Demokraternas kongressseger sätter press på Donald Trump

USA:s president Donald Trump står inför ett förändrat politiskt läge efter mellanårsvalet den 3 november. Demokraterna har vunnit majoritet i både senaten och representanthuset, vilket ger partiet möjlighet att blockera presidentens lagförslag och inleda granskningar av hans administration.

Dag Blanck, professor i Nordamerikastudier vid Uppsala universitet, bedömer att Donald Trump kommer att möta betydande politiska svårigheter under de kommande två åren. Republikanerna har under den senaste tvåårsperioden kontrollerat båda kongresskamrarna, men den maktfördelningen förändras nu genom Demokraternas valframgångar.

Inför valet hade Republikanerna 53 platser i senaten, medan Demokraterna och de oberoende senatorer som samarbetar med partiet tillsammans kontrollerade 47 mandat. Demokraterna behövde därmed erövra minst fyra ytterligare mandat netto för att få majoritet, enligt den amerikanska tv-kanalen CBS News.

Valresultatet visade stora demokratiska framgångar i flera delstater som traditionellt röstat republikanskt. Nyhetsbyrån Reuters rapporterade den 4 november att Demokraterna vann senatsmandat i Kansas, South Carolina och Ohio. I Kansas valdes en demokratisk senator för första gången sedan 1930-talet.

Även Iowa, Maine och North Carolina fick demokratiska segrare i senatsvalen, enligt nyhetsbyrån Associated Press. Partiet tog dessutom över fler än 24 valdistrikt i representanthuset som tidigare haft republikanska ledamöter.

Särskilt uppmärksammat blev resultatet i Texas. Demokraten James Talarico besegrade delstatens republikanske justitieminister Ken Paxton i senatsvalet den 3 november. Därmed vann Demokraterna ett senatsval i Texas för första gången sedan 1988, rapporterade The Texas Tribune.

I Texas förlorade även den sittande republikanske guvernören Greg Abbott mot demokraten Gina Hinojosa. Enligt public service-stationen KUT innebär resultatet att Texas får sin första demokratiska guvernör sedan Ann Richards förlorade sitt omval 1994.

Dag Blanck beskriver utvecklingen i Texas som ett tydligt exempel på förändringarna i det amerikanska politiska landskapet. Han framhåller att både Republikanerna och Donald Trump satsade omfattande resurser och mycket tid på den uppmärksammade senatsvalrörelsen i delstaten.

Demokraternas framgångar omfattade också historiska resultat i andra delstater. I Michigan vann demokraten Abdul El-Sayed senatsvalet och blir därmed den första muslimska ledamoten i USA:s senat. I Minnesota valdes demokraten Peggy Flanagan, som blir den första kvinnan med amerikansk ursprungsbefolkningstillhörighet i senaten, enligt Associated Press.

Emma Ricknell, statsvetare vid Linnéuniversitetet, anser att Demokraternas valresultat är en tydlig framgång för partiet. Hon framhåller bland annat att partiet lyckats nominera kandidater som engagerat väljare och fått dem att delta i valet.

Väljarnas inställning till Donald Trump framträder också i de vallokalsundersökningar som genomfördes under valdagen. CBS News redovisade ett stöd för presidenten på omkring 38 procent. Ungefär tre fjärdedelar av väljarna uppgav att de var missnöjda med eller arga över utvecklingen i USA.

Omkring sex av tio väljare ansåg dessutom att Donald Trump hade betydelse för hur de röstade i valet till representanthuset, enligt CBS News.

Ekonomiska frågor spelade samtidigt en framträdande roll. Reuters rapporterade att nästan nio av tio väljare betraktade levnadskostnaderna som en viktig faktor för sitt röstande. Nästan två tredjedelar ansåg att Donald Trump bar ansvar för de höga priserna.

Emma Rickell pekar även på presidentens omfattande deltagande i valkampanjen. Hon konstaterar att Donald Trump engagerat sig betydligt mer i mellanårsvalet än vad som vanligtvis är fallet för en sittande president. Vilken betydelse hans deltagande haft för Republikanernas valresultat är enligt Ricknell en fråga som kommer att analyseras.

När den nya kongressen tillträder förändras förutsättningarna för presidentens fortsatta politiska arbete. Dag Blanck bedömer att Demokraternas majoritet kommer att göra det betydligt svårare för Donald Trump att få igenom den lagstiftning han vill genomföra.

Enligt Dag Blanck kommer kongressen i större utsträckning att fungera som en motvikt till presidenten. Han räknar också med att Demokraterna använder sin majoritet för att inleda undersökningar av Donald Trump, hans ministrar och andra medarbetare inom administrationen.

Emma Ricknell gör en liknande bedömning av presidentens försämrade möjligheter att driva sin politik. Hon framhåller samtidigt att den nya maktfördelningen kan skapa situationer där Donald Trump behöver förhandla och kompromissa med Demokraterna.

Enligt Emma Ricknell skulle en sådan förändring vara anmärkningsvärd eftersom kompromisser inte tidigare varit ett framträdande inslag i Donald Trumps politiska arbetssätt.

Efter valförlusten har Donald Trump förklarat sig beredd att samarbeta med Demokraterna. Samtidigt har presidenten meddelat att han kan använda sin vetorätt för att stoppa lagförslag från kongressen.

Emma Ricknell anser att hotet om veto väcker frågor om hur långt presidentens uttalade vilja till samarbete sträcker sig.

Den amerikanska konstitutionen ger presidenten möjlighet att stoppa lagförslag som godkänts av kongressen. För att upphäva ett presidentveto krävs två tredjedelars majoritet i både senaten och representanthuset.

Dag Blanck bedömer att Donald Trump kan komma att använda vetorätten vid upprepade tillfällen. Det finns ingen fastställd gräns för hur många lagförslag en amerikansk president får lägga in veto mot.

En sådan situation kan resultera i ett politiskt dödläge, ofta benämnt gridlock, där presidenten och kongressen blockerar varandras initiativ. Emma Ricknell framhåller att ett sådant läge försvårar arbetet för politiker som vill få sina lagförslag antagna.

De nyvalda ledamöterna ska normalt tillträda den 3 januari 2027. Enligt USA:s senat föreskriver det tjugonde tillägget till konstitutionen att en ny kongress tillträder klockan 12.00 den 3 januari under udda år, om inte kongressen beslutar om en annan tidpunkt.

När den nya kongressperioden inleds upphör också behandlingen av lagförslag som inte färdigställts under den avgående kongressen. USA:s senat anger att dessa förslag måste läggas fram på nytt för att kunna behandlas. Internationella fördrag omfattas inte av samma ordning.

Dag Blanck räknar med att den förändrade maktbalansen kommer att prägla Donald Trumps återstående två år som president. Emma Ricknell bedömer samtidigt att frågan om samarbete eller fortsatt politisk konflikt mellan Vita huset och kongressen blir central under den kommande kongressperioden.