Tolv tunnlar avslöjade vid Litauens gräns mot Belarus

Litauens gränsbevakning har upptäckt sammanlagt tolv tunnlar längs landets gräns mot Belarus. Flera av dem har grävts under de omfattande gränshinder som ska förhindra olagliga passager in i Europeiska unionen och Nato. Myndigheterna har även identifierat ytterligare platser där tunnelarbeten misstänks pågå.

Gränsen är 670 kilometer lång och utgör en del av både EU:s och Natos yttre gräns. Litauen har förstärkt bevakningen med ett fyra meter högt metallstängsel, taggtråd och tekniska övervakningssystem. Kameror har placerats med omkring 70 meters mellanrum, medan värmekameror och sensorer i marken används för att upptäcka rörelser. Beväpnade gränspatruller arbetar dessutom med hundar, drönare och utrustning för att bekämpa obemannade luftfarkoster.

I maj upptäcktes en tunnel inom Gintaras Žagunis gränsbevakningsstations område. Den var omkring 25 meter lång på den litauiska sidan och hade grävts från Belarus under gränsanläggningen. Vid den djupaste delen låg tunneln ungefär sex meter under markytan.

Upptäckten ledde till att litauiska gränsvakter kunde gripa tre grupper med sammanlagt omkring 40 afghanska medborgare. Personerna hade tagit sig genom tunneln och fortsatt in i ett skogsområde. Grupperna kom med ungefär 20 minuters mellanrum och bestod av omkring 13 personer vardera. Samtliga greps och skickades senare tillbaka till Belarus.

Hundföraren Evelinas deltog tillsammans med tjänstehunden King i sökandet efter en av grupperna. Hon berättar att personerna följde gränspatrullens instruktioner och satte sig ned när de konfronterades med hunden.

Tunneln var förstärkt med stödkonstruktioner och hade enligt gränsbevakningen byggts på ett yrkesmässigt sätt. Det finns misstankar om att personer med professionell erfarenhet av tunnelbyggen från Mellanöstern har deltagit i planeringen av vissa tunnelprojekt längs gränsen.

Žydrūnas Vaikas, chef vid Gintaras Žagunis gränsbevakningsstation, uppger att tunnelns utgång låg i ett mörkt skogsområde på litauiskt territorium. Nära utgången var djupet omkring två och en halv meter. Den sammanlagda längden kunde inte fastställas eftersom gränsbevakningen inte lyckades lokalisera tunnelns ingång i Belarus.

Gränsbevakningens sensorer hade svårt att registrera vibrationer från arbetet på omkring sex meters djup. Utgången låg dessutom så långt från stängslet att övervakningssystemet inte upptäckte när tunneln nådde markytan.

Enligt Žydrūnas Vaikas registrerade systemet ändå aktivitet som operatörerna vid det första tillfället inte kunde identifiera som tunnelgrävning. Personalen har därefter lärt sig att känna igen motsvarande signaler.

Ingen från gränsbevakningen gick in i tunneln innan den förstördes med hjälp av en grävmaskin. Platsen har därefter fyllts igen.

Žydrūnas Vaikas bedömer att arbetet på den belarusiska sidan måste ha varit känt för landets gränsmyndigheter. Han hänvisar till att grävningen pågick under omkring en månad i ett område där endast personer med särskilda tillstånd får vistas. Något direkt bevis för att belarusiska myndigheter organiserade arbetet redovisas inte.

Den 28 juli 2026 uppgav Litauens gränsbevakningschef Rustamas Liubajevas att myndigheterna hade identifierat tiotals misstänkta tunnelplatser längs gränsen. Han hänvisade bland annat till transporter av byggmaterial och arbete nära gränsen. Liubajevas bedömde att omständigheterna tydde på att belarusiska gränsvakter åtminstone tillät verksamheten.

Flera ytterligare tunnelbyggen upptäcktes under sommaren. Den 27 juli meddelade Litauens statliga gränsbevakning, VSAT, att markvibrationer hade avslöjat en ofärdig tunnel i Varėna-distriktet. Polska gränsmyndigheter bistod med särskild utrustning för att lokalisera konstruktionen, som låg omkring en och en halv meter under marken och hade en diameter på cirka en meter.

Två dagar senare, den 29 juli, rapporterade VSAT om ytterligare en ofärdig tunnel vid byn Pertakas i Lazdijai-distriktet. Den var ungefär elva meter lång och hade grävts under den väg som användes av gränspatrullerna. Efter undersökningen fylldes tunneln igen och en förundersökning om olaglig gränspassage inleddes.

Den 4 augusti hittade myndigheterna ännu en ofärdig tunnel nära Latežeris i Druskininkai kommun. Den hade grävts omkring fyra meter in på litauiskt territorium och förstärkts med trästockar och plankor. Även den upptäckten ledde till en förundersökning.

Tunnelverksamheten har särskild betydelse för bevakningen av Dieveniškės-området i sydöstra Litauen. Området är en smal landremsa som sträcker sig in i Belarus och omges av belarusiskt territorium på tre sidor. På den smalaste delen är avståndet mellan gränserna endast fyra kilometer.

Området nås via en väg med kontrollstation. Omkring 150 gränsvakter arbetar i skift med att bevaka det drygt tio mil långa gränsavsnittet.

Dieveniškės har en speciell historisk gränsdragning. En lokal berättelse gör gällande att Josef Stalins pipa på ett kartbord avgjorde hur gränsen drogs. Den historiska förklaringen är i stället att områdets litauiska befolkning 1940 begärde att få tillhöra den litauiska sovjetrepubliken.

Tidigare kunde invånarna röra sig relativt obehindrat över gränsen. Förhållandena förändrades i samband med covidpandemin och därefter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina.

Vid den tidigare gränsövergången längs väg 104 har trafiken upphört. Vägen fortsatte tidigare som P 89 på den belarusiska sidan och ledde mot staden Lida, drygt tre mil från gränsen. Numera blockeras passagen av kraftiga betonghinder, så kallade draktänder, som är avsedda att stoppa fordon och stridsvagnar.

I området finns även övervakningskameror, ett inhägnat kraftaggregat med larmsystem och den tidigare gränskontrollens byggnader. På belarusisk sida syns ett vakttorn och övergivna anläggningar. Gränsvakten Gediminas Kriauza har noterat att vägen på den belarusiska sidan förefaller vara nyligen asfalterad.

Litauens försvarsminister Robertas Kaunas beskriver tunnelbyggen, olagliga gränspassager och drönarverksamhet som olika delar av de hybridattacker som landet anser sig utsatt för.

Kaunas uppger att han ser verksamheten som en upptrappning snarare än ett uttryck för fredliga avsikter. Han nämner möjligheten att aktiviteterna syftar till att skapa instabilitet i Litauen och försvaga landets stöd till Ukraina, men framhåller att han inte vet varför upptrappningen sker.

Det är samtidigt inte alltid klarlagt vilka som organiserar de enskilda gränsöverträdelserna. Litauiska myndigheter måste bland annat skilja mellan människor på flykt, misstänkta statsstödda hybridoperationer och organiserad cigarettsmuggling.

Även Estland, Lettland och Polen har haft problem med olagliga tunnelprojekt. Länderna förstärker samtidigt sina gränsområden mot Ryssland och Belarus.

De baltiska staterna arbetar med försvarssystemet Baltic Defence Line. Det omfattar bland annat stridsvagnshinder och förberedelser för att kunna förstöra broar och annan infrastruktur vid ett eventuellt militärt angrepp. Det finns också planer för mineringar om ryska styrkor skulle anfalla med stöd från Belarus.

Estlands försvarsministerium redovisade den 2 april 2026 planer på upp till 600 bunkrar för militära grupper inom landets del av Baltic Defence Line. Därutöver planeras särskilda förråd där försvarshinder ska kunna lagras och snabbt placeras ut vid ett militärt hot.

Polen bygger parallellt försvarslinjen Eastern Shield längs sin östra gräns. Anläggningen ska enligt de polska planerna försvåra en snabb rysk militär framryckning genom Belarus mot Nato och EU.

Polens inrikesminister Marcin Kierwiński uppgav den 27 april 2026 att landets gränsmyndigheter hade stoppat samtliga registrerade försök till olagliga gränspassager från Belarus under årets tre första månader. Han meddelade även att den polska gränsbevakningen under 2025 utfärdade närmare 15 000 beslut om återvändande, ungefär dubbelt så många som under 2022.

Vid sidan av tunnelbyggen och olagliga gränspassager har cigarettsmugglingen blivit en omfattande uppgift för gränsmyndigheterna. Den belarusiska tobaksindustrin producerar stora mängder cigaretter som förs illegalt in i EU. Industrin har nära kopplingar till Belarus president Aleksandr Lukasjenko.

När Litauen och Polen förstärkte sina gränser med stängsel och andra hinder blev tidigare transportvägar svårare att använda. Smugglingsgrupper började i stället transportera cigarettlådor över gränsen med hjälp av drönare och GPS-styrda väderballonger.

Žydrūnas Vaikas uppger att gränsbevakningen använder utrustning mot drönare praktiskt taget varje vecka. Enligt honom är verksamheten särskilt omfattande nattetid när väderförhållandena är gynnsamma.

I september 2026 redovisade VSAT att 150 cigarettförsändelser med smuggelballonger hade stoppats sedan årsskiftet. Under hela 2025 var motsvarande antal 635. Gränsbevakningens rådgivare Giedrius Mišutis kopplade minskningen till myndigheternas insatser mot organiserade smugglingsgrupper.

Litauens polis presenterade den 26 oktober ytterligare resultat från gemensamma insatser med gränsbevakningen, tullens kriminaltjänst och militärpolisen. Sedan den 24 november 2025 hade insatserna resulterat i att 180 luftballonger stoppats och 880 072 paket smuggelcigaretter beslagtagits.

Under samma period hade 89 personer frihetsberövats och 27 förundersökningar inletts, enligt Litauens polis.

Den 22 maj 2026 meddelade Litauens kriminalpolis och åklagarmyndighet att två utredningar om organiserad ballongsmuggling sammanlagt omfattade 60 misstänkta personer. I en av utredningarna hade tillgångar värda omkring 4,2 miljoner euro belagts med kvarstad.

Polisen hade även beslagtagit drönare, GPS-sändare, värmekameror och utrustning som används för att störa elektronisk kommunikation.

Väderballongerna har också orsakat problem för den civila flygtrafiken. När ballongerna driver in i känsliga luftrum kan flygningar behöva avbrytas eller begränsas.

EU:s utrikesrepresentant meddelade den 29 oktober 2025 att ballonger från Belarus hade orsakat störningar för hundratals flygningar och påverkat tusentals resenärer i Litauen. I uttalandet uppmanade EU Belarus regering att ingripa mot organiserad brottslighet som bedrivs från landets territorium.

Den 15 december 2025 beslutade EU:s råd att utvidga sanktionssystemet mot Belarus. Beslutet omfattar även personer och organisationer som medverkar till politiskt utnyttjande av migration, utländsk informationsmanipulation eller verksamhet som stör samhällsviktiga tjänster och kritisk infrastruktur inom EU.

Belarus president Aleksandr Lukasjenko, 72 år, har styrt landet sedan 1994. Hans auktoritära styre har gjort att han ofta beskrivs som Europas sista diktator. EU erkände inte presidentvalet 2020, som följdes av omfattande protester och hårda ingripanden mot oppositionen.

Lukasjenko är nära allierad med Rysslands president Vladimir Putin, 74 år, och Belarus har under hans ledning fördjupat sina förbindelser med Ryssland.

För gränsbevakningen i Litauen har de nya smugglingsmetoderna inneburit att övervakningen behöver omfatta både marken under gränsstängslen och luftrummet ovanför dem. Den första tunneln inom Gintaras Žagunis gränsbevakningsstations område upptäcktes först efter att människor redan hade passerat genom den.

Žydrūnas Vaikas uppger att detta hittills är den enda tunneln som har avslöjts inom hans stations ansvarsområde. Samtidigt fortsätter myndigheternas undersökningar av misstänkta tunnelbyggen på andra platser längs den litauisk-belarusiska gränsen.