Svenska fångar klagar på förhållandena i estniskt fängelse

Svenska intagna på Tartufängelset i Estland har framfört klagomål på förhållandena efter överföringen från Sverige. I ett öppet brev som uppmärksammades den 16 oktober beskrev fångarna bland annat att de fortfarande saknade sysselsättning trots att de hade vistats på anstalten i mer än en månad.

Kriminalvårdens generaldirektör Rikard Jermsten har samtidigt en övervägande positiv bild av verksamheten. Han bedömer att överföringarna fungerar bra och att majoriteten av de svenska intagna är nöjda med sin situation. Av de 41 personer som hittills har flyttats till Estland har fem överklagat sina placeringar.

Maten är ett av de områden där missnöje har förekommit. Rikard Jermsten beskriver att måltiderna innehåller mycket soppor och att proteinmängden i vissa delar av kosten är lägre. Han framhåller samtidigt att de estniska företrädarna arbetar för att anpassa måltiderna efter de svenska fångarnas önskemål.

Brister i informationen inför överföringarna har också uppmärksammats av Estlands justitiekansler. Vid en oanmäld inspektion av Tartufängelset den 27 augusti 2026 fanns 15 svenska intagna på anstalten. Åtta av dem intervjuades av justitiekanslerns rådgivare.

Granskningen visade att flera av de intervjuade ansåg att de hade fått besked om flytten med alltför kort framförhållning. Några hade informerats omkring två veckor före överföringen, medan andra hade fått information endast ett fåtal dagar innan de skulle lämna Sverige.

Samarbetet mellan Sverige och Estland har även präglats av oenighet om vilka personer som kan placeras i det estniska fängelset. Under den inledande perioden avvisade Estland ett stort antal av de fångar som Kriminalvården hade föreslagit för överföring.

Estlands justitieminister Liisa Pakosta bekräftade den 18 augusti att mer än hälften av personerna på Sveriges första förslagslista hade bedömts ha anknytning till grupper vars medlemmar begått brott tillsammans. Dessa bedömningar låg bakom Estlands invändningar mot flera av placeringarna.

Kriminalvårdens enhetschef Niklas Bellström har förklarat att de intagna som väljs ut tillhör säkerhetsklass 2 i det svenska anstaltssystemet. Vid urvalet väger myndigheten även in personernas kunskaper i engelska och deras familjeförhållanden.

Rikard Jermsten beskriver att de svenska och estniska myndigheterna fortfarande arbetar med att hitta en gemensam nivå för bedömningen av vilka intagna som utgör säkerhetshot. Målsättningen är att antalet svenska fångar i Estland ska kunna öka till omkring 150 före utgången av 2026 och därefter till 600 under sommaren 2027.

Det rättsliga samarbetet godkändes av Estlands parlament Riigikogu den 10 juni 2026. Beslutet fattades med 52 röster för och 42 emot. Parlamentet antog samtidigt ändringar i den estniska lagstiftningen för att göra placeringarna möjliga.

Den svenska lagstiftningen behandlas i regeringens proposition 2025/26:185. Där regleras bland annat de intagnas möjligheter till permission, hanteringen av försändelser, överklaganden och förutsättningarna för att avsluta en placering utomlands. Bestämmelserna är generellt utformade och kan användas även vid liknande överenskommelser med andra länder.

Frågan om fångarnas rättigheter behandlades redan den 24 mars 2026 vid ett sammanträde i det estniska parlamentets rättsutskott. Estlands justitiekansler betonade då att estniska intagna måste garanteras rättigheter på minst samma nivå som de svenska fångarna. Myndigheten uppmanade justitie- och digitaliseringsministeriet att ta initiativ till lagändringar om skillnader i behandlingen skulle uppstå.

Estlands justitie- och digitaliseringsministerium har även klargjort att de svenska fångarna ska föras tillbaka till Sverige innan deras strafftider löper ut. Ingen av dem ska friges i Estland. Överenskommelsen ger dessutom båda länderna rätt att avsluta samarbetet med ett års uppsägningstid.