Förorenade fiberbankar i Essvik undersöks för återanvändning

Forskare vid Mittuniversitetet undersöker hur förorenade fibersediment från Essvik utanför Sundsvall kan behandlas och användas som nytt material. Bland alternativen finns biokol, byggnadsmaterial och kompost. Arbetet ingår i forskningsprojektet SÅMAF, som har beviljats 13 miljoner kronor från Naturvårdsverket.

Projektet pågår mellan 2026 och 2030 och leds av Martijn van Praagh vid Statens geotekniska institut, SGI. Målet är att undersöka metoder för behandling av förorenade fibersediment på land. Sundsvalls kommun och Mittuniversitetet medverkar tillsammans med flera externa samarbetspartner.

I Essvik genomfördes muddringsförsök den 13–16 oktober 2026. Arbetet utfördes med tekniken Contained Dredging System, CDS, som innebär att sediment sugs upp från sjöbotten genom en sluten, luftfylld kammare. Enligt Sundsvalls kommun är det första gången metoden används för att undersöka muddring av fiberrika sediment och fiberbankar.

Fiberbanken i området innehåller uppskattningsvis 400 000 kubikmeter material. Statens geotekniska institut uppgav den 21 oktober att arsenik är en av föroreningarna i sedimenten. Myndigheten tar fortlöpande vattenprover för att undersöka om muddringstekniken kan begränsa spridningen av föroreningar och fibrer.

Efter muddringen har sedimentet transporterats till en större avvattningsdamm i Essvik. Där samlar Mittuniversitetets forskare Gabriela Paladino och forskningsingenjören Firoz Shah in prover för fortsatta laboratorieundersökningar.

Vid ett av provtagningstillfällena anländer de i universitetets vita skåpbil till dammen, där ytterligare ett lass sediment nyligen har tömts. Den mörka, svavelluktande massan fördelas i plastbehållare som ska transporteras till laboratoriet.

Gabriela Paladino framhåller att fiberbankar kan skilja sig kraftigt från varandra. Därför bedömer hon att materialet från Essvik kan innebära nya utmaningar för forskargruppen.

Paladino kommer ursprungligen från Argentina och har varit verksam som forskare vid Mittuniversitetet sedan 2019. Hon beskriver fibermassorna som organiskt avfall och pekar på flera tänkbara användningsområden, däribland tillverkning av biokol, kompostering och användning som fyllnadsmaterial i byggprojekt.

Naturvårdsverket anger att SÅMAF även ska undersöka om stabiliserade fibersediment kan användas som konstruktionsmaterial och som underlag för växtetablering. Efter behandlingen ska möjligheten att ytterligare stabilisera materialet med hjälp av växter studeras. Metoden benämns fytostabilisering.

Mittuniversitetet deltar också i projektet genom forskning om materialets egenskaper och möjliga behandlingsmetoder. Utöver Martijn van Praagh ingår Jenny Vestin från Statens geotekniska institut i projektgruppen. Bland samarbetspartnerna finns Nordic Zero och Nordvästra Skånes Renhållnings AB, NSR. Projektet har även kontakt med ett företag som tillverkar biokol.

Gabriela Paladino leder dessutom forskningsprojektet Fiber2Comp vid Mittuniversitetet. Det genomförs mellan den 1 oktober 2023 och den 31 oktober 2026 och undersöker hur kompostering kan användas för att behandla förorenade fibersediment. Firoz Shah ingår även i den projektgruppen, där Biocompost AB och Structor Norr AB medverkar som samarbetspartner.

Under vecka 42 deltog Viken miljökonsult AB i fältarbetet vid Essvik. Företaget genomförde provtagning av vatten och sediment i samarbete med Statens geotekniska institut, Sundsvalls kommun och entreprenören Hydrex Underwater Technology. Malin Sjöstrand och Joel Nordin deltog i arbetet för Viken miljökonsult AB.

Tidigare undersökningar visar att fiberhaltiga sediment längs Västernorrlands kust innehåller omfattande föroreningar. Länsstyrelsen Västernorrland har redovisat alarmerande höga halter av både organiska miljögifter och tungmetaller i kartlagda områden.

Myndigheten har också konstaterat att de högsta föroreningshalterna i många fall förekommer i sedimentens översta lager. Resultaten har därmed ifrågasatt tidigare antaganden om att föroreningshalterna automatiskt skulle minska med tiden.

De pågående studierna i Essvik omfattar både muddring, provtagning och undersökningar av möjliga metoder för att behandla det upptagna materialet. Forskarna vid Mittuniversitetet ska nu analysera sedimentproverna för att undersöka deras egenskaper och förutsättningarna för olika former av återanvändning.