Cannabisfynd i forntida grav väcker frågor om drogbruk

Kemiska analyser av hår från en ung kvinna som begravdes i södra Sibirien för omkring 2 800 år sedan har gett forskare nya belägg för tidig användning av cannabis. Undersökningen har identifierat ämnen som är förenliga med rester av den psykoaktiva substansen THC. Fyndet beskrivs som det hittills äldsta arkeologiska belägget för att människor kan ha använt cannabis i berusningssyfte.

Graven ligger vid Tunnug 1 i republiken Tuva i södra Sibirien. Den tillhörde en flicka som uppskattas ha varit mellan 15 och 18 år när hon dog. Hon levde bland skyterna, ett nomadfolk som var verksamt i regionen under järnåldern. De mänskliga kvarlevorna har bevarats under lång tid i det sibiriska klimatet.

Forskningsprojektet leds av arkeologen Gino Caspari, verksam vid universitetets institut för arkeologiska vetenskaper och Max Planck-institutet för geoantropologi i Jena i Tyskland. Undersökningen genomförs av en internationell forskargrupp och har uppmärksammats i den vetenskapliga tidskriften Science.

Vid analyserna av flickans hår använde forskarna bland annat högupplöst masspektrometri. Max Planck-institutet för geoantropologi uppger att undersökningen påvisade tydliga kemiska signaler förenliga med cannabinol, CBN, ett ämne som bland annat uppstår när THC oxideras. Forskarna registrerade även svagare signaler som var förenliga med THC.

Forskargruppen har däremot inte kunnat avgöra hur mycket cannabis flickan kan ha exponerats för eller om ämnena tillfördes kroppen genom inandning eller förtäring. Det har inte heller gått att fastställa hur hög koncentrationen av THC var i de cannabisplantor som användes.

Resultaten har dessutom mött invändningar från andra forskare. Volker Auwärter, chef för den rättstoxikologiska verksamheten vid universitetssjukhuset i Freiburg i Tyskland, anser att håranalyserna inte tillräckligt tydligt visar om flickan faktiskt konsumerade cannabis eller om de kemiska ämnena kan ha överförts genom kontakt med växtmaterial i graven.

Arkeologen Elisa Guerra Doce vid universitetet i Valladolid i Spanien gör en annan bedömning. Hon framhåller att toxikologiska analyser av hår tidigare har använts för att undersöka förekomsten av psykoaktiva ämnen i arkeologiska sammanhang. Enligt Guerra Doce ger den aktuella studien stöd för att cannabis konsumerades i samband med begravningsritualer.

Vid Tunnug 1 har arkeologerna även påträffat omfattande mängder växtmaterial. Göteborgs universitet uppger att mer än 1 400 cannabisfrön hittades i gravhögen. Undersökningen omfattade över 1 000 hela frön och omkring 500 fröfragment.

Forskarna kol-14-daterade sex enskilda cannabisfrön. Universitetet i Bern uppger att resultaten, tillsammans med övriga dateringar, placerar fröna i gravsammanhanget under första delen av 700-talet före vår tideräkning. En annan redovisning av dateringen anger perioden omkring 800–760 före vår tideräkning.

Arkeologiska undersökningar vid Tunnug 1 inleddes 2017 i Uyukdalen. I gravhögens centrala del dokumenterade forskarna fyra träkonstruktioner med flera timmerkistor. Hästskelett hade placerats ovanpå konstruktionerna som en del av begravningsritualerna. Det har också påträffats tecken på människooffer.

Bland de övriga fynden finns vapen, hästutrustning och föremål dekorerade med djurmotiv. Gravens utformning och innehåll tyder på att den begravda flickan kan ha haft en betydelsefull ställning inom sitt samhälle.

Göteborgs universitet uppger att hampa var den enda växt som skytten hade placerat i just denna gravhög. Forskaren Natalia Riabogina vid Institutionen för historiska studier bedömer att cannabisfröna kan ha utgjort en gravgåva eller använts i en schamanistisk ritual. Forskarna har dock inte kunnat fastställa växtmaterialets exakta funktion.

Natalia Riabogina har deltagit i projektet genom att utveckla metoder för insamling och analys av botaniskt material. Hennes samarbete med de arkeologer från Sankt Petersburg som ansvarade för utgrävningarna inleddes 2019.

Enligt Göteborgs universitet visar frönas storlek och utseende att de sannolikt kommer från vilda eller vildliknande cannabisplantor, snarare än odlade sorter avsedda för framställning av olja och fibrer. Natalia Riabogina framhåller att materialet därmed kan användas för att undersöka skillnader mellan dessa växter och odlad hampa.

Människor har sedan tidigare varit kända för att odla hampa till bland annat livsmedel, textilier och rep. Natalia Riabogina uppger att det däremot finns betydligt färre tidiga arkeologiska fynd som visar när människor började använda cannabis för dess berusande egenskaper.

Tidigare har omkring 2 500 år gamla träkolskärl från Kina utgjort viktiga belägg för sådan användning. Kemiska rester i kärlen visar att cannabis värmdes upp under begravningsceremonier. Fynden i Sibirien ger därmed forskarna material som kan flytta tillbaka den direkta dokumentationen av cannabisbruk i berusningssyfte med omkring 300 år.

Gino Caspari betonar att fynden behöver förstås utifrån de kulturella och rituella förhållanden som rådde under perioden och inte likställas med dagens rekreationsbruk av cannabis. Han framhåller också att det är mycket ovanligt att arkeologer hittar bevarad mänsklig mjukvävnad som innehåller kemiska spår av cannabis.

Forskargruppen har även påbörjat DNA-sekvensering av delar av det bevarade växtmaterialet. Max Planck-institutet för geoantropologi uppger att undersökningen ska kartlägga hur cannabis domesticerades och spreds mellan olika geografiska områden. Gino Caspari bedömer att det genetiska materialet från Tunnug 1 är ovanligt välbevarat.