Sveriges nya fregatter kan få skydd av beväpnade drönarsvärmar

Sveriges fyra nya luftförsvarsfregatter kan i framtiden utrustas med egna grupper av obemannade farkoster som arbetar på vattenytan, under havet och i luften. Tekniken utvecklas av flera europeiska försvarsföretag och kan användas för övervakning, vapensystem och skydd av bemannade örlogsfartyg.

Den svenska regeringen meddelade den 31 augusti 2026 att Försvarets materielverk och franska Naval Group undertecknat ett kontrakt om fyra luftförsvarsfregatter av Luleåklass. Fartygen bygger på den franska FDI-designen. Genom avtalet kan tillverkningen inledas samtidigt som utbildningen av svensk personal påbörjas. Den första fregatten planeras att levereras till Försvarets materielverk under 2030, följd av resterande fartyg i successiv ordning.

Försvarsminister Pål Jonson har uppgett att de fyra fregatterna ska tredubbla Sveriges luftvärnsförmåga jämfört med dagens nivå. Försvarets materielverk har specificerat att beväpningen ska omfatta luftvärnsrobotarna Aster 30 och CAMM-ER. Fartygen ska även utrustas med svenska system, däribland sjömålsroboten RBS15, Torped 47, radarn Giraffe 1X och närförsvarssystemet Trackfire.

Samtidigt undersöker den svenska marinen hur obemannade system kan komplettera de nya fartygen. Magnus Lind, utvecklingsofficer vid Marinstaben, uppger att nya system för att förbättra marinens lägesbildsförmåga att upptäcka och följa händelser till sjöss ligger nära förestående. Han uppger att det handlar om veckor, men vill ännu inte lämna närmare detaljer om anskaffningarna.

Enligt Magnus Lind är förbättrad lägesbildsförmåga ett av de mest omedelbara användningsområdena. Han ser också möjligheter att placera skyddssystem längre från bemannade fartyg och fördela vapen mellan flera olika plattformar.

Utvecklingen sker parallellt inom Nato. Den 12 februari 2026 meddelade försvarsalliansen att Sverige och sju andra länder enats om att påskynda anskaffningen av ny teknik för marina operationer inom Task Force X-Baltic. De övriga deltagarna är Danmark, Estland, Finland, Tyskland, Lettland, Litauen och Polen. Samarbetet omfattar bland annat sensorer, övervakning och marina insatser.

Under tre veckors försök i Östersjön i juni 2025 användes fler än 70 obemannade system i luften, på havsytan och under vattnet. Natos Allied Command Transformation redovisade en genomsnittlig tillgänglighet på 75 procent under åtta timmar per dag. Enligt organisationens beräkningar kostade motsvarande övervakning med obemannade farkoster omkring en tredjedel av vad uppdrag med bemannade fregatter skulle ha kostat.

Den svenska marinen deltog även med omkring 300 personer i Repmus 2026, en internationell utvecklingsövning för obemannade marina system i Portugal. Sverige ingick där i en särskild grupp tillsammans med Finland, Danmark, Norge och Ukraina. Gruppen agerade motståndare till övriga deltagare och genomförde scenarier med bland annat minkrig, ubåtsjakt och ytstrid.

Försvarsmakten uppgav i september att tekniker från tillverkarföretagen deltog direkt i övningsverksamheten. Därigenom kunde obemannade system modifieras och anpassas efter resultaten från militära moment. Försöken omfattade både flygande farkoster, ytfarkoster och undervattenssystem.

En av de obemannade farkoster som utvecklas för samverkan med större örlogsfartyg är Seaquest S från Naval Group. Den nio meter långa båten kan transporteras ombord på en FDI-fregatt och sjösättas när den behövs. Farkosten kan fjärrstyras, utföra vissa uppgifter självständigt och bära olika typer av vapen och annan utrustning.

Seaquest S har bland annat demonstrerats utanför den franska marinbasen i Toulon med ett raketbatteri monterat i fören. Genom styrsystemet Steeris kan farkosten kopplas direkt till FDI-fregattens stridsledningssystem. Det gör det möjligt att använda obemannade enheter som delar av fartygets samlade sensorsystem och beväpning.

Naval Group presenterade vid försvarsmässan Euronaval 2024 hur Seaquest S utvecklas genom dotterbolaget Sirehna i samarbete med varvet Couach-CNC. Företaget hade redan genomfört försök där farkosten sjösattes från och togs ombord på en fransk fregatt av FREMM-klassen. Testerna kunde genomföras utan ombyggnad av fregatten.

Den franska försvarsinnovationsmyndigheten AID och den franska marinen har därefter valt ut tre industrigrupper för fortsatt utveckling inom programmet DANAE. Ett av alternativen bygger på Seaquest S och utvecklas av Sirehna, Couach och Naval Group. De två övriga lösningarna kommer från företagen Seair och Seaowl. Besluten redovisades den 12 oktober 2026.

Den franska försvarsmaterielmyndigheten DGA:s DANAE-program omfattar beväpnade obemannade ytfarkoster för bland annat skydd av hamnar och eskort av örlogsfartyg. De utvalda systemen ska utvärderas under ytterligare 12–18 månader. Ett slutligt leverantörsval inför serieanskaffning planeras till slutet av 2027.

DGA har också inlett en separat upphandling av fartygsburna sjödrönare med lång uthållighet. Naval News redovisade den 14 september 2026 att dessa system ska kunna användas för spaning och underrättelseinhämtning både ovanför och under vattenytan.

En annan utvecklingslinje gäller mindre och billigare farkoster som kan användas i stora grupper. I Toulon har det franska företaget Seaowl demonstrerat sjödrönaren Tracus, som bygger på en modifierad vattenskoter. Övningsversionen används av den franska marinen för att träna fartygsbesättningar på att försvara sig mot anfall från flera obemannade farkoster samtidigt.

Tracus har utformats för att vara svår att upptäcka. Den låga profilen tillsammans med mast och kamera av glasfiber begränsar radarsignaturen. Ett överdrag kan när det blir vått anta ungefär samma temperatur som omgivande vatten och därmed försvåra upptäckt med värmekamera. Den svarta färgen gör farkosten mindre synlig för både vanliga kameror och människor.

Mathieu Glade, direktör för tekniska system på Seaowl, uppger att Tracus kan framföras i 30 knop även vid fyra meter höga vågor. Farkosten kan då lämna vattenytan under två till tre sekunder åt gången. Trots de kraftiga påfrestningarna behåller den enligt Mathieu Glade sin satellitförbindelse.

Satellitstyrningen ger enligt företaget i princip obegränsad kommunikationsräckvidd. Mathieu Glade beskriver konstruktionen som tålig och uppger att två exemplar gått förlorade under tester. Ett av dem påträffades igen efter flera månader. Personer som hittade farkosten kontaktade honom via ett telefonnummer på båten eftersom de inte kunde hitta någon förare.

Vid en tidigare övning använde Mathieu Glade en docka placerad på en obemannad farkost som styrdes mot en fransk fregatt. När en helikopter upptäckte vad som såg ut att vara en människa i övningsområdet utfärdades order om eldupphör. Farkosten kunde därmed fortsätta sin färd.

Mathieu Glade uppger att fregattens befälhavare reagerade med irritation, medan en fransk amiral ansåg att händelsen gav ett värdefullt tillfälle att pröva försvarets begränsningar.

Seaowl planerar också att presentera en attackversion av Tracus som ska kunna bära sprängmedel. Mathieu Glade vill inte ange någon exakt mängd men beskriver lastkapaciteten som mycket stor. Till skillnad från övningsversionen är den nya modellen avsedd som en beväpnad engångsfarkost.

Det ökande antalet obemannade system påverkar även bedömningarna av traditionella örlogsfartygs möjligheter att verka i ett framtida krig.

Den franske viceamiral Didier Maleterre, som tidigare var biträdande chef för Natos marina kommando Marcom, uttrycker oro över hangarfartygens framtid. Han framhåller att moderna sensorer och det växande antalet satelliter gör stora fartyg lättare att lokalisera samtidigt som mycket snabba robotar innebär betydande hot.

Didier Maleterre avslutade sin militära karriär under 2025 och arbetar numera som försvarsrådgivare vid teknikföretaget Exail. Enligt honom kommer den ökade möjligheten att övervaka rörelser, som blivit tydlig under kriget i Ukraina, även att prägla operationer till havs.

Han bedömer att USA i framtiden kommer att undvika att skicka bemannade ytfartyg direkt in i särskilt farliga stridsområden. I stället anser han att ubåtar och obemannade system kommer att användas först. Han framhåller också att ytterligare självförsvarsvapen kan göra bemannade fartyg större och mer framträdande som mål.

Didier Maleterre uppskattar kostnaden för att hålla en bemannad fregatt till sjöss till omkring två miljoner kronor per dygn. Han pekar dessutom på att västländernas flottor har begränsade fartygsresurser och problem med att rekrytera personal.

Mot den bakgrunden framhåller han obemannade system som särskilt viktiga för långvarig övervakning av undervattensinstallationer och strategiska passager till sjöss. Han beskriver möjligheten att upptäcka och följa verksamhet som en form av avskräckning och uppger att detta har hög prioritet inom Nato.

Exail utvecklar bland annat den ubåtsliknande ytfarkosten Oryx, som är konstruerad för att kunna genomföra havspatruller under mer än 30 dagar utan avbrott. Farkosten bygger vidare på företagets civila DriX-teknik och har bland annat genomfört en färd från södra Frankrike genom Gibraltarsund.

Enligt företagets planer ska Oryx genomföra en självständig Atlantöverfart under 2027. Farkosten saknar i nuläget beväpning och är främst avsedd för långvarig övervakning och informationsinhämtning.

I oktober 2026 presenterade Exail även ledningssystemet Neptis, som kan samordna flera autonoma farkoster från en gemensam operativ miljö. Systemet omfattar uppdragsplanering, sammanslagning av sensordata och beslutsstöd baserat på artificiell intelligens.

Vid presentationen uppgav Exail att företagets obemannade ytfarkoster tillsammans hade färdats mer än 1,5 miljoner nautiska mil och genomfört över 300 000 operativa timmar. Företaget hade dessutom sålt fler än 90 farkoster inom produktfamiljerna DriX och Inspector.

Även andra europeiska länder förändrar sina marina system. Belgien och Nederländerna arbetar med att bygga upp en minröjningsförmåga som till stor del bygger på obemannade farkoster. Storbritannien har samtidigt en hybridflotta med både bemannade och obemannade plattformar som en central del av sin marina utveckling.

Det svensk-franska samarbetet har också utvidgats genom ett separat ramavtal som undertecknades den 31 augusti 2026 av Frankrikes försvarsminister Catherine Vautrin och Sveriges försvarsminister Pål Jonson. Avtalet omfattar operativa försvarsfrågor, materielsamarbete och industriell utveckling.

För den svenska marinen är de närmaste anskaffningarna av obemannade system enligt Magnus Lind främst kopplade till förmågan att skapa en bättre lägesbild. Samtidigt undersöks hur sådana farkoster kan bära sensorer, vapen och motmedel på avstånd från större örlogsfartyg.

De franska systemen visar flera möjliga tillämpningar, från enkla farkoster för övning och anfall till långräckviddiga övervakningsplattformar och beväpnade eskortfartoster. Något beslut om att utrusta de svenska fregatterna med just de demonstrerade modellerna framgår inte av uppgifterna.

Har den här konversationen varit till hjälp hittills?