Giftiga fiberbankar kan bli råvara för bränsle och metaller

Forskare vid Mittuniversitetet har identifierat flera möjligheter att återvinna material från förorenade fiberbankar längs Västernorrlands kust. Laboratorieförsök visar att massorna kan användas för framställning av bland annat biobränslen, vätgas och biokol. Samtidigt undersöks en ny muddringsmetod som kan göra det möjligt att ta upp sedimenten från havsbotten.

En av platserna där tekniken prövas är Essvik utanför Sundsvall. Där finns en fiberbank på omkring 400 000 kubikmeter som enligt Statens geotekniska institut innehåller kisaska med föroreningar som arsenik, zink, koppar och bly.

Sundsvalls kommun genomförde tillsammans med Statens geotekniska institut och det belgiska företaget Hydrex ett pilotförsök mellan den 13 och 16 oktober 2026. Metoden, som kallas Contained Dredging System, CDS, användes då för första gången på fiberrika sediment och fiberbankar.

Tekniken bygger på att sedimenten sugs upp med vakuum inuti en luftfylld kammare. Materialet transporteras därefter med sugbil till en särskilt utformad damm där vattnet som följer med massorna ska renas.

Sven-Åke Westman, miljöhandläggare vid Sundsvalls kommun och projektledare för arbetet i Essvik, framhöll inför försöket att tekniken skulle undersökas som ett möjligt alternativ för mer hållbara framtida saneringar.

Statens geotekniska institut ska följa upp försöken genom analyser av vattenprover och sedimentfällor placerade runt arbetsområdet. Undersökningarna ska visa i vilken omfattning föroreningar och fibermaterial har spridits under muddringen.

Erik Hedenström, professor i organisk kemi vid Mittuniversitetet, ser försöken i Essvik som ett möjligt steg mot att hitta en metod som är både miljömässigt säker och ekonomiskt rimlig. Han anser att fiberbankarna bör tas upp och återvinnas i stället för att förvaras på deponi.

Sedan 2019 har forskare vid Mittuniversitetet genomfört laboratorieundersökningar av material från fiberbankar längs kusten. Arbetet har visat att cellulosan i sedimenten kan fungera som näring för mikroorganismer. Genom sådana odlingar har forskarna kunnat framställa bioalkohol och vätgas.

Försöken har också identifierat andra möjliga användningsområden. Fiberbanksmaterialet har undersökts som råvara för kompost, byggfyllnad och biokol. Forskarna har dessutom studerat möjligheterna att återvinna metaller som kan användas vid batteritillverkning.

I det tidigare forskningsprojektet BioRem Energi & Metall uppskattade Mittuniversitetet det sammanlagda värdet av kobolt, koppar, nickel, bly och zink i Västernorrlands fiberbankar till 125 miljoner kronor. Beräkningen avsåg metallernas förekomst och visade inte hur stora mängder som skulle kunna utvinnas med ekonomisk lönsamhet.

Projektet genomfördes mellan den 1 september 2023 och den 31 december 2024 med en budget på två miljoner kronor. Erik Hedenström ansvarade för forskningen, som behandlade möjligheterna att återvinna både energi och metaller ur fiberhaltiga sediment.

Det nuvarande forskningsarbetet bedrivs inom Cirkulär biomassa 3.0, även kallat CirBio 3.0. Projektet omfattar också studier av hur industriella restprodukter kan omvandlas till ingredienser för livsmedel och djurfoder med hjälp av mikroorganismer och alger.

Den 25 juni 2024 meddelade Mittuniversitetet att projektet hade beviljats 14,7 miljoner kronor från Europeiska regionala utvecklingsfonden. Det var det största stödbeloppet bland de tolv projekt som fick finansiering vid samma beslutstillfälle.

Omkring 15 företag deltar i finansieringen tillsammans med kommunerna Sundsvall, Timrå, Ånge, Östersund, Härnösand och Örnsköldsvik. Även länsstyrelsen och Statens geotekniska institut medfinansierar forskningen.

Cirkulär biomassa 3.0 ska enligt den nuvarande tidsplanen avslutas den 30 juni 2027. Forskarna hoppas dock att verksamheten ska kunna fortsätta efter detta datum.

Parallellt pågår flera undersökningar av hur förorenade fibersediment ska kunna hanteras. Statens geotekniska institut uppger att muddringsprojektet i Essvik fortsätter fram till 2028. Naturvårdsverket har avsatt sju miljoner kronor till institutets arbete, medan Sundsvalls kommun är huvudman.

Den 5 februari 2026 meddelade institutet dessutom att Naturvårdsverket beviljat ytterligare 13 miljoner kronor till ett separat pilotprojekt i Essvik. Det arbetet ska bedrivas under perioden 2026–2030 och behandlar metoder för omhändertagande av förorenade fibersediment på land efter att de tagits upp.

Problemen med fiberbankar finns på flera platser i regionen. Länsstyrelsen Västernorrland har bedömt att föroreningarna vid Skönviken och Ortviken innebär en synnerligen stor risk för människors hälsa och miljön. Förorenade fiberbankar har även upptäckts vid Essvik, Klampenborg, Marmen och Stödesjön.

Kartläggningen av sedimenten har pågått under lång tid. Redan 2009 fick Länsstyrelsen Västernorrland finansiering för att utveckla undersökningsmetoder. Under 2010 och 2011 genomfördes arbete tillsammans med Sveriges geologiska undersökning, där bland annat hydroakustiska mätningar, sedimentprovtagning och kemiska analyser användes.

Sveriges geologiska undersökning beskriver hur vågor och strömmar kan erodera fiberbankarna och sprida föroreningar till omgivande vattenområden. När träfibrerna bryts ned förbrukas dessutom syre vid botten samtidigt som metangas bildas. Sedimenten utgör därmed både ett föroreningsproblem och en källa till utsläpp av växthusgaser.

Den 28 oktober 2025 redovisade Sveriges geologiska undersökning provtagningar av sediment och vatten från två fiberbankar vid Ångermanälvens utlopp. Undersökningarna ingick i ett forskningsprojekt lett av IVL Svenska Miljöinstitutet med inriktning på fiberbankarnas utsläpp av växthusgaser.

Även arsenikens spridning har undersökts i tidigare forskning. Ett projekt vid Mittuniversitetet, lett av Madelene Olofsson under 2020 och 2021, beviljades 548 000 kronor för studier av arsenikens rörlighet i fiberbankar längs Västernorrlands kust. Forskarna undersökte bland annat naturliga ämnen som kan binda arsenik och påverka dess spridning.

För forskarna vid Mittuniversitetet återstår frågan om hur de stora sedimentmängderna ska kunna tas upp och behandlas på ett miljömässigt och ekonomiskt godtagbart sätt. Erik Hedenström hoppas att resultaten från muddringsförsöken i Essvik ska ge nya möjligheter att gå vidare med återvinningen av materialet.