Tonåring tog sitt liv i häkte efter varningar om psykisk ohälsa

En tonåring som var frihetsberövad på häktet i Göteborg tog sitt liv den 6 januari 2026. Hans försvarsadvokat hade sex veckor tidigare slagit larm om att pojken mådde psykiskt dåligt och behövde hjälp. Trots upprepade signaler om hans tillstånd fick han ingen psykologisk eller psykiatrisk vård under häktningstiden.

Den unge mannen, som här kallas Victor, hade då varit häktad i drygt tre och en halv månad. Han var bland annat misstänkt för stämpling till grov stöld och hade omfattande restriktioner som begränsade hans kontakt med andra människor.

Det var klockan 07.19 den 6 januari som kriminalvårdare påträffade Victor död i hans cell. Han hade dessförinnan varit ensam och utan tillsyn i 14 timmar.

Försvarsadvokaten Christer Wersäll är starkt kritisk till hur Kriminalvården hanterade tonåringens psykiska hälsa. Han anser att myndigheten inte tog tillräcklig hänsyn till de varningar som framfördes och framhåller att staten har ett särskilt ansvar för människor som hålls frihetsberövade.

Redan i november 2025 reagerade Christer Wersäll på Victors tillstånd vid ett besök på häktet. Tonåringen hade då suttit frihetsberövad i drygt två månader. Advokaten uppfattade att hans klient hade allvarliga psykiska besvär och framförde omedelbart sin oro till kriminalvårdarna.

Personalen gav enligt Christer Wersäll besked om att Victor skulle tas om hand. Advokaten uppfattade det som att tonåringen kunde komma att föras till rättspsykiatrin vid Rågården utanför Göteborg.

Därefter kontaktade Christer Wersäll polisens utredare genom sms. Han beskrev Victors psykiska tillstånd och redogjorde för hur personal hade kommit till mötesrummet. Advokaten hade föreslagit stöd från både psykolog och präst, vilket Victor och kriminalvårdarna enligt meddelandet hade ställt sig positiva till.

Christer Wersäll framhöll också att Victor tidigare hade levt under ordnade förhållanden och att han under två månaders häktning inte hade fått kontakta sin mamma. Advokaten ansåg situationen oacceptabel och ville även att en mindre rättspsykiatrisk undersökning skulle genomföras.

Enligt Christer Wersäll fick han inget svar från vare sig polis eller åklagare på sina meddelanden.

En sådan inledande rättspsykiatrisk bedömning benämns paragraf 7-undersökning. Rättsmedicinalverket anger att den genomförs av en specialistläkare i rättspsykiatri och normalt omfattar ett undersökningssamtal på omkring en timme. Läkaren granskar också handlingar från brottsutredningen och kan begära in medicinska journaler.

Rättsmedicinalverket uppger att handläggningstiden för en häktad person är minst tio arbetsdagar efter att domstolens handlingar har kommit in. Undersökningen används bland annat för att avgöra om det finns skäl att genomföra en mer omfattande rättspsykiatrisk undersökning.

Åklagare Gisela Sjövall har en annan bild av hur advokatens uppgifter hanterades. Hon uppger att både hon och polisutredaren agerade efter att oron framförts.

När det gällde en paragraf 7-undersökning ansåg Gisela Sjövall att initiativet borde komma från försvararen. En åtalsförlängning skulle behandlas några veckor senare, och frågan hade enligt henne kunnat tas upp i tingsrätten vid det tillfället.

Gisela Sjövall uppger dessutom att utredaren frågade advokaten om Victor kunde delta i förhör eller om hans psykiska tillstånd förhindrade detta. Vid förhöret framfördes enligt åklagaren inga uppgifter från Victor eller försvararen om att han mådde dåligt.

Christer Wersäll träffade Victor för sista gången den 30 december. Advokaten uppfattade då tonåringen som mer tillbakadragen än tidigare.

Kriminalvårdens incidentutredning visar att det även fanns oro bland personalen på häktet. Victors psykiska mående diskuterades återkommande vid möten på avdelningen. Trots detta blev den obligatoriska hälsokontrollen vid inskrivningen hans enda sjukvårdskontakt.

Utredningen beskriver också en händelse fem dagar före dödsfallet. En kriminalvårdare upptäckte då att Victor hade lossat flera trådar från en filt och placerat dem på ett bord i cellen. Personal uppmanade tonåringen att kasta trådarna. Kriminalvårdaren ska därefter ha kontaktat vakthavande befäl och frågat om filten borde avlägsnas. Enligt uppgifterna blev svaret att den kunde vara kvar. När vakthavande befäl senare hördes inom ramen för utredningen kunde personen inte minnas händelsen.

Det hade även tidigare förekommit självmord där intagna använt filtar. Efter ett dödsfall 2017 föreslog en utredare att den aktuella typen av filt skulle ersättas. År 2019 inträffade ett liknande dödsfall på häktet i Växjö, varefter en översyn av delar av inredningen föreslogs vid nybyggnation och ombyggnation.

Frågan om Kriminalvårdens ansvar för risker i häktesmiljön har tidigare granskats av Justitieombudsmannen. I ett beslut den 9 november 2023 konstaterade justitieombudsmannen Katarina Påhlsson att myndigheten ska skydda frihetsberövade från förutsebara faror genom både generella och individuella förebyggande åtgärder.

Beslutet, med diarienummer 7943-2022, gällde ett dödsfall på häktet Huddinge. Katarina Påhlsson konstaterade att en riskabel konstruktion i inredningen hade uppmärksammats redan 2017 utan att bristen åtgärdats tillräckligt snabbt. När en intagen avled 2022 hade arbetet inletts men inte avslutats.

I Victors fall genomfördes tre omhäktningsförhandlingar utan att någon ny screening för självmordsrisk dokumenterades, trots rekommendationer om förnyade bedömningar.

Kriminalvårdens handbok för suicidprevention anger att personalen ska känna till de intagnas situation och vara uppmärksam på förändringar i deras psykiska tillstånd. Nya riskbedömningar kan behövas efter dramatiska livshändelser eller när en advokat eller någon annan person framför oro för självskada eller självmord.

Paula Seric, tillförordnad chef för häktet i Göteborg, beskriver Victors död som en mycket allvarlig och tragisk händelse. Hon beklagar dödsfallet och framhåller att sådana händelser inte ska kunna inträffa inom Kriminalvården.

När det gäller filten anser Paula Seric att personalen borde ha agerat annorlunda. Hon uppger samtidigt att det inte är ovanligt att intagna skadar häktets egendom på grund av sysslolöshet och att den interna utredningen inte bedömde att medarbetaren kunde ha förutsett självmordet.

Efter dödsfallet har personalen enligt Paula Seric fått ytterligare påminnelser om att otillåtna föremål ska avlägsnas direkt i stället för att den intagne uppmanas att själv kasta dem.

Paula Seric uppger att hon inte har sett någon dokumentation om att Christer Wersäll ska ha varnat häktets personal för Victors psykiska tillstånd. Hon beskriver samtidigt Kriminalvårdens rutiner som tydliga när polis, advokater, anhöriga eller andra utomstående framför oro för en intagen.

Enligt Paula Seric ska personalen då undersöka situationen och vid allvarliga signaler kontakta sjukvården.

Kriminalvårdens egen utredning pekar på brister i kommunikationen om Victor. Paula Seric anser att myndigheten behöver bli bättre på att dokumentera samtal och föra vidare information mellan medarbetare.

Hon uppger att personalen vanligtvis samtalar med intagna om deras mående efter bland annat domstolsförhandlingar och förhör. Samtidigt medger hon att dokumentationen av sådana kontakter har varit bristfällig.

Kriminalvården har enligt Paula Seric genomfört utbildningar, informationsinsatser och uppföljningar för att stärka arbetet. Hon bedömer att medarbetarna generellt har god kunskap om riskbedömningar men att rutinerna behöver följas konsekvent.

Victors häktning innebar också långvarig begränsning av den mänskliga kontakten. Han hade fulla restriktioner under drygt tre och en halv månad, vilket kunde innebära upp till 22 timmar ensamhet per dygn.

Under oktober fick Victor sex isoleringsbrytande insatser. I november genomfördes två och i december tre. Insatserna bestod av samtal eller enklare aktiviteter tillsammans med kriminalvårdare.

Hans klienthandläggare bedömde att Victor behövde mer social kontakt och lämnade sex ansökningar om samsittning med andra intagna. Besluten dröjde och först den 12 december kunde Victor börja träffa en annan häktad person.

När samsittningen inleddes minskade kriminalvårdarnas egen tid med honom.

Victors mamma, som här kallas Jenny, är kritisk till förändringen. Hon anser att kontakten med personalen var viktig eftersom vuxna kriminalvårdare då kunde uppmärksamma förändringar i sonens psykiska tillstånd.

Efter påtryckningar från Christer Wersäll fick Victor till slut träffa sin mamma vid två övervakade tillfällen under december. Det sista besöket ägde rum den 23 december.

Jenny berättar att hon märkte att sonen inte mådde bra, även om han försökte dölja hur han hade det.

Gisela Sjövall uppger att utredarna hade planerat längre övervakade anhörigbesök inför julen för Victor och andra unga misstänkta i samma utredning.

På julafton besökte en präst häktet och delade ut julklappar. Prästen har beskrivit mötet med Victor som kort och kunde inte minnas något särskilt avvikande.

Victor framförde däremot önskemål om att träffa prästen igen. Enligt rutinerna skulle ett nytt samtal genomföras inom en vecka. Förfrågan nådde NAV, Nämnden för andlig vård, men något nytt besök bokades inte.

Den 10 september 2026 beslutade regeringen att tillsätta en utredning om ett möjligt utökat ansvar för Kriminalvården när det gäller intagnas hälso- och sjukvård. Överdirektör Caroline Oredsson utsågs till särskild utredare och ska redovisa uppdraget senast den 29 februari 2028.

Socialminister Jakob Forssmed framhöll vid regeringens beslut att säkerhetskrav, transporter och samordningen mellan myndigheter kan försvåra tillgången till vård för frihetsberövade. Utredningen ska därför även undersöka samarbetet mellan Kriminalvården, regionerna och socialtjänsten.

Caroline Oredsson har också fått i uppdrag att granska förutsättningarna för nämnderna för andlig vård inom Kriminalvården. Översynen gäller hur verksamheten ska kunna säkerställas när antalet intagna ökar.

Frågor om isolering och mänsklig kontakt har även uppmärksammats av Barnombudsmannen. I myndighetens årsbok 2025 redovisades statistik från Kriminalvården som visade att 41 procent av de häktade pojkarna och 26 procent av de häktade flickorna under januari till oktober 2024 inte fick minst fyra timmars mänsklig kontakt per dag.

Barnombudsmannen hänvisade till häkteslagens särskilda regler för minderåriga. Statistiken gäller barn och ska skiljas från Victors fall, där han var i övre tonåren och enligt Kriminalvården bedömdes som vuxen.

Barnombudsmannen Juno Blom kritiserade under 2025 också användningen av särskilda isolerings- och observeringsceller för minderåriga. En granskning visade att fler än 800 minderåriga häktades mellan januari 2024 och juli 2025 och att barn placerades i sådana celler vid minst 70 tillfällen.

Paula Seric uppger att längre perioder av ensamhet kan förekomma under häktning, särskilt för personer med restriktioner. Hon framhåller att Kriminalvårdens insatser utgår från identifierade individuella behov och riskfaktorer.

När det gäller Victors 14 timmar utan tillsyn före dödsfallet hänvisar Paula Seric till att tonåringen bedömdes som vuxen. Enligt henne kan intagna med lägre bedömda behov vistas ensamma under längre perioder, framför allt nattetid.

Christer Wersäll anser däremot att en ung person med kända psykiska besvär borde ha kontrollerats betydligt oftare. Han menar att tillsyn minst en gång i timmen borde vara ett grundläggande krav i en sådan situation.

Victors pappa, som här kallas Markus, ifrågasätter också den långa isoleringen. Enligt honom hade sonen inte tidigare visat tecken på psykisk ohälsa.

Uppgifterna om Victors bakgrund i Frivårdens personutredning beskriver en ung man med ordnade levnadsförhållanden.

Victor hade avslutat gymnasiet och därefter arbetat som volontär utomlands. Han förekom varken i belastningsregistret eller i socialtjänstens register.

Frivården bedömde inte att Victor hade värderingar som drev honom mot kriminalitet. Däremot identifierades hans umgänge som en riskfaktor eftersom personer i bekantskapskretsen var misstänkta i samma brottsutredning.

Markus uppger att sonen aldrig tidigare hade varit involverad i liknande händelser.

Beskedet om Victors död lämnades till föräldrarna av två poliser som kom till familjens bostad kort efter händelsen.

Jenny och Markus beskriver hur de fick veta att sonen hade avlidit utan någon närmare förklaring. De uppfattade informationen som knapphändig och mötet som opersonligt.

Det var först senare som föräldrarna fick kännedom om advokatens varningar och sonens psykiska tillstånd under häktningen.

Markus riktar skarp kritik mot att Victor inte fick psykologhjälp trots att hans mående hade uppmärksammats. Han anser att Kriminalvården måste agera när uppgifter om psykisk ohälsa framförs.

Även Jenny ifrågasätter att föremål som kunde användas vid självskada fanns kvar i cellen efter de signaler som hade förekommit.

Under 2025 avled åtta personer i svenska häkten. Sex av dödsfallen var självmord.

Mellan 2016 och 2025 utgjorde självmord mer än hälften av samtliga dödsfall i svenska häkten. På anstalter var motsvarande andel omkring en sjundedel. Under de senaste åren har antalet självmord bland häktade ökat något.

Från den 1 januari till och med den 30 september 2026 hade sex häktade personer avlidit. Tre av dödsfallen var bekräftade självmord.

En inspektion av Kriminalvårdens huvudkontor under sommaren 2026 resulterade också i kritik från Arbetsmiljöverket. Myndigheten konstaterade att stödet till personal som hanterar självskador, självmordsförsök och självmord bland intagna behövde förbättras.

Kriminalvårdens uppgifter visade att 577 sådana händelser hade inträffat mellan januari 2025 och maj 2026. Nio av händelserna var fullbordade självmord.

Kriminalvårdens enhetschef Anna Nilsson uppgav i Sveriges Radio att myndigheten tog Arbetsmiljöverkets synpunkter på allvar. Enligt Anna Nilsson skulle en övergripande kartläggning genomföras av hur personal påverkas när intagna skadar sig själva eller försöker ta sina liv.

Samtidigt har antalet intagna på landets häkten ökat. Riksdagens justitieutskott redovisade i sitt betänkande om kriminalvårdsfrågor 2025/26 att den genomsnittliga häktningstiden under 2025 var 99 dagar, jämfört med 98 dagar under 2024.

Medelbeläggningen på häktena steg under 2025 med 178 personer, motsvarande drygt fem procent.

Kriminalvårdens årsredovisning för 2025 visade en genomsnittlig beläggningsgrad på 91 procent. När beredskapsplatser genom dubbelbeläggning räknades bort uppgick beläggningen till 122 procent, jämfört med 119 procent året innan.

Paula Seric beskriver Kriminalvårdens snabba utbyggnad som en utmaning för verksamheten. Enligt henne kan förändringstakten öka risken för misstag och försvåra personalens möjligheter att tillgodogöra sig nya arbetssätt.

Hon anser att myndigheten behöver fortsätta med utbildning och uppföljning samtidigt som förändringar genomförs i en takt som personalen kan hantera.

Christer Wersäll har även i en debattartikel kritiserat långa häktningstider. Han ifrågasätter att omfattande inlåsning är nödvändig för en effektiv brottsbekämpning och framhåller att långvarig isolering kan vara särskilt påfrestande för barn och unga.

Advokaten varnar för att även 14-åringar kan utsättas för psykisk nedbrytning och ökad självmordsrisk om de hålls frihetsberövade under sådana förhållanden.

För Jenny och Markus handlar kritiken framför allt om den vård och tillsyn som deras son enligt dem inte fick. De anser att varningarna om Victors psykiska hälsa borde ha föranlett åtgärder innan han avled.

Victor och hans föräldrar Jenny och Markus har fått fingerade namn.

Den som befinner sig i en akut situation eller har omedelbara självmordstankar kan ringa SOS Alarm på 112. Mind Självmordslinjen erbjuder stöd dygnet runt på telefon 90101 och genom chatt på chat.mind.se. Sjukvårdsrådgivning och information om psykiatrisk akutvård finns hos 1177 på telefon 1177 och webbplatsen www.1177.se.

Jourhavande präst nås via 112 varje dag mellan klockan 21 och 06. Jourhavande medmänniska erbjuder samtalsstöd på 08-702 16 80 under samma tider. Jourhavande kompis har chatt för personer upp till 25 år, vardagar klockan 18–21 och helger klockan 14–17, på jourhavandekompis.se.

Bris, Barnens rätt i samhället, erbjuder stöd till barn på 116 111 och via chatt dygnet runt. Vuxna kan kontakta Bris på 0771-50 50 50 vardagar klockan 9–12. Organisationen Friends erbjuder rådgivning på 08-545 519 90 vardagar klockan 9–12 samt via radgivning@friends.se och webbformulär vardagar klockan 9–16.

Organisationen Spes erbjuder stöd till efterlevande på 020-18 18 00 varje dag klockan 19–22. Suicide Zero tillhandahåller information om självmordsprevention på suicidezero.se.

Psykologiskt stöd och behandling erbjuds även av Mindler på mindler.se, där videosamtal med legitimerade psykologer som talar över 20 språk kan bokas via en app inom 24 timmar. Pratamera på pratamera.nu erbjuder chatt, videosamtal och behandlingsprogram med legitimerade psykologer och psykoterapeuter. Patientavgiften anges till 100 kronor per samtal och frikort gäller.