Niklas Wikegård kräver nytt ersättningssystem från NHL

Niklas Wikegård vill förändra hur svenska ishockeyklubbar ersätts när deras spelare går vidare till NHL. Djurgårdens 63-årige sportsligt ansvarige anser att dagens övergångsbelopp är för låga och föreslår dessutom att föreningarna ska få ekonomisk ersättning under spelarnas fortsatta karriärer i Nordamerika.

Det nuvarande avtalet mellan Svenska Ishockeyförbundet och NHL undertecknades den 6 april 2022 i New York. Förbundets vice ordförande Peter Forsberg och NHL:s vicekommissionär Bill Daly skrev under överenskommelsen, som omfattar en inledande fyraårsperiod och ytterligare fyra år.

Enligt avtalet skulle den genomsnittliga ersättningen per spelare vara drygt 381 000 dollar under de första fyra åren. För perioden 2026–2030 höjs beloppet till 425 000 dollar.

I oktober besökte en svensk delegation NHL:s ledning i New York för att diskutera ersättningsfrågan inför förhandlingarna i december. I delegationen ingick bland andra SHL:s vice vd Johan Hemlin och Svenska Ishockeyförbundets vice ordförande Peter Forsberg.

Efter mötet uppgav NHL:s vicekommissionär Bill Daly att ligan var villig att diskutera de svenska förslagen. Peter Forsberg framhöll samtidigt att NHL hade kunnat avstå från samtalen med hänvisning till att det befintliga avtalet löper till 2030.

Niklas Wikegård anser att grundersättningen, som i dag ligger på omkring fyra miljoner kronor per spelare, borde fördubblas eller tredubblas. Pengarna fördelas mellan de svenska föreningar som spelaren tillhört under de fyra senaste åren.

Som argument pekar han på NHL:s ekonomiska utveckling. Enligt honom har ligans värde blivit tre till fyra gånger större under de senaste 10–15 åren, samtidigt som spelarlönerna har ökat kraftigt.

NHL och spelarfacket NHLPA fastställde i maj 2026 lönetaket för säsongen 2026/2027 till 104 miljoner dollar per klubb. Föregående säsong låg gränsen på 95,5 miljoner dollar. Den nedre lönegränsen bestämdes till 76,9 miljoner dollar.

Niklas Wikegård konstaterar samtidigt att det är svårt att förhandla med en kommersiell liga som inte är knuten till Internationella ishockeyförbundet. Han menar att NHL i praktiken kan rekrytera spelare till mycket låg kostnad och att svensk ishockey därför behöver hitta sätt att skydda sina ekonomiska intressen.

Han anser att Sveriges betydelse för ligan borde användas som argument. Omkring tio procent av NHL-spelarna är svenskar, och enligt honom måste en större del av pengarna komma tillbaka till verksamheten som utbildar dem.

I Stockholm finns omkring 17 000 ishockeyspelare. Niklas Wikegård framhåller att även mindre föreningar behöver ekonomiska förutsättningar för att utveckla ungdomar som senare kan nå elitnivå. Han nämner Viggo Björck och Victor Eklund som exempel på spelare som svenska klubbar arbetar med att utbilda.

Det är också en fråga om hur ersättningen ska fördelas. Niklas Wikegård vill att NHL-draftens ordning ska påverka övergångsbeloppen, så att klubbar får betydligt mer betalt för en spelare som väljs i första rundan än för en som draftas senare.

Under NHL-draften 2025 valdes 30 svenska spelare, vilket innebar ett tangerat svenskt rekord. Totalt draftades 31 spelare som tillhörde SHL-klubbar. Djurgården hade fyra namn med: Anton Frondell, Victor Eklund, Eric Nilson och Theo Stockselius.

Men enligt Niklas Wikegård räcker det inte med att förändra engångsersättningen. Han vill även införa en modell där de utbildande klubbarna får pengar varje år så länge spelaren fortsätter sin NHL-karriär.

Ett alternativ är att förändra agenternas ersättningar. Han beskriver att spelaragenter vanligtvis får omkring fyra procent av spelarnas inkomster, även om nivån kan variera mellan tre och fem procent.

Niklas Wikegård vill undersöka möjligheten att begränsa agenternas arvoden till 2,5–3 procent och låta en del av ersättningen återgå till de svenska föreningar som bidragit till spelarnas utveckling.

Han jämför agenternas långvariga intäkter med klubbarnas tidsbegränsade ersättning. En agentur kan enligt honom följa en spelare under 15 år och fortsätta få betalt, medan Djurgården exempelvis skulle få ersättning för Viggo Björck under två år.

Förslaget skulle kräva ett gemensamt regelverk inom svensk ishockey. Niklas Wikegård anser att föreningar med hockeygymnasier behöver omfattas av samma överenskommelse och att villkoren bör finnas med redan när spelarna inleder sin utbildning.

Det skulle enligt hans resonemang kunna innebära att spelarna accepterar villkoren för att börja på exempelvis Djurgårdens nationell godkänd idrottsutbildning, NIU. Han betonar dock att en enskild klubb inte kan införa ett sådant system eftersom spelare då riskerar att välja andra föreningar.

NHL behöver också medverka, menar han. En lösning skulle kunna skrivas in i övergångsavtalet och innebära att mellan en och tre procent återförs till svensk ishockey i stället för att hela den aktuella ersättningsdelen går till spelaragentsatsen.

Niklas Wikegård är medveten om att tankarna kan väcka kraftiga reaktioner. Han beskriver samtidigt förslagen som ett sätt att inleda en diskussion om hur klubbarna ska få bättre betalt för sin utbildningsverksamhet.

Ett annat alternativ är att låta NHL-klubbarna stå för den återkommande ersättningen utan att förändra agenternas arvoden. Niklas Wikegård föreslår då ett årligt tillägg motsvarande två procent av spelarnas löner.

Med den modellen skulle en spelarlön på 100 kronor innebära en total kostnad på 102 kronor för NHL-klubben. De två extra kronorna skulle fördelas mellan de svenska föreningar som utbildat spelaren, medan den ordinarie lönen och agenternas ersättningar inte påverkas.

Som jämförelse tar Niklas Wikegård upp fotbollens övergångssystem. Han hänvisar till att Aspudden får tolv miljoner kronor när Viktor Gyökeres skriver kontrakt med Arsenal och anser att ishockeyn behöver möjligheter till liknande långsiktig ersättning.

Enligt honom skulle årliga utbetalningar dessutom ge svenska föreningar mer förutsägbara intäkter. Det skulle minska behovet av att få unga spelare att skriva NHL-kontrakt tidigt och ge klubbar på olika nivåer bättre ekonomiska möjligheter att bedriva ungdomsverksamhet.

Niklas Wikegård använder också Victor Eklund som exempel på hur pengarna skulle kunna fördelas. Han föreslår att 1,5 procent av spelarens årliga lön går till Djurgården och ytterligare 0,5 procent till Haninge, där forwarden har sin bakgrund.

Victor Eklund förlängde i mars 2025 sitt avtal med Djurgården med ytterligare en säsong, oavsett vilken serie klubben skulle spela i. Vid presentationen betonade Niklas Wikegård spelarens arbetsinsats och möjligheter att