Regeringsfrågan kan låsa sig efter valet

Opinionsmätningarna pekar på ett övertag för oppositionen inför riksdagsvalet, men regeringsbildningen kan ändå bli komplicerad. SVT:s Verianmätning i augusti gav Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet tillsammans 53,9 procent, jämfört med 43,9 procent för Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna. Verians opinionsansvarige Per Söderpalm konstaterade samtidigt att Centerpartiet hade ökat från 5,4 procent i juni till 8,0 procent i augusti. Ipsos mätning från den 11–23 augusti gav oppositionen 52,4 procent och det nuvarande regeringsunderlaget 45,6 procent.

En central fråga vid ett eventuellt maktskifte är hur Socialdemokraternas Magdalena Andersson ska kunna samla tillräckligt stöd. Centerpartiet motsätter sig att Vänsterpartiet ingår i regeringen. Centerpartiet presenterade den 19 augusti sitt Mittenalternativ, där partiledaren Elisabeth Thand Ringqvist och partisekreteraren Hannes Hervieu beskrev målet som ett regeringssamarbete i mitten utan inflytande från de partier som Centerpartiet betraktar som ytterkantspartier.

Elisabeth Thand Ringqvist sade den 27 augusti att hennes önskade regering med Centerpartiet, Socialdemokraterna, Kristdemokraterna och Miljöpartiet för närvarande framstår som omöjlig. Hon sade samtidigt att ett mittenalternativ kan bli aktuellt om det nuvarande Tidösamarbetet inte består efter valet. Miljöpartiet meddelade den 24 augusti att partiet motsätter sig en regering som partiet beskriver som högerinriktad och pekade särskilt på Centerpartiets alternativ med Kristdemokraterna. Miljöpartiet angav klimatpolitiken som en central gräns för vilka regeringssamarbeten partiet kan acceptera.

Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar sade i TV4:s partiledarutfrågning den 24 augusti att Vänsterpartiet inte kommer att fälla Magdalena Andersson och att hon inte tror på ett extra val. Efter intervjun förtydligade Vänsterpartiets vice ordförande Ida Gabrielsson att partiet fortfarande står fast vid linjen att Vänsterpartiet ska ingå i en regering om den behöver partiets stöd.

Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, bedömer att situationen kan bli besvärlig för Magdalena Andersson. Han anser att Centerpartiets röster sannolikt behövs för att säkra en rödgrön majoritet och att någon av Centerpartiet eller Vänsterpartiet därför kan behöva ändra sin nuvarande position. Ett alternativ som Tommy Möller pekar på är att Vänsterpartiet får ett betydande sakpolitiskt inflytande i utbyte mot att stå utanför regeringen.

Tommy Möller bedömer däremot ett extra val som osannolikt och beskriver möjligheten främst som ett påtryckningsmedel i förhandlingar. Han anser också att ett parti som utlöser ett extra val kan riskera en negativ reaktion från väljarna. Enligt Tommy Möller är antalet politiska låsningar ovanligt stort. Han framhåller att det tidigare framför allt funnits tydliga gränser gentemot Sverigedemokraterna, medan motstånd mot Vänsterpartiet också förekommit i praktiken.

Inför valet 2010 gick Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet fram gemensamt och förlorade. Inom Socialdemokraterna har det senare beskrivits som ett upplägg partiet inte velat upprepa. Tommy Möller bedömer att Magdalena Andersson helst vill undvika en regering som lutar långt åt vänster och att Socialdemokraterna i första hand föredrar en renodlad S-regering. Han bedömer samtidigt att både Vänsterpartiets och Miljöpartiets krav begränsar handlingsutrymmet.

Kristdemokraterna skulle enligt Tommy Möller kunna få betydelse genom att lägga ned sina röster i en statsministeromröstning. Han bedömer att det är mindre sannolikt att Kristdemokraterna faktiskt skulle ingå i en S-ledd regering. Även Moderaterna skulle i ett extraordinärt läge kunna släppa fram Magdalena Andersson, exempelvis om partiet gör ett svagt val och vill undvika ett extra val under en intern kris eller omställning.

Sveriges riksdag anger att en statsministerkandidat inte behöver få en majoritet av ledamöterna bakom sig. Talmannens förslag godkänns så länge inte fler än hälften av riksdagens 349 ledamöter röstar emot kandidaten. Nedlagda röster kan därför få direkt betydelse för regeringsbildningen.

Efter valet väljer riksdagen en talman, som vid behov leder arbetet med att ta fram en statsministerkandidat och låter möjliga regeringsbildare undersöka stödet i riksdagen. Det finns ingen formell tidsgräns för en sådan talmansrunda. Tommy Möller bedömer dock att erfarenheterna från den långdragna regeringsbildningen 2018 talar för att partierna kommer att försöka hålla processen kortare.

Om den sittande statsministern väljer att stanna kvar efter valet uppger Sveriges riksdag att den obligatoriska statsministeromröstningen tidigast kan hållas den 29 september 2026. Om mer än hälften av ledamöterna röstar emot statsministern ska talmannen entlediga regeringschefen och inleda processen för att hitta en ny statsminister.

Efter fyra förkastade förslag till statsminister ska ett extra val hållas. Sveriges riksdag uppger att valet då ska genomföras inom tre månader. Ett extra val inleder inte en ny fyraårig mandatperiod utan den nya riksdagen sitter endast fram till nästa ordinarie val. Sverige har bara genomfört ett extra riksdagsval sedan demokratins genombrott, valet till andra kammaren den 1 juni 1958. Valmyndighetens Valcentral anger att ett extra val är ett helt nytt val där nya partier kan delta, kandidater nomineras på nytt och nya valsedlar måste tryckas.

Magdalena Andersson har samtidigt klargjort att hon den här gången vill ha stöd för regeringens budget för att fortsätta som statsminister. Tommy Möller bedömer att en majoritet bakom budgeten därför är ett högt prioriterat mål. Både Stefan Löfven och Magdalena Andersson har tidigare regerat med oppositionens budget. Det är tillåtet, men Tommy Möller anser att den praxis som utvecklats strider mot parlamentarismens grundtanke och att en förlorad budgetomröstning skadar regeringens auktoritet.

Även ett fortsatt regeringsunderlag för Tidöpartierna skulle kräva förhandlingar. Tommy Möller pekar bland annat på frågan om Sverigedemokraternas eventuella ministerposter. Om partiet får poster i förhållande till sin storlek kan Kristdemokraterna och Liberalerna, om Liberalerna finns kvar i riksdagen, behöva avstå ministerposter. Han bedömer också att det finns tveksamhet kring att ge Sverigedemokraterna några av de tyngsta departementen, samtidigt som partiet kan väntas göra anspråk på dem.

Tommy Möller nämner finansministerposten, utrikesministerposten, justitieministerposten och försvarsministerposten som exempel på centrala poster i en sådan förhandling. Han bedömer också att Moderaternas relativa storlek på högerkanten blir betydelsefull. Om Sverigedemokraterna får ett tydligt mandatövertag gentemot Moderaterna skulle Sverigedemokraternas förhandlingsposition enligt Tommy Möller stärkas.