Vänsterpartiet pressar på inför regeringsförhandlingarna

Vänsterpartiet fortsätter att driva kravet på att få ingå i en ny regering samtidigt som Magdalena Andersson har fått talmannens uppdrag att undersöka möjligheterna att bilda en regering som tolereras av riksdagen. Andreas Norlén gav henne sonderingsuppdraget den 18 september efter samtal med partiledarna. Han konstaterade samtidigt att inga radikalt nya positioner hade presenterats och att samtalen inte visade att motsättningarna mellan Centerpartiet och Vänsterpartiet hade minskat.

Det slutliga valresultatet fastställdes av Valmyndigheten den 19 september. Socialdemokraterna fick 99 mandat, Vänsterpartiet 30, Miljöpartiet 22 och Centerpartiet 25. De fyra partierna har därmed tillsammans 176 mandat, medan Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna har 173. Den nya riksdagen samlas den 28 september för upprop och val av talman. Ett förslag till statsminister kan tidigast läggas fram den 29 september, och kandidaten godkänns om inte fler än hälften av riksdagens ledamöter röstar nej.

Vänsterpartiets vice partiordförande och ekonomisk-politiska talesperson Ida Gabrielsson har under dagarna efter valet varit en av partiets mest aktiva företrädare i regeringsfrågan. Hon har medverkat i P1 Morgon och Aktuellt och publicerat 24 inlägg på X sedan valet. Där har hon bland annat argumenterat för att partierna som vill se Magdalena Andersson som statsminister behöver börja acceptera varandra och uppmanat Centerpartiet att ompröva sina röda linjer.

Vänsterpartiets krav på regeringsmedverkan beslutades redan vid partiets kongress i april 2026. Då fastslogs att partiet ska kräva en plats i regeringen om den rödgröna sidan vinner valet. Nooshi Dadgostar sade i samband med beslutet att Vänsterpartiet inte ska behandlas annorlunda än andra partier. Partisekreteraren Maria Forsberg sade den 14 september att Vänsterpartiet inte tänker släppa fram en regering där partiet självt inte ingår. Hon hänvisade till att Vänsterpartiet tidigare haft svårt att få tillräckligt genomslag som samarbetsparti utanför regeringen.

Centerpartiet har samtidigt en annan linje. Partiet slog den 5 september fast att det eftersträvar en mittenregering där varken Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna ingår. Partiledaren Elisabeth Thand Ringqvist har också avvisat ett möte mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet om syftet är att inleda regeringsförhandlingar. Centerpartiets partisekreterare Hannes Hervieu har efter valet sagt att partiets fokus ligger på samtal med Socialdemokraterna och att Centerpartiet inte ser svensk politik som uppdelad i enbart två fasta sidor.

Nooshi Dadgostar sade efter mötet med talmannen den 18 september att Vänsterpartiet kan börja regeringsförhandla även utan Centerpartiet vid bordet från början. Hennes linje var att förhandlingarna måste inledas någonstans om Centerpartiet inte vill delta. Magdalena Andersson sade samma dag att hon, om hon fick sonderingsuppdraget, avsåg att tala med sex partiledare och uppgav att hon redan hade haft kontakter med flera av dem efter valet.

Miljöpartiets språkrör Amanda Lind och Daniel Helldén har i samband med talmansrundan sagt att partiet inte sätter upp motsvarande röda linjer och vill att de partier som stödjer Magdalena Andersson börjar samtala. Det finns samtidigt sakpolitiska motsättningar inom det möjliga regeringsunderlaget. Vänsterpartiet och Miljöpartiet stöder förslaget om en miljardärsskatt, medan Socialdemokraterna och Centerpartiet motsätter sig det.

På lördagen skrev Ida Gabrielsson att Vänsterpartiets linje är att först förhandla om regeringsbildningen och därefter gå vidare till sakpolitiken. Malin Lernfelt, chefredaktör på Liberala Nyhetsbyrån, bedömer att Centerpartiet och Socialdemokraterna sannolikt störs av Vänsterpartiets hårda offentliga argumentation. Hon anser samtidigt att Vänsterpartiet har mindre anledning att ändra sin linje i det nuvarande läget och beskriver partiet som mer berett än Centerpartiet att acceptera ett samarbete mellan de två partierna.

Malin Lernfelt bedömer att Vänsterpartiets krav på att ingå i regeringen har stor betydelse för partiet efter tidigare samarbeten där det stått utanför regeringen. Hon tror också att Centerpartiet kan få lättare att acceptera förhandlingar med Vänsterpartiet än med Sverigedemokraterna, eftersom en del av Centerpartiets väljare har lagt stor vikt vid att Sverigedemokraterna inte ska få politiskt inflytande.

Marie Grusell, medieforskare vid Göteborgs universitet, bedömer att Vänsterpartiet anser sig ha ett starkt förhandlingsläge eftersom partiets mandat kan behövas vid regeringsbildningen. Hon ser den offentliga argumentationen som ett sätt för partiet att visa väljarna att det håller fast vid de krav som fördes fram under valrörelsen. Samtidigt räknar hon med att partiernas positioner kan förändras när förhandlingarna fortsätter och kompromisser blir aktuella.

Både Marie Grusell och Malin Lernfelt bedömer att arbetsfördelningen mellan Ida Gabrielsson och Nooshi Dadgostar också kan ge partiledaren större handlingsutrymme. Ida Gabrielsson har varit den som tydligast drivit regeringskravet offentligt, medan Nooshi Dadgostar därmed inte i samma utsträckning binds till varje formulering om hur förhandlingarna ska genomföras. Malin Lernfelt beskriver det som en fortsättning på ett långvarigt nära samarbete mellan de två Vänsterpartiföreträdarna.