätta djuren.

Länsstyrelsen i Norrbotten uppger samtidigt att myndigheten redan arbetar med frågan genom riktad information till utländska jägare och kontroller av större researrangörer.

Ingrid Ragnarsson, enhetschef vid länsstyrelsens djurskydds- och veterinärenhet, beskriver hundhållningen i samband med fjälljakten som en återkommande och omdiskuterad fråga.

Hon bekräftar att problem förekommer, men framhåller att myndigheten också får in anmälningar som gäller verksamheter som redan har kontrollerats och har nödvändiga tillstånd.

Enligt Ragnarsson försöker länsstyrelsen följa upp anmälningar när det finns möjlighet att genomföra kontroller medan den misstänkta överträdelsen fortfarande pågår.

Myndigheten har dock svårt att fastställa hur länge en enskild hund har varit instängd i en bur. Ragnarsson förklarar att jägarna kan byta hundar under dagen, vilket försvårar bedömningen av om tidsgränserna har överskridits.

Hon pekar också på de stora geografiska avstånden. Länsstyrelsen har ingen ambulerande verksamhet som omedelbart kan rycka ut vid varje anmälan, och resan till aktuella fjällområden kan ta flera timmar.

Som en del av informationsarbetet publicerade Länsstyrelsen i Norrbotten 2023 en särskild broschyr om hundhållning vid jakt. Där anges bland annat att hundar som vistas utomhus när de inte används ska ha skydd mot väder och vind, exempelvis genom en isolerad hundkoja med rastgård.

Ragnarsson uppmanar personer som upptäcker misstänkt vanvård att samla in så konkreta uppgifter som möjligt. Fotografier, filmer och registreringsnummer kan enligt henne underlätta myndighetens möjligheter att identifiera ansvariga och bedöma om åtgärder ska vidtas.

Alla jägare anser dock inte att länsstyrelsens insatser är tillräckliga. En kvinna från Norrbotten, som vill bli omnämnd som Annika, riktar kritik mot att myndigheten hänvisar till långa avstånd och begränsade möjligheter att genomföra kontroller.

Annika berättar att hon under föregående år såg italienska jägare förvara hundar i fem eller sex burar i en bil. Enligt hennes beskrivning släpptes djuren endast ut för att äta eller delta i jakt.

Hon uppger att hundarna låg blöta i burarna under långa perioder och att hon kunde höra dem gny. Annika beskriver också hur jägarna lyfte hundarna i nackskinnet och vid bakdelen för att kasta tillbaka dem i bilen efter utfodringen.

Hon kontaktade inte någon myndighet vid tillfället, något hon i efterhand ångrar. Samtidigt tvivlar hon på att en kontroll hade kunnat genomföras tillräckligt snabbt med tanke på avstånd.

Annika anser att de aktuella jägarna inte borde få komma till Sverige om de behandlar sina hundar på det sätt hon beskriver. Hon efterlyser tydligare åtgärder mot bristfällig djurhållning.

Även Johanna Granström Sundgren anser att frågan om utländska jägares hundhållning väcker starka reaktioner. Hon beskriver samtidigt en osäkerhet bland engagerade jägare och hundägare om vilka åtgärder som faktiskt går att vidta.

Länsstyrelsen i Norrbotten framhåller att dokumenterade iakttagelser och identifierbara uppgifter är viktiga för att myndigheten ska kunna utreda misstänkta överträdelser. Myndigheten uppmanar därför allmänheten att anmäla och dokumentera fall där jakthundar misstänks fara illa.