Spädbarnsmordet i Brunna fortfarande olöst efter 24 år

Utredningen om det nyfödda flickebarn som hittades dött i en gångtunnel i Brunna i Upplands-Bro i december 2002 är fortfarande olöst. Trots 24 års arbete har polisen ännu inte kunnat identifiera vare sig den person som dödade barnet eller flickans identitet. Kalla fall-gruppens chef Peter Voltaire uppgav i november 2025 att något nytt genombrott inte hade skett, men att polisen åter lyfte fram ärendet i hopp om att få in nya tips.

Tre dagar före julafton 2002 gjorde Mikael Ericsson fyndet under en kvällspromenad med sin hund tillsammans med en annan person. Han berättade offentligt om händelsen först 23 år senare. I ett tygbylte i en gångtunnel låg ett naket spädbarn insvept i ett örngott, fortfarande med navelsträngen kvar. När polisen kom till platsen konstaterades att barnet, en flicka omkring 50 centimeter lång och med en vikt på cirka 3,5 kilo, var död. Enligt Susanne Pilenbåge Fahlström vid polisens avdelning för kalla fall i Stockholm visar utredningen att flickan hade andats före sin död och att fynd på kroppen visar att hon mördats, även om polisen inte lämnar närmare uppgifter om dödsorsaken.

På kroppen säkrades dna-spår från en kvinna. Den dna-profil som tagits fram har skickats genom Prüm-samarbetet mellan EU-länderna och registrerats i Interpols databas. Om den person vars dna finns registrerat senare topsas i ett annat ärende kan kopplingen till mordet upptäckas. Någon sådan träff har ännu inte gjorts. Med hjälp av dna har polisen även tagit fram en genetiskt baserad bild som enligt Susanne Pilenbåge Fahlström visar ett sannolikt utseende hos barnets mamma eller en nära anhörig. Hon betonar samtidigt att den inte har samma träffsäkerhet som en traditionell fantombild och beskriver den som en genomsnittlig bild av en person med mörkt hår, bruna ögon och ursprung i Mellanöstern.

Utredningen har omfattat ett stort antal kontroller. Personer vid en närbelägen bibelskola hördes efter att en bibel hittats på samma plats 18 dagar efter fyndet av flickan. Polisen har dessutom genomfört kontroller mot socialtjänsten, sjukhus, barnmorskor, psykiatriska kliniker, hotell, campingar och gäster vid en festlokal i området. Det har även funnits misstänkta personer som frihetsberövats men senare avskrivits från utredningen. Vid flera tillfällen ringde dessutom en finskbrytande kvinna till svensk polis och påstod att barnets far hade fört bort flickan och orsakat hennes död, vilket ledde till att polisen sökte efter kvinnan i Finland.

När ingen anhörig hade kunnat spåras efter elva månader begravdes flickan vid Kungsängens kyrka i november 2003. Hon vilar på Kungsängens kyrkogård under en gravsten med texten Okänt flickebarn, 2002. Enligt personer som deltog lockade begravningen många besökare och bevakades av nyhetsredaktioner från både Sverige och Danmark. Susanne Pilenbåge Fahlström har beskrivit begravningen som hjärtskärande.

Statens kriminaltekniska laboratorium har också utrett om fallet kunde kopplas till ett annat spädbarn som hittades dött i Bro i november 2004. Dna-undersökningar visade att barnen inte hade samma mamma. Rättsläkare fastställde dessutom att spädbarnet som hittades 2004 inte hade mördats, vilket ledde till att brottsrubriceringen i det ärendet ändrades från mord till brott mot griftefrid.

Sedan den 1 juli 2025 har polisen möjlighet att använda dna-baserad släktforskning för att utreda mord och grova våldtäktsbrott. Lagändringarna omfattade både rättegångsbalken och polisens brottsdatalag och bygger på ett beslut som riksdagen fattade den 26 februari 2025 om utökade regler för användning av biometri i brottsbekämpningen. Polismyndigheten har redovisat att antalet dna-prov från misstänkta och dömda ökade med 23 procent mellan juli 2024 och juli 2025 efter att den nya biometrilagstiftningen införts. Metoden får däremot inte användas för att identifiera okända avlidna, vilket innebär att den inte kan användas för att fastställa flickans identitet. Justitieminister Gunnar Strömmer uppgav i februari 2026 att frågan om att tillåta dna-baserad släktforskning även för identifiering av okända avlidna hade lyfts särskilt i riksdagen.

Enligt Susanne Pilenbåge Fahlström kan dna-baserad släktforskning bli aktuell för det dna-spår som säkrats i utredningen. Hon framhåller samtidigt att en åklagare behöver stark bevisning för att kunna väcka åtal i ett så gammalt ärende och att en träff på dna-profilen därför bedöms vara den viktigaste möjligheten att lösa mordet.