Ny studie visar kraftigt ökad avsmältning under Thwaitesglaciären

En ny forskningsstudie visar att Thwaitesglaciären i Antarktis kan orsaka en betydligt större höjning av världshaven än tidigare beräkningar har visat. Forskarna bedömer att glaciärens utveckling kan höja den globala havsnivån med omkring tre centimeter fram till år 2100. Det är dubbelt så mycket som i tidigare prognoser.

Studien har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications. Forskarna har utvecklat datormodeller som tar större hänsyn till hur havsvatten tränger in under glaciären och smälter isen från undersidan. Resultaten visar att denna process kan vara betydligt mer omfattande än vad tidigare modeller har fångat upp.

Mattia Poinelli, projektforskare vid University of California, Los Angeles och forskningsanknuten till NASA:s Jet Propulsion Laboratory, är studiens huvudförfattare. University of California, Irvine meddelar att forskningen har genomförts i samarbete med NASA:s Jet Propulsion Laboratory och bygger på satellitobservationer som sträcker sig över mer än två årtionden.

Forskargruppen har undersökt hur havsvatten påverkar området där glaciären övergår från att vila på havsbottnen till att flyta. Modeller med en smältzon som sträcker sig två till fem kilometer under isen kunde bättre återskapa nästan 30 års observerad tillbakadragning, förtunning och ökad ishastighet.

Forskarna i Nature Communications fann att modeller utan en utbredd grundningszon hade fyra gånger lägre sannolikhet att återskapa glaciärens historiska tillbakadragning än modeller som inkluderade en sådan zon.

Satellitdata från den finländska satellitkonstellationen ICEYE har använts för att undersöka hur tidvattnet pressar in havsvatten flera kilometer under den landförankrade isen. NASA redovisade redan 2024 att mätningar från mars till juni 2023 hade identifierat en tidvattenpåverkad zon på två till sex kilometer. Vid springflod kunde ytterligare oregelbundna inträngningar nå omkring sex kilometer längre in under glaciären.

Forskarna har även undersökt hur länge Thwaites kan behålla kontakten med undervattensryggen Mouginot Ridge, som bidrar till att stabilisera isen. I simuleringar med en grundningszon på fyra till sex kilometer beräknades sannolikheten till omkring 60 procent för att glaciären skulle förlora kontakten med ryggen före år 2100.

I vissa modellscenarier kan glaciären förlora kontakten med Mouginot Ridge redan år 2038, vilket skulle kunna möjliggöra fortsatt tillbakadragning mot en annan undervattensrygg kallad South Ridge.

Thwaites har länge varit föremål för omfattande internationell forskning. Glaciären har fått benämningen domedagsglaciären på grund av den stora mängd is som skulle kunna påverka havsnivåerna om den försvann.

International Thwaites Glacier Collaboration redovisade i september 2025 att glaciären täcker en yta ungefär lika stor som Storbritannien eller den amerikanska delstaten Florida. På vissa platser är isen nästan 4 000 meter tjock.

Forskningssamarbetet uppskattar att en fullständig kollaps av Thwaites skulle motsvara omkring 65 centimeters global havsnivåhöjning. Den siffran beskriver glaciärens totala potential och ska inte förväxlas med prognosen om tre centimeter fram till 2100.

International Thwaites Glacier Collaboration konstaterade samtidigt att isens tillbakadragning har accelererat kraftigt under de senaste 40 åren. En fullständig kollaps under de närmaste årtiondena bedöms däremot vara osannolik.

Ytterligare forskning visar att glaciärens massförlust har ökat markant. I en studie som publicerades i Geophysical Research Letters den 9 mars 2026 konstaterade forskarna att den årliga massförlusten hade ökat mer än femfaldigt sedan 1990-talet.

Forskarna använde de två oberoende ismodellerna STREAMICE och ISSM samt satellitmätningar från perioden 2004 till 2017. Modeller som anpassats efter förändringar i isytans höjd gav beräkningar på mellan 180 och 200 miljarder ton förlorad is per år omkring 2067.

Samma studie visade att glaciärens förtunning i vissa simuleringar kan fortsätta omkring 100 kilometer inåt land längs en djup dalgång under istäcket.

En separat studie från British Antarctic Survey, presenterad den 13 oktober 2026, undersökte hur Thwaites skulle utvecklas om havets fortsatta smältande påverkan under glaciären helt upphörde. Forskarna använde tre oberoende datormodeller med simuleringar som sträckte sig över 150 år.

Resultaten visade att Thwaites kan fortsätta förlora is under minst 150 år även utan fortsatt havsdriven smältning. Glaciologen Rosie Williams vid British Antarctic Survey förklarade att tidigare förändringar i havets påverkan redan har satt igång en utveckling där glaciären fortsätter att minska.

I samma experiment reagerade den närliggande Pine Island-glaciären annorlunda. När den havsdrivna smältningen togs bort började Pine Island bli tjockare och röra sig tillbaka mot sin tidigare utbredning, medan Thwaites fortsatte att förlora is.

Forskarna försöker samtidigt samla in mer direkta mätningar från området under glaciären. British Antarctic Survey meddelade den 4 februari 2026 att ett internationellt forskarlag tillsammans med Korea Polar Research Institute hade avslutat ett försök att installera långsiktiga mätinstrument under Thwaites.

Instrumenten fastnade i isen under borrningsarbetets sista fas. Avsikten var att få de första långvariga mätserierna av havsförhållandena under glaciärens snabbt rörliga huvuddel.

Det internationella forskningsarbetet kring Thwaites har pågått under flera år. Storbritannien och USA inledde 2018 ett gemensamt forskningsprogram för att undersöka glaciärens förändringar och dess betydelse för de globala havsnivåerna.

Eric Rignot vid University of California, som är medförfattare till den nya studien, bedömer att resultaten visar på en ökad risk för översvämningar längs världens kustlinjer under kommande årtionden, säger han till CNN.

Rignot framhåller även att minskade utsläpp inte ensamma är tillräckliga för att förändra den utveckling som redan har inletts vid Thwaites. Hans bedömning är att de skador som redan har uppstått innebär att högre havsnivåer måste beaktas även om utsläppen minskar.