Forskare misstänker autoimmun sjukdom bakom Mona Lisas utseende

AI-genererad illustration

Nyheter

Forskare misstänker autoimmun sjukdom bakom Mona Lisas utseende

Av Malin Nilsson•Publicerad: 27 okt 14:45•4 min

Den italienske dermatologen Luigi Laino har presenterat en vetenskaplig studie där han undersöker om kvinnan i Leonardo da Vincis målning Mona Lisa kan ha haft den autoimmuna sjukdomen alopecia areata. Teorin bygger på fyra kännetecken i porträttet som Laino anser kan tyda på sjukdomsrelaterad hårförlust.

Studien publicerades den 24 augusti 2026 i den vetenskapliga tidskriften Clinics in Dermatology. Den har titeln Alopecia areata universalis in Leonardo da Vinci's Mona Lisa: A systematic retrospective iconodiagnosis och är registrerad med DOI-numret 10.1016/j.clindermatol.2026.08.011.

Luigi Laino är verksam vid Istituto Dermatologico Tricologico Romano, IDTR, i Rom, enligt den amerikanska medicinska databasen PubMed. Där finns studien registrerad under identifikationsnumret PMID 42636994.

I sin undersökning pekar Laino på porträttets tunna ögonbryn och ögonfransar. Han anser även att kvinnans hårfäste och hud uppvisar förändringar som kan vara förenliga med alopecia areata.

Sjukdomen innebär att kroppens immunförsvar angriper hårsäckarna och orsakar håravfall. Hårförlusten kan bland annat förekomma i samband med stress. USA:s nationella institut för artrit och muskuloskeletala sjukdomar och hudsjukdomar, NIAMS, beskriver alopecia universalis som en ovanlig och omfattande variant där hela eller nästan hela hårbeklädnaden på huvudet, i ansiktet och på kroppen försvinner.

Den amerikanska hudläkarorganisationen American Academy of Dermatology skiljer mellan alopecia totalis, som innebär hårförlust på huvudet, och alopecia universalis, där hårförlusten omfattar hela kroppen. Organisationen uppger också att håret kan växa tillbaka vid alopecia areata, men att sjukdomen kan återkomma med nya perioder av håravfall.

Luigi Laino har även granskat andra möjliga förklaringar till kvinnans utseende. Bland dessa finns kosmetisk hårborttagning under renässansen, frontal fibroserande alopeci, sekundär syfilis, spetälska och trikotillomani, som innebär återkommande hårdragning. Enligt Lainos bedömning förklarar inget av alternativen samtliga fyra kännetecken som han har identifierat.

Frågan om Mona Lisas ögonbryn har tidigare undersökts med tekniska metoder. Den franske ingenjören Pascal Cotte presenterade 2007 resultat från en undersökning där han använde en kamera med 240 megapixlars upplösning. Han uppgav då att undersökningen hade avslöjat spår av ett målat ögonbryn.

Pascal Cotte framförde teorin att ögonbryn och ögonfransar kan ha försvunnit till följd av äldre restaureringar eller förändringar i målningens färgskikt.

Luigi Laino gör en annan tolkning av det enskilda ögonbrynshår som Pascal Cotte identifierade genom multispektral fotografering. Laino bedömer att fyndet skulle kunna motsvara ett kvarvarande hårstrå hos en person med alopecia areata. I studien redovisar han även ett kliniskt jämförelsefall med ett åttaårigt barn som uppvisade ett liknande kännetecken.

Samtidigt betonar Luigi Laino att undersökningen har vetenskapliga begränsningar eftersom den utgår från ett historiskt konstverk. Han framhåller att det inte går att utesluta andra orsaker till kvinnans utseende som inte längre kan fastställas genom att studera målningen.

Även målningens skick är relevant för bedömningen av dess detaljer. Louvren i Paris uppger att porträttet har flera äldre fernisslager som har gulnat med tiden och förändrat färgernas återgivning. Museet har genomfört tekniska undersökningar, bland annat med infraröd reflektografi, för att undersöka ursprungliga detaljer och senare förändringar.

Leonardo da Vincis Mona Lisa räknas som en av världens mest kända målningar och lockar varje år miljontals besökare till Louvren. Porträttet är framför allt känt för kvinnans svårtolkade leende.

Kvinnan på målningen tros vara Lisa del Giocondo, även känd som Lisa Gherardini. Enligt Louvren föddes hon 1479 och gifte sig 1495 med den florentinske sidenhandlaren Francesco del Giocondo. Paret fick sex barn och Lisa avled 1542.

Leonardo da Vinci påbörjade målningen omkring 1503, när Lisa var cirka 24 år gammal. Louvren hänvisar bland annat till en handskriven anteckning från oktober samma år av Agostino Vespucci, som arbetade vid Florens kansli. Anteckningen innehåller en hänvisning till Leonardo da Vincis porträtt av Lisa del Giocondo och används av museet som historiskt stöd för målningens datering och modellens identitet.

Sedan 2005 förvaras Mona Lisa i en klimatkontrollerad skyddsmonter på Louvren. Målningen är utförd på en träpanel av poppel som med tiden har deformerats och fått en spricka. Tavlan visas i Salle des États, sal 711, i museets Denonflygeln.

Dela artikel:FacebookX (tidigare Twitter)

Analys

Denna text bedöms vara oberoende skriven till: 96%
96%
4%
Oberoende
Vinkling

Förklaring:
Språket i artikeln uppvisar en tydlig neutral och saklig ton. Det följer källor och återger deras påståenden utan journalistiska värderingar eller egna slutsatser. Ordval som verkar vara journalistiska bedömningar är få; uttrycken används främst i form av bedömningar och beskrivningar från källor (t.ex. "anser", "bedömer", "uppger"). Artikeln presenterar flera alternativa förklaringar, nämner studiens begränsningar och betonar att undersökningen är baserad på ett historiskt konstverk, vilket visar försiktighet och källförtroende. Källhänvisningar ges direkt eller indirekt, och det tydliggörs när påståenden kommer från myndigheter eller experter. Totalt sett speglar texten källornas uppgifter utan att journalisten själv förstärka eller värdera dem, vilket ger hög oberoende-poäng.

Denna texten bedöms ha en politisk lutning åt: Mitten
20%
60%
20%
Vänster
Mitten
Höger

Förklaring:
Artikeln gynnar mittenpolitik genom att prioritera vetenskaplig metod, teknokratiska ansatser och försiktiga tolkningar utan politiska intentioner eller stöd till någon ideologisk ståndpunkt. Den betonar oberoende expertkällor och institutioner och undviker politiskt färgad framställning.

Rubrik och framing:
Framing: En vetenskaplig spekulation kring Mona Lisas utseende baserad på medicinska tolkningar och tekniska undersökningar; fokuserar på forskningens arbetsflöde och möjligheter snarare än kulturkritik.

Språk och ton:
Vetenskaplig och saklig ton som presenterar flera hypoteser och betonar källor samt begränsningar.

Källbalans:
Källaobalansen består av forskare och medicinska/konservatorsorganisationer (Laino, Pascal Cotte) samt NIAMS, American Academy of Dermatology och Louvren, vilket ger en balans mellan vetenskaplig forskning, medicinska synpunkter och museal kontext.

Utelämnanden och kontext:
Viktiga perspektiv saknas som konsthistoriskt, konservatoriskt och etiskt sammanhang samt kritisk granskning av finansiering/konfliktintressen och bredare kulturella konsekvenser.

Analysen är en AI-bedömning av språk, vinkling och perspektiv. Den ska ses som en indikation, inte som en absolut sanning.

Vi använder cookies

Vi använder cookies för nödvändiga funktioner samt, vid ditt samtycke, statistik och marknadsföring.

Nödvändiga

Krävs för att webbplatsen ska fungera.

Alltid aktiv

Statistik

Hjälper oss förstå hur webbplatsen används.

Marknadsföring

Används för marknadsföring och annonser.

Läs mer i integritetspolicyn och cookiepolicyn.