Think Pinks sopberg kvar efter domarna – sanering kan dröja

Minst nio platser i Mellansverige har fortfarande avfall kvar efter det konkursade bolaget Think Pink, trots att rättsprocessen om miljöbrotten har avslutats. I Botkyrka kommun väntar närmare 60 000 ton sopor på att föras bort från Kagghamra. Kommunen beräknar kostnaden för saneringen till omkring 290 miljoner kronor och hoppas på statlig finansiering tidigast 2028.

Svea hovrätt dömde fem personer till fängelse för brott kopplade till Think Pinks avfallshantering. Målet omfattade 19 miljöbrott, varav 18 bedömdes som grova, och skadestånd på närmare 200 miljoner kronor. Högsta domstolens beslut att inte bevilja prövningstillstånd innebar att den största miljöbrottsrättegången hittills i Sverige avslutades.

Hovrättens dom meddelades den 16 juni 2026. Målet, med beteckningen B 9076-25, behandlades under en huvudförhandling som pågick från november 2025 till maj 2026. Svea hovrätt granskade videoinspelningar från omkring 150 förhör i tingsrätten och höll även nya vittnesförhör. En miljökonsult som tidigare dömts för medhjälp till miljöbrotten frikändes, medan två personer med bestämmande inflytande över koncernen fick tio års näringsförbud.

Think Pinks tidigare koncernchef Fariba Andersson, tidigare Vancor, är också föremål för en separat rättsprocess om ekonomisk brottslighet. SVT Nyheter rapporterade den 29 september 2026 att hon överklagat en dom från Södertörns tingsrätt. Där dömdes hon till ett år och sex månaders fängelse för grovt bokföringsbrott och grov oredlighet mot borgenärer samt fem års näringsförbud. Förhandlingarna i hovrätten om den domen ska inledas i januari 2027.

I Kagghamra återstår samtidigt omfattande arbete med det avfall som Think Pink lämnade efter sig. Sopberget började brinna i december 2020 och branden fortsatte till slutet av februari 2021. Under flera månader spreds tät rök över delar av södra Stockholm. Räddningstjänsten lyckades till slut kväva branden genom att täcka avfallsmassorna med sand.

Eva och Willy Nowak bor några hundra meter från platsen. De beskriver brandperioden som mycket påfrestande. Eva Nowak berättar att röken var så kraftig att träden utanför bostadens fönster periodvis inte syntes. Hon hade daglig huvudvärk och upplevde stora svårigheter att andas.

Willy Nowak berättar att paret behövde använda skyddsmasker med kolfilter när de skottade snö utanför huset. Även vanliga inköpsresor blev tillfällen då de kunde vistas borta från röken.

Forskare vid Stockholms universitet konstaterade i en studie att branden påverkade luftkvaliteten kraftigt. Under vissa dagar uppmättes betydligt förhöjda halter av skadliga ämnen, däribland tungmetaller och särskilt bly. Även polyaromatiska kolväten förekom i höga koncentrationer.

Efter släckningsarbetet låg avfallshögen kvar under sitt sandtäcke. Först under 2025 hade temperaturen sjunkit tillräckligt för att kommunen skulle kunna genomföra mer omfattande provtagningar.

Botkyrka kommun meddelade den 19 december 2025 att en extern konsult under juni samma år hade samlat in sammanlagt 84 ton provmaterial från nio olika delar av avfallshögen. Undersökningen visade att massorna huvudsakligen bestod av papper, plast och trä, i olika omfattning påverkade av branden.

Analyserna påvisade bland annat giftiga, cancerframkallande och fertilitetspåverkande ämnen. Samtidigt redovisade Botkyrka kommun att de kemiska värdena i åtta av nio undersökta områden låg under gränsvärdena för farligt avfall. I ett område översteg zinkhalten gränsvärdet.

Avfallshögen ligger intill Kagghamraån, som är klassad som riksintresse på grund av sin särskilda havsöringsstam. Från soporna lakas PFAS, metaller och andra farliga ämnen ut. För att begränsa föroreningarna har kommunen installerat ett vattenreningsverk med finansiering från statliga bidrag.

Samhällsbyggnadsdirektör Ilona Orgmetz i Botkyrka kommun uppger att anläggningen renar omkring 75 procent av lakvattnet. Kommunens undersökningar visar också att det utgående vattnet uppfyller de fastställda utsläppskraven för PFAS och att påverkan på grundvattnet bedöms vara mycket liten.

Ilona Orgmetz betonar samtidigt att reningsanläggningen är en tillfällig åtgärd. Kommunens inställning är att avfallshögen måste avlägsnas helt.

Frågan om vem som ska finansiera arbetet är däremot fortfarande olöst. Botkyrka kommun vill få statliga medel för bortforsling och sanering, som sammanlagt beräknas kosta omkring 290 miljoner kronor.

Kommunen har tidigare fått ekonomisk hjälp för en annan av Think Pinks avfallsplatser. År 2021 beviljades omkring 40 miljoner kronor i statligt akutbidrag för att transportera bort sopor och sanera området i Kassmyra. För Kagghamra bedömdes motsvarande finansiering inte vara aktuell eftersom platsen inte ligger i ett lika tätbebyggt område.

I stället behöver kommunen söka pengar genom det ordinarie systemet för statligt finansierad sanering. Naturvårdsverkets vägledning, granskad den 6 oktober 2026, anger att ansökningar först ska lämnas till länsstyrelsen. Där görs en regional prioritering innan utvalda projekt skickas vidare till Naturvårdsverket.

Naturvårdsverket anger också att statliga saneringsmedel är avsedda för situationer där det saknas en ansvarig som kan betala för åtgärderna. Myndigheten skiljer mellan statsbidrag och statligt stöd beroende på om ekonomisk verksamhet bedrivs på den berörda fastigheten.

När Botkyrka kommun hade fått fram det provtagningsunderlag som behövdes för ansökan var Naturvårdsverkets tillgängliga medel för både 2026 och 2027 redan förbrukade. Ett eventuellt bidrag kan därför beviljas tidigast 2028.

Ilona Orgmetz anser att staten måste stå för kostnaden. Hon framhåller att kommunen inte ska behöva finansiera följderna av den brottslighet som den själv drabbats av. Någon alternativ finansieringslösning vid ett avslag på bidragsansökan har kommunen ännu inte diskuterat, enligt Orgmetz.

Kagghamra är inte den enda plats där Think Pinks avfall fortfarande utgör ett problem. I Norrtälje kommun återstår förorenade massor på fyra fastigheter, fördelade på två platser i Rånäs samt en vardera i Rimbo och på Björkö.

Norrtälje kommun har förelagt berörda markägare att avlägsna avfallet. På en femte fastighet har massorna redan tagits bort efter kommunens uppmaning.

Ett av besluten om bortforsling vann laga kraft den 25 september 2024. Avfallet skulle enligt beslutet vara borta senast den 25 juni 2025, men arbetet kunde inte inledas enligt plan eftersom finansiering saknades.

För Samstorps gård har kommunen beslutat om ett vite på tre miljoner kronor. Norrtälje kommun har uppgett att inga saneringsåtgärder hade påbörjats och att ytterligare vitesbeslut, tvångsverkställighet eller statlig finansiering kan bli aktuella.

Kommunens miljöundersökningar från 2025 visade dessutom att föroreningar från Think Pinks avfall spreds genom både grundvatten och ytvatten. Resultaten färdigställdes under första kvartalet 2026 och visade att spridningen huvudsakligen var lokal. Förhöjda halter i två enskilda dricksvattentäkter kunde däremot inte med säkerhet kopplas till avfallsmassorna.

Även i kommunerna Norberg, Östhammar och Eskilstuna finns avfall kvar på platser som omfattats av miljöbrottsmålet.

I Västerås kommun pågår arbetet med den tidigare avfallsanläggningen Skultunatippen. Där har merparten av soporna redan hanterats till en kostnad av omkring 60 miljoner kronor. Fortfarande återstår ungefär 10 000 ton avfall, och kommunen bedömer att det behövs ytterligare cirka 40 miljoner kronor för att slutföra saneringen.

Problemen med verksamheten i Skultuna uppmärksammades flera år före domen mot Think Pinks företrädare. Västerås stad förbjöd verksamheten att ta emot ytterligare avfall den 1 mars 2019. Den 23 april samma år fattade miljö- och konsumentnämnden ett nytt förbudsbeslut förenat med vite, sedan drönarmätningar visat att mer än 10 000 ton avfall fanns på området.

Naturvårdsverket bedömde redan 2022 att det förekom föroreningar på Skultunatippen. Myndigheten ansåg dock inte att spridningsrisken var så akut att platsen uppfyllde villkoren för ett statligt akutbidrag. Västerås kommun gick senare vidare med bortforsling genom Kronofogdemyndigheten.

Samhällsbyggnadsdirektör Martin Willén uppger att Västerås kommun inte räknar med några statliga saneringsbidrag eftersom föroreningarnas omfattning enligt kommunens bedömning inte uppfyller kraven.

Kommunen avser ändå att genomföra återstående sanering. Martin Willén hänvisar till avfallets påverkan på boende i Skultuna och andra personer som vistas i området. Kostnaden kommer därmed att belasta Västerås kommun och dess invånare.

Think Pink ägde tidigare fastigheten där avfallet ligger. Västerås kommun planerar nu att köpa marken från konkursboet för att få full kontroll över området. Martin Willén beskriver köpeskillingen som begränsad men framhåller att kommunen samtidigt tar på sig ansvaret för fastigheten.

Kommunens förhoppning är att kunna inleda den återstående bortforslingen och saneringen under 2026. Martin Willén anser att det är beklagligt att kommunens invånare måste stå för kostnader som annars hade kunnat användas till andra kommunala verksamheter.

De utdömda skadestånden ger inte någon säker finansiering av arbetet. Svea hovrätt tillerkände Botkyrka kommun 111 miljoner kronor och Västerås kommun 67 miljoner kronor. Think Pinks konkursbo saknar dock i princip tillgångar, vilket gör möjligheterna att få ut större belopp små.

Som jämförelse har staten tidigare finansierat flera saneringsprojekt med ännu högre kostnader än de 290 miljoner kronor som Botkyrka nu söker. Saneringen av Oskarshamns hamn har kostat 526 miljoner kronor i statliga medel. Efter miljöskandalen kring BT-kemi i Teckomatorp uppgick motsvarande kostnad till 432 miljoner kronor, medan saneringen vid den nedlagda Blaikengruvan i Sorsele kommun kostade 400 miljoner kronor.

Även privatpersoner har tillerkänts ersättning efter Think Pinks miljöbrott. Eva och Willy Nowak fick skadestånd sedan brunnen på deras fastighet förorenats med bly i samband med branden i Kagghamra. Paret hade själva behövt bekosta saneringen av brunnen.

Willy Nowak räknar dock inte med att få någon ersättning utbetald.

Paret är fortfarande oroat över innehållet i avfallshögen och vad som kan hända när de stora massorna slutligen ska flyttas. De pekar på att olika skadliga ämnen har legat tillsammans under flera år.

När Botkyrka kommun grävde i avfallet under 2025 för att genomföra provtagning spreds återigen kraftig lukt i området. Willy Nowak beskriver en stickande, syraliknande stank som gjorde det svårt att andas.

För de närboende återstår därmed osäkerheten kring avfallshögen, samtidigt som Botkyrka kommun inväntar möjligheten att söka statlig finansiering för att få bort soporna från Kagghamra.