Lantarbetare kräver miljonbelopp efter arbete på gotländsk mjölkgård

Fackförbundet SAC har väckt talan mot Gotlandsmjölk AB efter uppgifter om omfattande övertidsarbete och utebliven ersättning till utländska praktikanter. Fem tidigare arbetare kräver sammanlagt 1,8 miljoner kronor i obetalda ersättningar. SAC:s jurist Rasmus Hästbacka uppger att förbundets samlade krav, inklusive skadestånd, uppgår till drygt två miljoner kronor.

De tidigare arbetarna beskriver långa arbetspass, begränsade möjligheter till ledighet och löner som de anser inte motsvarade arbetsinsatsen. Företagets delägare Robert Ansin bestrider beskrivningen och uppger att verksamheten har följt de löneavtal som gäller för internationella praktikanter.

Tvisten gäller bland annat arbetare som rekryterats genom Jordbrukare-Ungdomens Förbund, JUF. Organisationen förmedlar praktikplatser på svenska lantgårdar till ungdomar från andra länder. Praktikperioderna kan pågå i 18 månader och ersättningen regleras genom ett särskilt avtal.

En av de tidigare praktikanterna är Boris Agaba, 26 år, från Uganda. Han anlände till Sverige i november 2023 för att arbeta på Gotlandsmjölk AB i Slite på Gotland. Gården tillhör de större mjölkleverantörerna till Arla på ön.

Boris Agaba hade redan en universitetsutbildning inom jordbruk från Uganda och en specialistutbildning inom mjölkproduktion från Israel. Han ville skaffa sig erfarenhet av svenska lantbruksmetoder, men uppger att arbetet på gården kom att skilja sig från vad han hade föreställt sig.

Efter en veckas introduktion av en tidigare arbetare fick han enligt egen beskrivning utföra ordinarie arbetsuppgifter. Under ungefär sju månader bestod den personal som utförde det manuella arbetet, enligt Boris Agaba, av fyra praktikanter från Uganda.

Arbetet omfattade bland annat utfodring, rengöring och mjölkning. Boris Agaba uppger att han vid vissa arbetspass ensam ansvarade för mjölkningen av omkring 600 kor. Nattpassen kunde börja klockan 20 och avslutas först omkring klockan 04. Därefter kunde nästa arbetspass börja redan vid 10-tiden.

Enligt Boris Agaba förekom omfattande ensamarbete. Han beskriver också en händelse där en utmattad kollega somnat under körning med en mindre traktor. Fordonet välte, men arbetaren ska ha klarat sig med blåmärken.

Arbetarna bodde i små stugor på gården, som ligger ensligt, och träffade sällan någon utifrån.

Den ende de lärde känna var en man från Jehovas vittnen. Han brukade bjuda dem på mat och köra dem till kyrkan, och han reagerade när arbetarna berättade att de arbetade över 200 timmar i månaden. Men mannen förbjöds att komma till gården.

– Han var vår enda vän. Men han fick inte komma och hälsa på oss i vår stuga. Det kändes som att gårdsägaren inte ville att vi skulle ha några kontakter med omvärlden, säger Boris Agaba.

Agaba fick 12 900 kronor i månaden de första sex månaderna, därefter en ökning och mot slutet av perioden 21 000 kronor. Han säger också att inga av deras arbetstimmar registrerades någonstans, och att arbetarna inte heller fick lönespecifikationer, vilket innebar att de inte kunde se exakt hur mycket som drogs för exempelvis boende, försäkring och avgifter till JUF.

Arbetarna hade möten med arbetsgivaren där de bland annat föreslog ett system för att stämpla in och ut, eftersom de ansåg att de arbetade betydligt fler timmar än de fick ersättning för. Samtidigt var det svårt att driva frågan, beskriver Agaba.

– Vår arbetsgivare kontrollerade både arbetet och bostaden: blev man av med jobbet riskerade man också att stå utan boende.

Aftonbladet har tagit del av klagomål arbetarna skickat till JUF. I en sms-konversation mellan Boris Agaba och JUF:s koordinator i Uganda, förklarar koordinatorn att JUF-praktikanter utnyttjas orättvist på nästan alla gårdar de kommer till. ”Bönderna vill använda få människor för att tjäna mer”, förklarar JUF:s koordinator.

Agaba uppfattade att JUF i Sverige stod närmare lantbrukaren än praktikanterna.

Efter tiden i Sverige beskriver Boris Agaba fysiska konsekvenser. Hans mamma blev bestört när hon såg hur han magrat. – Mamma sa: ”Vad har hänt med dig?”, när jag kom hem. Jag brukar väga 75 kilo men då hade jag gått ner till 60.

Efter hemkomsten till Uganda uppger han att han under ungefär sju månader behövde återhämta sig efter en förslitningsskada i axeln och då inte kunde arbeta.

Aftonbladet har även pratat med tre andra män som arbetat på gården samtidigt, Okema Geoffrey och Josias Nuwahereza från Uganda och Enos Minama från Kenya.

Även de har universitetsutbildning inom lantbruk och även de beskriver tiden på Gotlandsmjölk som präglad av hårt arbete, låg lön och liten möjlighet att påverka sina villkor.

Enligt Enos Minama hotade arbetsgivaren återkommande med uppsägning, övervakade arbetarna med kameror och betalade inte ut lönen förrän de krävde den. Han berättar också att han förväntades arbeta trots sjukdom och ibland bara fick fyra–fem timmars vila mellan arbetspassen. Till slut sade han upp sig. Då fick han enligt egen uppgift bara 3 900 kronor av de 13 000 kronor han ansåg sig ha rätt till.

– Man var tvungen att be om sin egen lön. Det var som att behöva tigga om pengar man redan hade arbetat ihop. De borde inte behandla utländska arbetare som om vi vore förbrukningsvaror, som om vi bara kan kastas bort.

Arbetarna uppger att när någon blev sjuk fick andra täcka upp och arbeta på sin lediga tid, utan extra ersättning. En av dem beskriver hur han betalade en annan arbetare ur egen ficka, då han var för sjuk för att jobba.

– Arbetsledningen var som en diktatur. En diktatur vill inte lyssna på arbetare, säger Okema Geoffrey.

Josias Nuwahereza lämnade gården på Gotland i förtid, och återvände till Uganda där han nu jobbar i en affär för gödselprodukter.

Okema Geoffrey jobbar på en gård i Kanada som är bra, säger han. Boris Agaba arbetar på Irland, där han trivs.

– Här får jag en vanlig lön och ledighet som alla andra på gården. Jag skulle inte rekommendera någon hemifrån att jobba i Sverige.

Gotlandsmjölk AB har gjort närmare 30 miljoner kronor i sammanlagt vinst under 2023–2025.

När Aftonbladet kommer till gården finns tre nya JUF-praktikanter från Uganda på plats. En av ägarna, Robert Ansin, står på gårdsplanen.

Robert Ansin försvarar systemet med lågavlönade utländska praktikanter. Han säger att gården haft praktikanter i 20 år, vanligtvis omkring tre åt gången, och att flera senare har blivit anställda. I dag arbetar fem tidigare praktikanter kvar på gården uppger han.

Enligt Ansin saknar praktikanterna tillräckliga kunskaper om modernt svenskt jordbruk, även om de har lantbruksutbildning från sina hemländer. Han menar att de behöver omfattande upplärning och att systemet gynnar både gården och praktikanterna.

Han avfärdar tidigare praktikanters uppgifter om att de ensamma fått ansvara för mjölkningen av hundratals kor. Enligt honom finns arbetsledare och annan personal på gården.

Han uppger också att en av de tidigare kritikerna nyligen ansökt om att få återvända till gården som anställd.

När det gäller lönerna hänvisar Robert Ansin till JUF:s avtal. Han menar att praktikanterna själva ofta önskar arbeta övertid och avstå från semester för att tjäna mer pengar. Enligt honom har detta återkommande skapat svårigheter för arbetsgivaren.

Det internationella praktikantprogrammet administreras av Jordbrukare-Ungdomens Förbund, som beskriver sig som en ideell ungdomsorganisation. Verksamheten omfattar utbyten med flera länder och riktar sig främst till unga personer som vill utveckla sina yrkeskunskaper inom lantbruk.

JUF anger att organisationen normalt tar emot omkring 250 utländska praktikanter årligen. Under 2025 kom deltagarna från 21 länder, däribland Uganda, Schweiz, Österrike, Thailand och Kanada.

I oktober 2026 befann sig 176 utländska praktikanter i Sverige genom organisationens verksamhet, enligt uppgifter som JUF:s vikarierande förbundssekreterare Magdalena Birgersdotter lämnade till tidningen Arbetaren den 13 oktober.

Praktikanter som vill komma till Sverige ska enligt JUF normalt ansöka genom en samarbetsorganisation i hemlandet. Om det saknas en sådan organisation erbjuder JUF hjälp med att hitta en möjlighet att delta i programmet.

Organisationen uppger att gårdar som vill bli praktikantvärdar granskas innan de godkänns. Magdalena Birgersdotter har beskrivit att JUF begär två referenser och fotografier av boendet. Organisationen samlar även in uppgifter om gårdens verksamhet och förutsättningarna för praktikperioden.

JUF anger vidare att deltagarna ska lämna uppföljningsrapporter två månader efter ankomsten till Sverige och fyra veckor före praktikperiodens slut. Uppföljningen ingår enligt organisationen i dess internationella traineeprogram.

Enligt dokument som används vid rekryteringen ska de sökande vara mellan 18 och 29 år och ha minst ett års relevant erfarenhet inom sitt praktikområde. I materialet finns även krav på att deltagarna inte ska ha barn eller vara i ett etablerat kärleksförhållande.

Magdalena Birgersdotter uppger att villkoren om familjeförhållanden kommer från ett internationellt nätverk med 35 organisationer. JUF anser enligt henne inte att civilstånd eller föräldraskap ska avgöra möjligheten att delta och arbetar för att kraven ska avskaffas.

Hon framhåller också att erfarenhetskravet inte innebär att den sökande måste ha haft en heltidsanställning under ett år. Erfarenheten kan exempelvis komma från uppväxt på en lantgård. Något formellt utbildningskrav finns enligt JUF inte.

JUF anser att tidigare utbildning och yrkeserfarenhet inte utesluter att en person kan vara praktikant. Magdalena Birgersdotter framhåller att lantbruksmetoder skiljer sig mellan länder och att introduktion och handledning därför är viktiga delar av programmet.

Regeringen har i proposition 2025/26:87 om nya regler för arbetskraftsinvandring behandlat internationella praktikantutbyten som en särskild kategori inom tillståndssystemet. Jordbrukare-Ungdomens Förbund nämns där tillsammans med bland andra IAESTE och Swedish-American Chambers of Commerce.

Migrationsverket anger att den som vill förlänga ett uppehållstillstånd för praktik genom internationellt utbyte måste lämna ett skriftligt erbjudande med praktikvillkoren och ett yttrande från den förmedlande organisationen. Ansökan ska registreras innan det tidigare tillståndet löper ut.

Avgiften för en sådan förlängningsansökan är 1 500 kronor. Enligt Migrationsverkets redovisade handläggningsstatistik har 75 procent av de nyligen avgjorda ansökningarna fått beslut inom tre månader. Det gäller både kompletta och ofullständiga ansökningar.

Ersättningen inom JUF-programmet skiljer sig från den som gäller enligt Livsmedelsarbetareförbundets ordinarie avtal för praktikanter.

Under JUF:s 18 månader långa praktikperiod betalas 50 procent av grundlönen under de första sex månaderna. Under följande sex månader höjs nivån till 70 procent och under den avslutande perioden till 100 procent.

Enligt Livsmedelsarbetareförbundets praktikantavtal motsvarar ersättningen i stället 75 procent under de första tre månaderna och 85 procent under månaderna fyra till sex. Därefter betalas full grundlön.

Med en beräknad arbetstid på 167 timmar i månaden enligt helårsschablonen för 2026 blir den sammanlagda grundlönen under 18 månader 330 188,21 kronor enligt JUF-avtalet. Motsvarande belopp enligt Livsmedelsarbetareförbundets praktikantavtal är 422 846,87 kronor.

En ordinarie anställd som avlönas enligt Livsmedelsarbetareförbundets kollektivavtal skulle under samma period få 453 051,06 kronor i grundlön.

Skillnaden mellan JUF-avtalet och den ordinarie kollektivavtalslönen uppgår därmed till närmare 123 000 kronor, motsvarande cirka 27 procent. Beräkningen omfattar inte ersättningar för övertid, semester eller obekväm arbetstid.

Fackförbundet anser att personer som utför ordinarie arbete utan tillräcklig handledning inte ska klassificeras som praktikanter enbart för att de deltar i ett internationellt utbytesprogram.

JUF bestrider att ersättningen bestäms utifrån nationalitet. Magdalena Birgersdotter uppger att samma villkor gäller för deltagare från exempelvis Uganda, USA och Schweiz. Enligt henne regleras ersättningsnivåerna genom avtal mellan Gröna arbetsgivare och Livsmedelsarbetareförbundet, inte genom ensidiga beslut av JUF.

Från den 1 juni 2026 höjdes regeringens lönekrav för arbetskraftsinvandrare till 33 390 kronor i månaden. För jord- och skogsbruk blev den fastställda nivån lägre, 27 825 kronor.

Lantbrukarnas Riksförbund och Gröna arbetsgivare hade drivit frågan om undantag för dessa branscher. Gröna arbetsgivare's verkställande direktör Lena-Liisa Tengblad framförde efter beskedet kritik mot att staten reglerar lönenivåer som normalt bestäms genom kollektivavtalsförhandlingar.

JUF:s internationella praktikanter omfattas inte av dessa lönegränser för arbetskraftsinvandrare. Ersättningen inom programmet ligger under delar av praktikperioden på omkring 11 000–17 000 kronor i månaden.

Migrationsverket anger att arbetsgivare som anställer arbetskraftsinvandrare ska erbjuda villkor som minst motsvarar svenska kollektivavtal eller etablerad branschpraxis. Det särskilda praktikantprogrammet omfattas av andra regler.

Tidigare har JUF:s dåvarande förbundssekreterare Johanna Fagerström beskrivit de lägre lönekostnaderna som en ekonomisk fördel för gårdar som tar emot praktikanter. I Gröna arbetsgivares magasin 2020 framhöll hon särskilt att ersättningen under de första sex månaderna uppgår till hälften av den ordinarie lönen.

Även en rapport från Agro Sörmland, som bland annat finansieras av Lantbrukarnas Riksförbund, har beskrivit JUF:s förmedling som en möjlighet för lantbrukare med djurhållning att rekrytera personal genom praktikantprogrammet.

Naturbrukets Yrkesnämnd redovisade i ett nyhetsbrev 2020 att drygt 400 internationella praktikanter hade kommit till Sverige under 2019. Antalet hade då fördubblats jämfört med 2014.

JUF:s internationella verksamhet har en längre historia. Organisationen har bedrivit olika former av praktikantutbyten sedan 1966 och ansvarar sedan 1985 för det verkställande arbetet inom Nämnden för internationellt praktikantutbyte, även kallad Praktikantnämnden.

I Praktikantnämnden ingår JUF, Lantbrukarnas Riksförbund, Gröna arbetsgivare och fackförbundet Kommunal. Nämnden verkar inom Naturbrukets Yrkesnämnd, där bland andra Lantbrukarnas Riksförbund och Gröna arbetsgivare finns representerade.

JUF har också historiska och organisatoriska kopplingar till den svenska lantbruksrörelsen och Centerpartiet. Organisationerna JUF, Lantbrukarnas Riksförbund och Centerpartiet är medlemmar i både Bygdegårdarnas Riksförbund och Hela Sverige ska leva.

JUF och föregångaren till Centerpartiets ungdomsförbund var dessutom delaktiga i bygdegårdsrörelsens framväxt.

Lantbrukaren Erik Jonsson var ordförande för JUF mellan 1944 och 1964. Han var samtidigt politiskt verksam inom Bondeförbundet och senare Centerpartiet, där han blev landstingsordförande. Han blev därefter ordförande för Lantbrukarnas Riksförbund.

JUF har även fått offentliga bidrag. År 2008 beviljade Jordbruksverket organisationen 750 000 kronor för utbildningsverksamhet. Under 2015 fick JUF stöd från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor för att bilda fler lokalavdelningar.

Magdalena Birgersdotter uppger att JUF i dag inte har något formellt samarbete med Lantbrukarnas Riksförbund utanför Praktikantnämnden. Enligt henne sammanträder nämnden två gånger per år och något annat löpande samarbete förekommer inte.

När det gäller antalet praktikanter på enskilda gårdar anger JUF:s regelverk att en gård får ha två praktikanter och därefter ytterligare en praktikant per fem anställda.

JUF framhåller att begränsningen gäller hur många praktikanter som finns på gården samtidigt. Magdalena Birgersdotter uppger att antalet registrerade ansökningar hos Migrationsverket därför inte direkt kan jämföras med antalet personer som arbetat parallellt på en viss gård.

Enligt henne kan en och samma praktikant också förekomma i flera ansökningar av administrativa skäl.

Organisationen avvisar även fackets övergripande beskrivning av arbetsvillkoren inom programmet. Magdalena Birgersdotter uppger att JUF:s kontakter med deltagare och praktikvärdar visar att de flesta är nöjda.

Hon framhåller att organisationen använder rapporter, praktikantträffar, direktkontakt och gårdsbesök för att följa upp deltagarnas situation. Om problem uppmärksammas ska de enligt henne undersökas och åtgärdas.

JUF anser inte heller att mjölkning av ett stort antal kor automatiskt innebär en orimlig arbetsbelastning. Enligt Magdalena Birgersdotter måste arbetets organisering, tillgängliga hjälpmedel och de faktiska arbetstiderna bedömas i varje enskilt fall.

Hon uppger att deltagarna ska ges möjlighet att delta i praktikantträffar och att JUF behöver följa upp uppgifter om personer som inte fått den möjligheten.

JUF anser att det är viktigt att praktikanterna får handledning och att de inte används som ersättning för ordinarie arbetskraft utan utbildningsinslag.

Organisationen har tidigare tagit emot klagomål från arbetarna på Gotlandsmjölk AB. I en sms-konversation mellan Boris Agaba och JUF:s koordinator i Uganda beskriver koordinatorn att praktikanter enligt dennes uppfattning utnyttjas på många av de gårdar där de placeras. Koordinatorn kopplar detta till lantbrukarnas intresse av att hålla nere personalkostnaderna.

Boris Agaba anser att JUF:s svenska organisation stod närmare arbetsgivaren än de utländska praktikanterna.

Kritik mot arbetsförhållanden för internationella lantbrukspraktikanter har tidigare också uppmärksammats av DN och Arbetaren, bland annat i fall som rör arbetare från Ukraina.

Lantbrukarnas Riksförbund har genom presschefen Ingrid Hedenvind Brask avböjt intervju om uppgifterna. Organisationen hänvisar frågor om praktikantprogrammet och dess avtal till JUF och Gröna arbetsgivare.

Gröna arbetsgivare's förhandlingschef Anna Vargö uppger att praktikantavtalet har sin grund i internationellt utbyte, utbildning och handledning. För villkor som inte gäller grundlönen tillämpas enligt henne bestämmelserna i Lantbruksavtalet.

Anna Vargö understryker att lantbrukare som tar emot praktikanter måste följa gällande lagar och kollektivavtal samt betala ut korrekta löner och ersättningar. Hon avstår från att kommentera enskilda arbetsplatser och pågående rättsliga tvister.

Arla Sverige har också fått frågor om uppgifterna från Gotlandsmjölk AB. Företagets presschef Max Wallenberg uppger att samtliga Arlas medlemmar ska följa lagstiftning och branschstandarder.

Enligt Max Wallenberg omfattar dessa krav bland annat skriftliga anställningsvillkor, säker arbetsmiljö och efterlevnad av regler för löner och arbetstider. I övriga frågor hänvisar Arla Sverige till JUF.

Varken JUF, Lantbrukarnas Riksförbund eller Gröna arbetsgivare har velat medverka i muntliga intervjuer om granskningen. Organisationerna har i stället lämnat skriftliga svar.

Den rättsliga tvisten mellan SAC och Gotlandsmjölk AB gäller nu bland annat vilka ersättningar de tidigare arbetarna haft rätt till och hur deras arbete ska bedömas i förhållande till praktikantavtalet.