Kraftigt jordskalv i Colombia följdes av omfattande skador

Jordbävningen som drabbade Colombia den 10 augusti var den starkaste som registrerats i landet under 2000-talet, enligt Servicio Geológico Colombiano. Huvudskalvet följdes av flera efterskalv. USA:s geologiska myndighet USGS lokaliserade epicentrum till San José del Palmar i departementet Chocó, omkring 400 kilometer väster om Bogotá.

FN:s humanitära samordningsorgan OCHA uppgav den 11 augusti att preliminära officiella uppgifter omfattade 1 495 skadade personer, närmare 5 000 skadade bostäder och 387 förstörda bostäder. Mer än 550 utbildningsinstitutioner och över 350 samhällsbyggnader hade också påverkats. OCHA uppgav samtidigt att 53 vägar hade drabbats och att tillgången till el, vatten, sjukvård och telekommunikation var begränsad på flera håll.

Världshälsoorganisationen WHO uppgav att 24 vårdinrättningar i sex departement hade fått skador. Valle del Cauca, och särskilt Cali, hade enligt WHO drabbats hårdast när det gäller vårdinfrastruktur. Organisationen skickade team till bland annat Cali och Chocó för att stödja bedömningar och samordning inom sjukvården. Colombias civila luftfartsmyndigheter stängde samtidigt flygplatserna i Quibdó, Pereira, Manizales, Armenia, Cartago och Buenaventura för skadeinspektioner.

I Pereira uppgav borgmästaren Mauricio Salazar att minst 15 byggnader hade rasat och att människor befarades vara instängda i rasmassorna. Colombias inrikesminister Rodrigo Lara uppgav att regeringens omedelbara insats inriktades på räddningsarbete, förstärkningar av räddningsstyrkor samt leveranser av sjukvårdsmateriel och fältsjukhus till drabbade områden. Colombias president Abelardo de la Espriella utlyste undantagsläge för att påskynda tillgången till resurser för räddnings- och återuppbyggnadsarbetet.

USA:s utrikesdepartement avsatte 15,5 miljoner dollar till bland annat nödbostäder, livsmedel, skyddsinsatser och skadebedömningar. Interamerikanska utvecklingsbanken meddelade att 50 miljoner dollar kunde göras omedelbart tillgängliga för återuppbyggnad om Colombias regering begärde stödet.

Seismologen Björn Lund vid Uppsala universitet beskrev skalvet som ovanligt stort för Colombia, även om kraftiga jordbävningar återkommer i regionen. Han hänvisade till ett colombianskt skalv med magnitud 7,2 år 2024, ett skalv med magnitud 7,3 år 2012 och två jordbävningar över magnitud 7 under 1990-talet. Längre söderut mot Ecuador har ännu större jordbävningar inträffat.

Den 24 juni 2026 inträffade dessutom två stora jordbävningar i norra Venezuela. USGS fastställde deras magnituder till 7,2 respektive 7,5 och placerade dem väster om Caracas. Myndighetens modeller visade även en betydande risk för jordskred efter skalvsekvensen. Björn Lund uppgav att skalven i Venezuela möjligen kan ha gjort att jordbävningen i Colombia inträffade något tidigare, men att det är svårt att bedöma hur stor en sådan påverkan i så fall varit. Enligt Lund skulle skalvet i Colombia ändå ha inträffat.

Björn Lund förklarade den återkommande jordbävningsaktiviteten i området med subduktion, där Nazcaplattan förs ned under den sydamerikanska plattan. Plattorna rör sig flera centimeter per år i förhållande till varandra och kan fastna, vilket gör att spänningar byggs upp tills berggrunden inte längre håller emot. Sverige ligger enligt Lund långt från närmaste plattgräns, som finns ute i Atlanten, och har därför inte samma geologiska förutsättningar som västra Sydamerika.