Taiwan bygger drönarförsvar mot en kinesisk invasion

Taiwan och USA utvecklar ett omfattande försvarssystem med obemannade farkoster för att försvåra en eventuell kinesisk invasion. Konceptet, som kallas Hellscape, bygger på att stora mängder drönare, sjöminor och robotar ska användas mot kinesiska styrkor innan de når Taiwans kust. Planen omfattar hundratusentals drönare och tusentals obemannade farkoster på och under havsytan.

Den amerikanska militären ser framför sig ett försvar som kan bromsa en invasionsstyrka under omkring en månad. Samuel Paparo, befälhavare för USA:s styrkor i Indopacifiska regionen, beskrev 2024 hur omfattande grupper av obemannade vapensystem skulle kunna användas för att göra Taiwansundet svårt att passera. Syftet är enligt Paparo att ge USA och dess allierade tid att samla sina styrkor och ingripa.

Taiwansundet är omkring 160 kilometer brett. Enligt den planerade försvarsmodellen ska kinesiska invasionsfartyg möta ett stort antal obemannade vapensystem när de närmar sig Taiwans västkust. Sjöminor ska begränsa fartygens rörelsefrihet och styra dem mot områden där kustartilleri, robotar och attackdrönare kan sättas in.

Det amerikanska forskningsinstitutet Center for a New American Security publicerade den 26 februari 2026 rapporten Hellscape for Taiwan: Rethinking Asymmetric Defense. Forskarna Stacie Pettyjohn och Molly Campbell beskriver där hur kommersiellt utvecklade obemannade system kan användas för att möta Kinas militära överlägsenhet till lägre kostnader än traditionella vapensystem.

En analys från Center for Strategic and International Studies under 2026 beskriver även elektronisk krigföring, underrättelseinhämtning och målangivning som delar av Hellscape. Konceptet omfattar både enklare drönare och tekniskt avancerade system med längre uthållighet. Dessa kan användas från landbaserade anläggningar, fartyg, ubåtar och flygplan.

Shen Ming-shih, forskare vid Institute for National Defense and Security Research i Taiwan, bedömer att den amerikanska planeringen delvis har sin bakgrund i begränsade ammunitionslager hos USA:s militära styrkor i Stilla havet. Enligt Shen Ming-shih erbjuder ett stort antal mindre obemannade system ett alternativ för att stoppa eller avskräcka en kinesisk invasion.

Taiwans industriella kapacitet är en viktig del av samarbetet. Landet har omfattande kompetens inom halvledare, artificiell intelligens och annan avancerad teknik. Shen Ming-shih uppger att USA har fått Taiwan att acceptera försvarskonceptet och att den inhemska tillverkningen av militära drönare därefter har utvecklats betydligt.

Omkring 350 fabriker i Taiwan är enligt Shen Ming-shih knutna till drönarindustrin. Han uppger också att Taiwans militär har beställt 250 000 drönare av olika modeller. Merparten ska tillverkas av taiwanesiska företag, medan tusentals obemannade farkoster har köpts från USA. Bland de amerikanska systemen finns modeller som redan har använts i krig.

Taiwanesiska företag planerar även att leverera drönare till den amerikanska militären, samtidigt som gemensam tillverkning diskuteras. USA:s diplomat Raymond Greene betonade vid ett drönarforum i Taichung den 2 juli 2026, behovet av ett omfattande taiwanesiskt försvar med obemannade system i luften, på havsytan och under vattnet. Greene förespråkade även ett fördjupat samarbete mellan länderna kring drönarproduktion.

Erfarenheterna från kriget i Ukraina har fått en central betydelse för utvecklingen. Enligt Shen Ming-shih samarbetar Taiwan med Ukraina för att undersöka hur obemannade farkoster fungerar under verkliga stridsförhållanden. Taiwan har skickat 100 drönare till Ukraina för tester, medan Ukraina har tillhandahållit 100 egna drönare som taiwanesiska tillverkare kan studera och använda för att utveckla mer avancerade modeller.

Även kriget i Iran ingår i erfarenhetsunderlaget. Stora grupper av mindre drönare har där använts för att belasta amerikanskt luftvärn. Den taiwanesiska planeringen omfattar på motsvarande sätt omfattande angrepp med enklare obemannade farkoster som kan förbruka en motståndares luftvärnsresurser.

Artificiell intelligens har en särskild funktion i försvarssystemet. Den taiwanesiska militären räknar med att Kina skulle försöka störa kommunikationerna vid en invasion. Drönare som använder bildigenkänning, tröghetsnavigering och artificiell intelligens ska då kunna fortsätta söka efter mål utan att vara beroende av obruten kommunikation med sina operatörer.

Den planerade försvarsuppbyggnaden jämförs med användningen av drönare längs fronten i Ukraina, där omfattande obemannad verksamhet har gjort vissa områden mycket svåra för militära förband att passera.

Hellscape beskrivs ofta som ett system med fyra försvarslager. Längst ut, omkring 80 kilometer från Taiwans kust, ska bland annat attackdrönare, robotar och obemannade ytfarkoster kunna användas. Närmare land ingår sjöminor, raketartilleri och stora grupper av drönare som kan styras genom kamerabilder i realtid.

Shen Ming-shih framhåller emellertid att den faktiska försvarsplaneringen är mer komplicerad. De militära detaljerna är hemligstämplade och valet av vapensystem beror bland annat på vilken del av Taiwan som angrips.

Enligt Shen Ming-shih samarbetar USA och Taiwan redan om samordningen av försvaret. Taiwans styrkor ska framför allt kunna bekämpa mindre mål nära kusten, medan amerikanska vapensystem i Japan och Filippinerna inriktas på större mål längre bort. Arbetsfördelningen hänger enligt forskaren samman med att USA inte förfogar över tillräckligt många mindre drönare.

Taiwan bygger samtidigt ut produktionen av robotar och raketartilleri. Shen Ming-shih uppger att tillverkningskapaciteten för kryssningsrobotar har ökats till flera tusen och att många av dessa har räckvidd nog att nå kinesiska hamnar.

USA:s försvarsdepartement meddelade redan i maj 2024 att den första omgången inom det amerikanska programmet Replicator omfattade obemannade system för flera militära operationsområden. Bland satsningarna fanns Switchblade-drönare och fortsatt utveckling av obemannade ytfarkoster. Samuel Paparo beskrev programmet som ett sätt att snabbt tillföra amerikanska styrkor nya obemannade förmågor i Indopacifiska regionen.

Det militära samarbetet mellan Taiwan och USA sker utan någon formell försvarsallians. USA har inte heller några egna vapensystem stationerade på Taiwan. Däremot har antalet amerikanska militära instruktörer på ön ökat till flera hundra under senare år. Personalen betecknas officiellt som rådgivare eller observatörer.

Tidigare under 2026 bekräftade Taiwans försvarsminister att ett gemensamt center för samordning av eldgivning finns etablerat. Både amerikansk och taiwanesisk militär personal arbetar vid anläggningen.

Osäkerheten kring amerikanskt stöd har samtidigt varit en återkommande fråga under president Donald Trumps administration. Under våren beskrev Donald Trump amerikansk vapenförsäljning till Taiwan som en möjlig del av förhandlingar. Efter att Kinas president Xi Jinping besökte Washington i slutet av september försäkrade dock USA att landets relation till Taiwan inte hade förändrats.

Taiwans försvarsutgifter har fördubblats sedan 2020 och uppgår nu till nästan dubbelt så mycket som Sveriges försvarsbudget. President Lai Ching-te har dessutom presenterat ett förslag om en försvarsbudget på 1,12 biljoner taiwanesiska dollar för 2027, motsvarande omkring 35 miljarder amerikanska dollar.

Regeringens budgetförslag innebär en ökning med 18 procent jämfört med den föreslagna budgeten för 2026 och skulle föra försvarsutgifterna över tre procent av Taiwans beräknade bruttonationalprodukt. Förslaget måste behandlas av parlamentet innan det kan genomföras.

Den parlamentariska situationen har försvårat delar av försvarsplaneringen. Den Kinavänliga oppositionen fick en knapp majoritet i parlamentet 2024. Sedan våren 2026 har två budgetförslag särskilt avsedda för drönare och andra asymmetriska vapensystem blivit försenade, reducerade eller omarbetade.

Shen Ming-shih anser att oppositionens inställning till ökade försvarsutgifter har samband med dess syn på relationen till Kina. Enligt honom finns likheter mellan oppositionens och Kinas uppfattningar om en framtida förening, vilket han menar påverkar viljan att avsätta stora militära resurser.

Forskaren bedömer att problemen med försvarsanslagen skulle kunna lösas om det nuvarande regeringspartiet får parlamentarisk majoritet vid valet 2028. Utgången av valet är dock osäker.

Kinas militära bedömningar av Hellscape har också förändrats. Inledningsvis avfärdade kinesiska företrädare planerna med argumentet att USA saknade förmåga att tillverka tillräckligt många drönare. Under det senaste året har kinesiska militära publikationer i stället beskrivit systemet som ett hot som befintliga luftvärnsrobotar inte kan hantera effektivt.

I kinesiska militära diskussioner har därför nya laservapen lyfts fram som möjliga motmedel. Sådana vapen beskrivs som snabbare och billigare alternativ för bekämpning av stora mängder mindre drönare.

Samtidigt ifrågasätter flera analytiker om Hellscape skulle vara tillräckligt för att förhindra en invasion. Bedömningen är att Kina kan vara beredd att acceptera omfattande militära förluster om landets ledning tror att Taipei kan erövras snabbt.

Enligt Shen Ming-shih sträcker sig tidsplanen för att färdigställa Hellscape från 2027 till 2030. Omkring två tredjedelar av Taiwans planerade drönarstyrka kan finnas på plats redan 2027. Den nuvarande tillverkningskapaciteten räcker dock inte för att möta både Taiwans och USA:s behov.

USA utvecklar samtidigt obemannade ubåtar, stridsflygplan och ytfarkoster som kan ingå i en större militär insats. Dessa system ska inte stationeras på Taiwan. Den amerikanska militära närvaron i regionen har dessutom minskat till följd av kriget i Iran.

För Taiwans del innebär försvarsplaneringen att de egna styrkorna måste kunna möta den första invasionsvågen och fortsätta strida i väntan på utländsk militär hjälp. Hellscape är därmed inte utformat som ett fristående försvar som ensamt ska besegra en kinesisk invasionsstyrka.

Shen Ming-shih bedömer att obemannade vapensystem inte ensamma är tillräckliga för att avskräcka Kina. Enligt forskaren behöver Taiwan kunna bedriva ett långvarigt försvar och göra ett militärt angrepp så kostsamt att den kinesiska ledningen avstår.

Han anser även att en taiwanesisk förmåga att angripa kinesiska städer skulle kunna öka kostnaderna för ett krig och påverka Kinas överväganden inför en eventuell invasion.