Mona Sahlin kritiserar Socialdemokraternas hantering av regeringskrisen

Socialdemokraternas tidigare partiledare Mona Sahlin riktar kritik mot sitt eget partis agerande under regeringsbildningen. En månad efter riksdagsvalet anser hon att Socialdemokraterna borde ha förberett sig bättre på de krav som Vänsterpartiet och Centerpartiet ställer. Sahlin bedömer att den utdragna processen visar att det saknades en tydlig plan för hur ett regeringsunderlag skulle kunna bildas.

Den parlamentariska situationen är fortfarande låst trots att de rödgröna partierna tillsammans med Centerpartiet fick 176 mandat mot Tidöpartiernas 173 i valet den 13 september. Vänsterpartiet kräver att få ingå i en kommande regering med egna ministrar. Centerpartiet motsätter sig samtidigt att sitta i regering tillsammans med Vänsterpartiet.

Den 15 oktober röstade riksdagen nej till att utse Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson till statsminister. Omröstningen slutade med 248 nej-röster och 99 ja-röster. Samtliga 99 ja-röster kom från Socialdemokraterna. Ingen avstod från att rösta och två ledamöter var frånvarande.

Efter omröstningen återstår tre möjliga statsministerförslag innan ett extraval måste utlysas. Enligt Sveriges riksdags regler ska ett sådant val genomföras inom tre månader efter att fyra förslag har röstats ned. Ett extraval förändrar inte tidpunkten för nästa ordinarie riksdagsval.

Mona Sahlin säger i en intervju att hon är överraskad över hur begränsade framsteg som gjorts under de första 30 dagarna efter valet. Hon anser att partierna på den rödgröna sidan inte hade förberett någon fungerande lösning för det parlamentariska läge som uppstod.

Enligt Sahlin kan partierna ha räknat med ett valresultat där Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet tillsammans skulle få tillräckligt många mandat för att bilda ett eget regeringsunderlag. Hon menar att avsaknaden av en sådan majoritet har blottlagt brister i förberedelserna.

Socialdemokraterna valde inför valet att inte binda sig till någon bestämd regeringskonstellation. Den tidigare socialdemokratiske ministern Thomas Bodström har i Sveriges Television försvarat den strategin. Enligt Bodström hade ett tydligt besked om regeringssamarbete med Vänsterpartiet kunnat få mittenväljare att lämna Socialdemokraterna.

Bodström bedömer samtidigt att ett avståndstagande från Vänsterpartiet skulle ha skapat en konflikt under valrörelsen. Han menar att Tidöpartierna då hade kunnat använda oenigheten för att ifrågasätta oppositionens förmåga att samarbeta. Enligt Bodström riskerade Socialdemokraterna därmed att förlora valet oavsett vilket alternativ partiet hade valt.

Regeringsbildningen har präglats av flera sonderingsförsök. Den 29 september lämnade Magdalena Andersson tillbaka sitt tidigare uppdrag att undersöka möjligheterna att bilda regering. Andersson hänvisade då till Vänsterpartiets agerande i samband med talmansvalet.

Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar riktade samtidigt kritik mot Centerpartiets ovilja att välja mellan olika regeringsalternativ. Centerpartiets partiledare Elisabeth Thand Ringqvist framhöll i stället att partiet ville arbeta för en mittenregering.

Riksdagens talman Andreas Norlén meddelade den 2 oktober att Andersson skulle återuppta sonderingarna den 5 oktober och lämna besked senast den 12 oktober. Norlén klargjorde även att försöket skulle följas av en statsministeromröstning.

I samband med beskedet betonade Andreas Norlén att partierna behövde tänka igenom sina positioner och vara beredda att ompröva tidigare ställningstaganden för att regeringsbildningen skulle kunna fortsätta.

Efter att Magdalena Andersson röstats ned den 15 oktober uppstod nya meningsskiljaktigheter om vem som skulle få nästa sonderingsuppdrag. Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet förordade Moderaternas partiledare Ulf Kristersson. Vänsterpartiet ville i stället att Elisabeth Thand Ringqvist skulle få undersöka möjligheterna att bilda regering.

Ulf Kristersson hade redan den 17 september begärt att bli entledigad från posten som statsminister. Regeringen fortsatte därefter som övergångsregering. Regeringskansliet har klargjort att en sådan regering huvudsakligen ska hantera löpande och brådskande ärenden och att den inte får fatta beslut om extra val.

Mona Sahlin anser att Socialdemokraterna behöver förhålla sig tydligare till Vänsterpartiets återkommande krav på ministerposter. Hon hänvisar till erfarenheterna från det rödgröna samarbetet inför riksdagsvalet 2010, då Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet gick till val med ett gemensamt valmanifest.

Under valrörelsen 2010 framträdde Sahlin tillsammans med Miljöpartiets dåvarande språkrör Peter Eriksson och Maria Wetterstrand vid Vänsterpartiets kongress i Gävle den 9 maj. Sahlin framhöll då att de överenskommelser som partierna hade träffat skulle ligga till grund för ett eventuellt gemensamt regeringsarbete.

Vänsterpartiets dåvarande ledare Lars Ohly betonade i augusti samma år att partiet skulle behålla sin självständiga politiska inriktning trots samarbetet med Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Det rödgröna samarbetet ledde inte till något regeringsskifte. De tre partierna förlorade valet 2010 och Moderaternas dåvarande partiledare Fredrik Reinfeldt kunde fortsätta som statsminister.

Sahlin anser ändå att samarbetet förändrade Vänsterpartiets ställning. Enligt henne fick partiet möjlighet att uppträda som en tänkbar regeringspartner i stället för att enbart stödja en socialdemokratiskt ledd regering från riksdagen.

Hon framhåller att Vänsterpartiet under flera år har uttryckt en vilja att delta i regeringsarbetet och anser att Socialdemokraterna nu behöver behandla det kravet som en faktisk utgångspunkt i förhandlingarna.

Efter valförlusten 2010 förändrades det gemensamma samarbetet. Den 27 oktober meddelade Mona Sahlin att de rödgröna partierna skulle pausa sitt organiserade samarbete för att Socialdemokraterna skulle kunna utveckla sin egen politik. De gemensamma mötena skulle därefter begränsas till ett tillfälle i veckan. Miljöpartiets Mikaela Valtersson stödde beslutet.

Trots förändringen fortsatte partierna att samarbeta i riksdagen. Samma dag lämnade Mona Sahlin tillsammans med företrädare för de tre partierna in motionen För hela Sverige, med beteckningen 2010/11:Fi230. Motionen innehöll ett gemensamt budgetalternativ som byggde på partiernas vallöften.

Mona Sahlin riktade också kritik mot Fredrik Reinfeldt efter valet 2010. Den 5 oktober ifrågasatte hon hans möjligheter att nå överenskommelser i riksdagen med en minoritetsregering. Hon pekade särskilt på politiska motsättningar om kärnkraft, skatter, Sveriges insats i Afghanistan och skolbetyg.

I den nuvarande regeringsbildningen är det i stället Socialdemokraterna som står inför svårigheten att samla stöd från partier med motstridiga krav. Mona Sahlin anser att erfarenheterna från det tidigare rödgröna samarbetet visar att Vänsterpartiets ambition att få regeringsansvar måste tas på större allvar.