Polisens nya dna-metod har gett över 5 800 träffar

Nationellt forensiskt centrum (NFC) har sedan maj 2025 kunnat identifiera betydligt fler personer genom dna-spår från brottsutredningar. Med hjälp av sökprogrammet ProbRank har myndigheten levererat drygt 5 800 unika personträffar till polisutredningar. Antalet sökträffar har ökat med 150 procent sedan tekniken infördes.

Den nya metoden gör det möjligt att söka efter personer i polisens dna-register även när ett spår innehåller genetiskt material från flera individer. Tidigare krävdes att utredarna redan hade identifierat personer vars dna kunde jämföras med materialet.

Malin Sanga, projektledare för DNAxs vid Nationellt forensiskt centrum, uppger att tekniken gör det möjligt att identifiera personer som tidigare varit okända i en brottsutredning. Resultaten kan därefter användas av utredarna för att gå vidare med nya misstänkta.

Metoden används vid samtliga brottstyper, oberoende av brottsrubricering. Hur många av de nya dna-träffarna som har resulterat i åtal eller fällande domar är ännu inte fastställt.

Staffan Jansson, gruppchef och tidigare förste forensiker vid Nationellt forensiskt centrum, bedömer att tekniken har haft mycket stor betydelse för myndighetens möjligheter att identifiera misstänkta. Han framhåller samtidigt att det inte går att tillskriva den nya dna-tekniken hela utvecklingen bakom den höga beläggningen i svenska fängelser.

Utvecklingen bygger på ett tidigare teknikskifte som genomfördes 2022. Då började Nationellt forensiskt centrum använda det nederländska analysprogrammet DNAxs för att undersöka komplexa dna-blandningar.

Sådana spår kan innehålla genetiskt material från flera personer i varierande mängder. Beräkningarna är så omfattande att de inte kan genomföras manuellt på ett praktiskt användbart sätt.

Före införandet av DNAxs gick därför många analyser inte att använda för att identifiera enskilda personer. Med programmets statistiska beräkningsmodell blev det möjligt att få personträffar även i blandningar från fyra och i vissa fall fem individer.

Staffan Jansson uppger att Nationellt forensiskt centrum genom den första programvaran kunde använda minst dubbelt så många analysresultat som tidigare. Begränsningen var fortfarande att det behövdes redan kända personer att jämföra resultaten med.

Den begränsningen minskade när den nya modulen ProbRank började användas i maj 2025. Programmet, som har utvecklats av Nederländernas forensiska institut (NFI), möjliggör sökningar i dna-register utifrån komplicerade blandningar.

Nederländernas forensiska institut presenterade ProbRank offentligt den 1 juli 2024. Forskaren Jerry Hoogenboom framhöll då att tekniken även kan användas i äldre ouppklarade brottsutredningar där biologiska spår fortfarande finns bevarade.

Metoden bygger på en mer detaljerad statistisk analys av dna-profiler än tidigare sökprogram. Vid en dna-analys representeras olika genetiska egenskaper av toppar i ett analysresultat. ProbRank tar hänsyn till både topparnas placering och deras höjd.

Programmet analyserar dessutom hur höjden på toppar som kan tillhöra samma person förhåller sig till varandra. Därmed kan fler uppgifter ingå i beräkningen när programmet söker efter överensstämmelser mellan blandade dna-spår och registrerade profiler.

Forskarna Jerry Hoogenboom, Titia Sijen och Corina Benschop vid Nederländernas forensiska institut publicerade den 2 maj 2023 en vetenskaplig undersökning av tekniken. Studien visade att ProbRank hade bättre känslighet och specificitet än föregångaren SmartRank, särskilt när en person hade lämnat en mindre mängd dna i en blandning.

En ytterligare studie från Nederländernas forensiska institut under 2025 undersökte hur metoden fungerade vid automatiserade databassökningar. Forskarna använde en anonymiserad kopia av Nederländernas nationella dna-register för brottmål med sammanlagt 386 924 profiler.

Under en undersökningsperiod på omkring en månad behandlades 772 prover i analysystemet. Av dessa ledde 377 till sökningar med ProbRank.

I samma undersökning tog sökningar med dna-blandningar från upp till tre personer mellan en och 15 minuter. För blandningar från fyra personer vari erade tiden mellan 30 minuter och omkring tre och en halv timme.

Liknande tekniker har även undersökts i Schweiz. Forskarna Séverine Nozownik, Tacha Hicks, Patrick Basset och Vincent Castella publicerade 2025 en studie där probabilistiska metoder användes för att söka efter dna-kopplingar i komplicerade blandningar.

Vid analys av 160 dna-profiler från brottsutredningar identifierades 186 tidigare okända statistiska kopplingar vid den lägre av studiens två söktrösklar.

Den tekniska utvecklingen sammanfaller med förändringar av det svenska regelverket för biometriska uppgifter. Sveriges riksdag beslutade den 26 februari 2025 att utöka Polismyndighetens möjligheter att samla in, registrera och använda sådana uppgifter.

Lagändringarna började gälla den 1 juli 2025. De tidigare registren över bland annat dna-profiler ersattes då av nya biometriregister.

Polismyndigheten beskriver att registren omfattar dna-profiler, fingeravtryck, ansiktsbilder och signalementsuppgifter från misstänkta och dömda personer. Uppgifterna kan också användas vid identifiersering av avlidna och inom internationellt polissamarbete.

Regeringen fastställde samtidigt tidsgränser för hur länge uppgifter får behandlas. För biometriregister över spår gäller som huvudregel högst 30 år från registreringen. Om uppgifterna gäller utredningar om brott som inte kan preskriberas är den längsta behandlingstiden 70 år.

Parallellt med registerbaserade dna-sökningar har även andra kriminaltekniska metoder utvecklats. Rättsmedicinalverket uppger att myndigheten sedan 2025 kan ta fram utökade dna-profiler åt Polismyndigheten för dna-baserad släktforskning vid vissa grova brott.

Den metoden är skild från ProbRank och får användas först efter beslut av åklagare, när andra utredningsåtgärder har uttömts. En utökad dna-profil kan innehålla information från uppemot en miljon positioner i arvsmassan.

Dna-bevisningens betydelse i rättsprocessen har också varit föremål för tidigare granskningar. Åklagarmyndighetens Utvecklingscentrum Göteborg undersökte i en rapport som offentliggjordes 2008 totalt 84 slumpmässigt utvalda domar med sammanlagt 112 åtalspunkter.

Granskningen omfattade mål där dna var den enda eller huvudsakliga bevisningen. Kammaråklagare Håkan Larsson framhöll i samband med undersökningen att dna-träffar kan ha ett mycket högt bevisvärde.

För Nationellt forensiskt centrum har införandet av DNAxs och ProbRank inneburit att genetiska spår som tidigare var svåra eller omöjliga att använda nu kan jämföras med registrerade profiler. Enligt Staffan Jansson har förändringen kraftigt utökat myndighetens möjligheter att lämna användbara resultat till brottsutredningar.