Sju nya diamantgrodor kartlagda efter tolv års forskning

Ett internationellt forskarlag har efter tolv års arbete beskrivit sju tidigare okända arter av diamantgrodor på Madagaskar. Upptäckterna ökar antalet vetenskapligt beskrivna arter i släktet Rhombophryne från 20 till 27.

De nya arterna har fått namnen Rhombophryne mavokely, Rhombophryne maraorao, Rhombophryne sonaliae, Rhombophryne anatiala, Rhombophryne kotrobaratra, Rhombophryne kilonjy och Rhombophryne quentini. Studien publicerades i tidskriften Vertebrate Zoology den 22 juli 2026. Manuskriptet skickades in den 3 oktober 2025 och godkändes den 29 maj 2026.

Arbetet leddes av herpetologen Mark D. Scherz och genomfördes av Statens naturhistoriske museum i Danmark tillsammans med forskare från flera länder. Namnet diamantgroda syftar på djurens rombformade kropp och inte på deras utseende. Mark D. Scherz uppgav att benämningen även passar eftersom flera av arterna lever undangömda och kan behöva sökas fram under löv och i marken.

Forskarna undersökte både nyinsamlade grodor och äldre material från museisamlingar. Alice Petzold vid Potsdams universitet uppgav att dna från historiska exemplar, däribland ursprungliga typexemplar, sekvenserades för att koppla äldre artnamn till rätt genetiska utvecklingslinjer. Namnbärande exemplar från 23 av de 27 arterna analyserades. För tre arter användes museomik på typexemplar som hade samlats in före 1976.

För att skilja arterna åt kombinerade forskarlaget mitokondriella och nukleära dna-markörer med kroppsmätningar, analyser av grodornas läten och mikrodatortomografi av skeletten. Studien innehåller även den första publicerade bestämningsnyckeln för samtliga arter i släktet samt nya uppgifter om deras anatomi, föda, ekologi och geografiska utbredning.

Diamantgrodorna varierar kraftigt i storlek. Rhombophryne proportionalis blir omkring 11 millimeter lång, medan Rhombophryne vaventy har uppmätts till 58,6 millimeter. Rhombophryne sonaliae har enligt forskarna en ovanligt stor utbredning, från Andasibe i den nordcentrala delen av östra Madagaskar till Tsararano i nordost. Fynden visar att vissa arter är mindre geografiskt begränsade än vad forskarna tidigare hade bedömt.

Rhombophryne kilonjy är däremot endast känd från en låglänt torrskog på Sahamalazahalvön. Dess livsmiljö är torrare än de områden där övriga kända arter i släktet förekommer. Forskargruppen bedömde att Rhombophryne kilonjy och den tidigare kända arten Rhombophryne matavy kan uppfylla kriterierna för kategorin akut hotad.

Totalt anses 24 av de 27 arterna i släktet sannolikt vara hotade. Köpenhamns universitet uppgav att flera av de nybeskrivna arterna, däribland Rhombophryne quentini, användes som underlag för förslag om förstärkta och utvidgade skyddsområden vid ett möte inom Madagaskars program för biologisk mångfald i mars 2026.

Andolalao Rakotoarison vid Institut d’Enseignement Supérieur de Soavinandriana Itasy uppgav att det fortfarande saknas kunskap om bland annat fortplantning, populationsstorlek och ekologiska krav för många av diamantgrodorna. Mark D. Scherz bedömde att ytterligare hundratals grodarter kan återstå att upptäcka i Madagaskars skogar.

Fram till juni 2026 hade 446 grodarter beskrivits vetenskapligt på Madagaskar, medan den verkliga artrikedomen uppskattades till fler än 700 arter. Internationella naturvårdsunionen har redovisat att fler än 175 nya arter har beskrivits på ön sedan 2006.