Globalt elektrifieringsmål kräver fyrdubblad takt till 2035

Världens länder ska under FN:s klimatmöte COP31 i Antalya diskutera ett frivilligt åtagande om att öka elektricitetens andel av den globala energianvändningen till 35 procent senast 2035. För att nå målet behöver elektrifieringen gå mer än fyra gånger så snabbt som i dag, enligt Australiens klimat- och energiminister Chris Bowen.

Klimatkonferensen hålls i Turkiet den 9–20 november 2026 med Turkiet och Australien som värdnationer. Chris Bowen leder förhandlingarna och har vid en pressträff framhållit att en kraftig ökning av elektrifieringen är nödvändig för att världen ska kunna hålla fast vid Parisavtalets temperaturmål på 1,5 grader.

Det föreslagna målet presenterades den 9 juni 2026 av Turkiets miljö-, urbaniserings- och klimatminister Murat Kurum under FN:s klimatförhandlingar i Bonn. Turkiets COP31-ordförandeskap gav samtidigt Internationella energiorganet IEA i uppdrag att undersöka möjliga vägar för att uppnå målet och analysera en snabbare övergång till elektricitet.

Den internationella överenskommelsen, 35-by-35 Global Electrification Pledge, offentliggjordes den 21 september under New York Climate Week. Initiativet omfattar elektrifiering av transporter, industri och byggnader samt utbyggnad och modernisering av elnäten.

I överenskommelsen anges att deltagande länder ska arbeta för att föra in elektrifiering i sina nationella planer för klimat, energi och utveckling. Turkiets COP31-ordförandeskap pekar även ut investeringar i energilagring, elnät och flexiblaElsystem som viktiga delar av arbetet.

Elektricitetens andel av världens energianvändning har ökat under lång tid. År 2000 uppgick den till 16,7 procent och 2025 hade andelen stigt till 23,4 procent. Den genomsnittliga årliga ökningen har därmed legat på ungefär en fjärdedels procentenhet.

El används främst inom industrin och i byggnader, bland annat för uppvärmning, belysning, kylning och hushållsutrustning. Under senare år har även transportsektorns elanvändning vuxit kraftigt.

Internationella energiorganet IEA redovisade den 22 september 2026 en rapport om elektrifiering som tagits fram på uppdrag av Turkiet och Australien. Organisationen konstaterade att efterfrågan på elektricitet sedan 2019 har ökat mer än dubbelt så snabbt som den totala energianvändningen. Bland de bakomliggande faktorerna finns fler elfordon, värmepumpar, luftkonditioneringsanläggningar och datacenter.

Förutsättningarna skiljer sig samtidigt betydligt mellan olika delar av världen. I Afrika utgör elektricitet 12,3 procent av energianvändningen, jämfört med 19 procent i Indien och 20,2 procent i Mellanöstern.

Kina har en elektrifieringsandel på 32,0 procent, medan Japan och Sydkorea ligger på 32,9 procent. Sveriges motsvarande andel var 32,7 procent under 2024.

Peter Newell, professor i internationella relationer vid University of Sussex, bedömer att ett stort antal länder kan vara beredda att ansluta sig till det frivilliga målet. Han hänvisar till att elektrifieringen redan har kommit långt i flera stora ekonomier och att ekonomiska och politiska drivkrafter finns på området.

Enligt Peter Newell är det däremot svårare att åstadkomma en minskning av produktionen av fossila bränslen. Han betraktar den frågan som minst lika betydelsefull som en ökad användning av elektricitet.

Det nuvarande förslaget till elektrifieringsmål innehåller inget krav på att elektriciteten ska framställas från förnybara energikällor. Därmed kan även el från kol, naturgas och olja ingå i den andel som omfattas av åtagandet.

Peter Newell bedömer att frågan om eventuella begränsningar för olika energislag kan vara föremål för omfattande diskussioner mellan energiministrar och företrädare för energibranschen.

Internationella byrån för förnybar energi, IRENA, meddelade i juni 2026 att organisationens färdplan för energiomställningen ligger till grund för elektrifieringsmålet. IRENA:s generaldirektör Francesco La Camera uppgav att färdplanen också omfattar en minskning av fossila bränslens andel av energianvändningen från omkring 80 procent till 50 procent år 2035, förutsatt att omställningen genomförs enligt planen.

Energianalysorganisationen Ember redovisade samtidigt i Global Electricity Review 2026 att förnybara energikällor under 2025 för första gången i den moderna elstatistiken producerade mer elektricitet än kolkraft globalt. Den förnybara elproduktionen uppgick till 10 730 terawattimmar, motsvarande 33,8 procent av världens elproduktion. Kolkraften stod för 10 476 terawattimmar, eller 33,0 procent.

Filip Johnsson, professor i energisystem vid Chalmers tekniska högskola, anser att det globala elektrifieringsmålet är tekniskt möjligt att uppnå. Han pekar på att tekniken redan finns tillgänglig och att sol- och vindkraft tillhör de billigaste formerna av energiproduktion.

Samtidigt är Filip Johnsson tveksam till om målet kan nås i regioner med svag eller obefintlig klimatpolitik. Han framhåller särskilt områden där utsläpp av koldioxid inte medför några kostnader eller där kostnaderna är mycket låga.

Den internationella organisationen Energy Transitions Commission presenterade i oktober 2026 en analys till stöd för elektrifieringsmålet. Organisationen bedömde att omkring 60 procent av världens växthusgasutsläpp skulle kunna minskas genom elektrifiering med fossilfri el till liten eller ingen ytterligare kostnad.

I analysen identifierades fem centrala områden för genomförandet. Bland dessa finns elnätsinfrastruktur, finansiering, marknadsregler och leveranskedjor.

Utbyggnaden av elnäten utgör en annan omfattande fråga. I rapporten Electricity 2026 beräknade Internationella energiorganet IEA att planerade projekt motsvarande mer än 2 500 gigawatt väntade på anslutning till elnät runt om i världen. Projekten omfattade bland annat förnybar elproduktion, energilagring och större elanvändare.

IEA bedömde också att de årliga investeringarna i elnät behöver öka med omkring 50 procent fram till 2030, från en nivå på cirka 400 miljarder dollar.

Peter Newell framhåller att finansieringen av elnätsutbyggnad är särskilt betydelsefull i bland annat Afrika. Han anser samtidigt att internationella mål historiskt har kunnat användas för att mobilisera kapital och påverka inriktningen på investeringar.

Världsbanken och Afrikanska utvecklingsbanken presenterade i april 2024 ett gemensamt initiativ för att ge minst 300 miljoner människor i Afrika tillgång till elektricitet senast 2030. Inom satsningen, som kallas Mission 300, ansvarar Världsbanken för målet att ansluta 250 miljoner människor genom elnät och decentraliserade förnybara energisystem. Afrikanska utvecklingsbanken ska bidra till anslutningar för ytterligare 50 miljoner människor.

Den 28 januari 2025 meddelade Världsbanken att 30 afrikanska stats- och regeringschefer ställt sig bakom Dar es Salaam Energy Declaration. Överenskommelsen omfattar nationella reformer och åtgärder för att öka tillgången till tillförlitlig elektricitet till ekonomiskt överkomliga priser.

En ytterligare svårighet är enligt Peter Newell Kinas starka ställning inom tillverkningen av solpaneler, batterier och elfordon samt landets inflytande över leveranskedjor och kritiska metaller. Han bedömer att beroendet av kinesisk produktion kan användas som argument av andra länder för att bromsa elektrifieringen.

Vid sidan av det övergripande elektrifieringsmålet lanserade Turkiets COP31-ordförandeskap den 29 oktober initiativet Antalya Compact for Energy Efficient Buildings. Det innehåller ett separat mål om att minska byggnadssektorns globala energianvändning per verksamhetsenhet med 25 procent till 2035 jämfört med 2020. Initiativet omfattar även sex prioriterade områden för energieffektivisering och elektrifiering.

Förberedelserna inför klimatmötet har också omfattat särskilda arrangemang i Stillahavsregionen. Australiens klimat- och energidepartement meddelade att Fiji skulle stå värd för förberedande COP31-förhandlingar och att Tuvalu skulle arrangera ett särskilt ledarmöte den 5–8 oktober 2026. Arrangemangen ingick i samarbetet mellan Turkiet, Australien och Stillahavsländerna.

När COP31 öppnade meddelade Chris Bowen att han och Murat Kurum hade enats om att tillsammans med deltagarländerna arbeta fram ett beslut på initiativ av ordförandeskapet. Bowen betonade att beslutet ska förhandlas mellan länderna och koncentreras på konkreta åtgärder i stället för en omfattande politisk deklaration.

Klimatkonferensen i Antalya omfattar även det åttonde partsmötet inom Parisavtalet och det 21:a partsmötet inom Kyotoprotokollet, enligt FN:s klimatsekretariat UNFCCC. Därmed behandlas flera internationella klimatåtaganden parallellt under mötet den 9–20 november.