Sveriges regeringskris väcker hård kritik i Norge och Danmark

Den utdragna svenska regeringsbildningen möter kritik från politiska journalister i både Norge och Danmark. Mer än 50 dagar efter riksdagsvalet saknar Sverige fortfarande en ny regering, och i grannländerna beskrivs den politiska processen som ovanligt långsam.

Den norska politikreportern Hans Petter Sjøli på tidningen VG anser att regeringsförhandlingarna har präglats av låsningar. Han framhåller att regeringsbildningar normalt genomförs betydligt snabbare i Norge och att utvecklingen i Sverige nu ser ut att kunna sluta med ett extra val.

Även Jesper Zølck, Nordenkorrespondent för danska TV2, riktar kritik mot hanteringen. Han beskriver den svenska regeringsbildningen som närmast absurd och anser att det är anmärkningsvärt att flera statsministerkandidater har varit ovilliga att genomföra sonderingar.

Kritiken kommer samtidigt som riksdagen förbereder sin andra statsministeromröstning sedan valet. Tisdagen den 3 november klockan 13.00 ska ledamöterna ta ställning till Centerpartiets partiledare Elisabeth Thand Ringqvist. Hon väntas inte få tillräckligt stöd för att bli godkänd.

Riksdagens talman Andreas Norlén presenterade den 29 oktober Elisabeth Thand Ringqvist som kandidat för en regering med Centerpartiet, Socialdemokraterna, Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Liberalerna. Förslaget bordlades den 30 oktober och på nytt den 2 november.

Elisabeth Thand Ringqvist hade tidigare fått i uppdrag att undersöka förutsättningarna för en mittenregering under Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson. Den 29 oktober meddelade Centerpartiets partiledare att hon accepterat att själv prövas som statsminister, trots att förutsättningarna för den föreslagna regeringen saknades.

Redan den 26 oktober hade Elisabeth Thand Ringqvist redovisat att partierna var överens i flera politiska frågor. Bland dessa fanns ekonomisk tillväxt, sysselsättning och finansieringen av välfärden. Samtidigt konstaterade hon att partiernas begränsningar när det gäller regeringssamarbeten förhindrade en överenskommelse.

Centerpartiets inställning till Vänsterpartiet är en av de frågor som präglat förhandlingarna. Elisabeth Thand Ringqvist meddelade den 19 oktober att Centerpartiet fortfarande motsätter sig att regera tillsammans med Vänsterpartiet, men att partiet öppnat för samarbete med Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Vänsterpartiets vice ordförande Ida Gabrielsson har samtidigt förklarat att partiet står fast vid kravet på att ingå i en rödgrön regering. Enligt Ida Gabrielsson kommer Vänsterpartiet att rösta nej till statsministerförslag där partiet inte får regeringsmedverkan.

De svenska partiernas motsättningar lyfts också fram av Hans Petter Sjøli. Den norska journalisten anser att förhållandet mellan partiledarna framstår som mer konfliktfyllt än i Norge. Han pekar dessutom på att det saknades ett tillräckligt tydligt regeringsalternativ före valet och att det svenska politiska systemet framstår som mindre flexibelt.

Jesper Zølck gör en liknande bedömning från danskt håll. Han konstaterar att även Danmark har erfarenhet av långa regeringsförhandlingar, men anser att de svenska partiernas ovilja att genomföra sonderingar skiljer sig från den danska politiska processen.

Den danska korrespondenten bedömer också att partierna kan vara på väg att invänta en fjärde statsministeromröstning. Enligt Jesper Zølck skulle Centerpartiet eller Vänsterpartiet då kunna behöva ompröva sina nuvarande ståndpunkter.

Det första svenska försöket att välja statsminister efter valet genomfördes den 15 oktober. Magdalena Andersson fick då 99 ja-röster och 248 nej-röster, medan två riksdagsledamöter var frånvarande. Riksdagens redovisning visar att endast Socialdemokraternas ledamöter stödde förslaget. Samtliga närvarande ledamöter från övriga partier röstade emot.

Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson och Miljöpartiets språkrör Amanda Lind har även kritiserat talmannens beslut att låta Elisabeth Thand Ringqvist genomgå en statsministeromröstning. Båda anser att Moderaternas partiledare Ulf Kristersson i stället borde ha fått nästa uppdrag att undersöka möjligheterna att bilda regering.

Andreas Norlén har meddelat att Ulf Kristersson får en vecka på sig, från den 3 till den 10 november, att sondera regeringsfrågan om Elisabeth Thand Ringqvist inte godkänns. Talmannen har också förklarat att han vill undersöka situationen bland de rödgröna partierna innan han eventuellt lägger fram ett tredje statsministerförslag.

Sedan den 17 september leds Sverige av en övergångsregering. Ulf Kristersson begärde då sitt entledigande, varefter talmannen entledigade statsministern och de övriga statsråden. Regeringskansliet meddelade att ministrarna fortsätter att sköta sina uppdrag fram till dess att en ny regering tillträder.

Enligt Regeringskansliet hanterar en övergångsregering huvudsakligen löpande och brådskande ärenden. Den enda uttryckliga begränsningen av regeringens befogenheter är att den inte får besluta om extra val.

Reglerna för statsministeromröstningar innebär att ett förslag faller om minst 175 av riksdagens 349 ledamöter röstar nej. Talmannen kan lägga fram sammanlagt fyra förslag. Om samtliga avvisas måste ett extra val hållas inom tre månader. Valdagen bestäms då av talmannen efter samråd med Valmyndigheten.

Ett extra riksdagsval är ovanligt i Sverige. Riksdagen uppger att endast ett sådant val har genomförts sedan demokratins genombrott i början av 1920-talet. Det ägde rum den 1 juni 1958, gällde riksdagens andra kammare och hade frågan om allmän tilläggspension som en central del av valrörelsen.