Statsvetare: Sverige ovanligt nära ett extraval

Jonas Hinnfors, professor emeritus i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, bedömer att Sverige inte har varit lika nära ett extraval sedan 1958. Han beskriver förutsättningarna för regeringsbildningen som svårare än efter valen 2018 och 2022, framför allt eftersom Centerpartiet och Vänsterpartiet har bundit sig hårt vid oförenliga krav. Göteborgs universitet anger bland annat regeringsbildning, extraval och svenska partier som områden där Jonas Hinnfors är expert.

Valmyndigheten fastställde den 19 september det slutliga resultatet i riksdagsvalet. Socialdemokraterna fick 99 mandat, Vänsterpartiet 30, Centerpartiet 25 och Miljöpartiet 22, sammanlagt 176 mandat. Moderaterna fick 70 mandat, Sverigedemokraterna 62, Kristdemokraterna 22 och Liberalerna 19, sammanlagt 173 mandat. Totalt röstade 6 834 413 personer och valdeltagandet blev 84,9 procent.

Efter valresultatet har Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson fått i uppdrag av talman Andreas Norlén att undersöka förutsättningarna för att bilda en regering som kan tolereras av riksdagen. Andersson ska redovisa sonderingsuppdraget till den talman som väljs av den nyvalda riksdagen, varefter den nya talmannen tar över den fortsatta regeringsbildningen.

Efter valet 2018 tog det 134 dagar innan en ny regering var på plats. Motsvarande process efter valet 2022 tog 37 dagar. Jonas Hinnfors bedömer att dagens parlamentariska läge har sämre förutsättningar för en snabb lösning. Han pekar särskilt på motsättningen mellan Centerpartiet och Vänsterpartiet. Centerpartiets partiledare Elisabeth Thand Ringqvist sade före valet att partiet hellre går till extraval än släpper fram en regering där Vänsterpartiet ingår. Hon pekade samtidigt ut en regering med Socialdemokraterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet som partiets föredragna mittenalternativ. Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar meddelade den 17 september att partiets valresultat skulle användas för att inleda förhandlingar om att styra Sverige, regioner och kommuner. Vänsterpartiet fick 8,4 procent av rösterna.

Situationen har vissa paralleller till regeringsbildningen efter valet 2018. Då röstade riksdagen nej till talmannens två första statsministerförslag. Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna ingick därefter Januariavtalet, medan Vänsterpartiet fick en avgörande roll inför omröstningen om Stefan Löfven. Jonas Hinnfors framhåller att ett nej även till Löfven skulle ha inneburit att tre förslag hade fallit och att bara ett försök återstod innan ett extraval kunde bli obligatoriskt. Vänsterpartiet valde till slut att avstå från att rösta trots missnöje med delar av Januariavtalet, däribland frågan om fri hyressättning vid nyproduktion.

Jonas Hinnfors ser samtidigt en viktig skillnad mot 2018. Då var en plats för Vänsterpartiet i regeringen inte aktuell. Efter valet 2026 kräver Vänsterpartiet ministerposter, samtidigt som Centerpartiet motsätter sig att förhandla om en regering där Vänsterpartiet ingår. Hinnfors beskriver läget som en situation där partierna känner till risken för extraval utan att någon uttryckligen behöver använda det som ett hot.

Hinnfors beskriver tre möjliga vägar vidare. En möjlighet är att Centerpartiet eller Vänsterpartiet ändrar sin position och släpper fram en regering under Magdalena Andersson, med ett eller flera partier och någon form av politisk överenskommelse. En annan möjlighet är extraval. Den tredje är en blocköverskridande regering där Moderaterna och Socialdemokraterna regerar tillsammans med Liberalerna, Kristdemokraterna eller Centerpartiet. Hinnfors bedömer den blocköverskridande lösningen som mindre sannolik och säger att han snarare tror att Vänsterpartiet till slut ändrar sin position, samtidigt som han beskriver förhållandet mellan den möjligheten och ett extraval som mycket jämnt.

Reglerna för statsministeromröstningar innebär att riksdagen ska pröva talmannens kandidat inom fyra dagar. Kandidaten faller bara om mer än hälften av riksdagens 349 ledamöter röstar nej, vilket kräver minst 175 nej-röster. Om talmannens förslag förkastas fyra gånger ska ett extra val genomföras inom tre månader. Ett sådant val ersätter inte nästa ordinarie val, utan de valda ledamöterna sitter fram till det ordinarie valet.

Sverige har bara genomfört ett extra riksdagsval sedan demokratins genombrott i början av 1920-talet. Det hölls den 1 juni 1958 och frågan om allmän tilläggspension, ATP, stod i centrum. Valdeltagandet var 77,4 procent. Socialdemokraterna fick 46,2 procent av de giltiga rösterna, Högerpartiet 19,5 procent, Folkpartiet 18,2 procent och Centerpartiet 12,7 procent. Jonas Hinnfors pekar på erfarenheten från 2018 som ett exempel på att ett närmande till gränsen för extraval kan öka pressen på partierna att förhandla och acceptera en lösning som inte motsvarar deras förstahandsalternativ.