Massövergången till Ceuta väcker frågor om Marockos roll

Händelserna vid Ceuta den 30 juli har lett till en omfattande debatt i Spanien om Marockos agerande. Upp emot 80 000 människor försökte under ett dygn ta sig från Marocko till den spanska exklaven genom att klättra över gränsanläggningar, tränga sig fram eller simma runt vågbrytaren vid Tarajal. Premiärminister Pedro Sánchez uppgav den 3 september att omkring fyra av fem av dem som tog sig in använde sjövägen. Spanien utlyste krisläge och satte in militär. Omkring 100 människor drunknade i samband med händelserna, och dödstalet fortsatte därefter att stiga.

Spaniens underrättelsetjänst CNI hade den 29 juli varnat både spanska och marockanska myndigheter för organiserade uppmaningar i sociala medier om en massövergång följande dag. Dokument som Spaniens regering senare offentliggjorde visade att nätverk kopplade till mobiliseringen hade fler än 180 000 följare. Den 9 september publicerade regeringen även en dokumentförteckning som visade att CNI redan den 27 juli hade skickat en särskild lägesrapport om irreguljär migration från Marocko och Algeriet. Guardia Civil hade samtidigt distribuerat flera analyser om simmande migranter och försök att forcera gränsen under veckorna före den 30 juli.

Juan Jesús Vivas, mångårig borgmästare i Ceuta och medlem i oppositionspartiet Partido Popular, sade vid en pressträff i Bryssel i tisdags att händelsen enligt honom hade möjliggjorts genom Marockos deltagande eller medgivande. Marocko har förnekat att landet låg bakom massövergången. Samtidigt har det i Spanien riktats kritik mot att marockansk polis under omkring tio timmar inte ingrep för att stoppa människor från att närma sig gränsen.

Uppgifter från den spanska gränspolisen gör gällande att marockanska polisstyrkor deltog i att föra stora grupper mot Ceuta i syfte att belasta den spanska gränskontrollen. Civilklädda agenter uppges också ha identifierats bland folkmassorna. En av Spaniens högsta rättsinstanser har inlett en utredning och gjort den preliminära bedömningen att migranter kan ha använts som verktyg i hybridkrigföring.

Pedro Sánchez har samtidigt tonat ned teorin om ett planerat marockanskt angrepp och sagt att han inte har sett tydliga bevis för en sådan operation. Han har i stället pekat på desinformation som en viktig faktor bakom händelseutvecklingen. Reuters fastställde efter intervjuer att falska uppgifter spreds i sociala medier om att ett spanskt domstolsavgörande skulle förhindra omedelbara återföranden av personer som nådde Ceuta sjövägen. Reuters konstaterade samtidigt att ekonomiska problem och lugnt sommarväder bidrog till att människor försökte ta sig över gränsen.

Faktagranskningsorganisationen Maldita.es analyserade mer än 1 100 arabiskspråkiga Facebookinlägg om Ceuta och Högsta domstolens avgörande. Av inläggen publicerades 59 procent den 30 juli. Ett identiskt missvisande budskap om att omedelbara återföranden inte längre var möjliga delades mer än 215 gånger samma dag.

Spaniens utrikesdepartement klargjorde den 3 augusti att Högsta domstolens avgörande endast förändrade vilket rättsligt förfarande som skulle användas för personer som anlände sjövägen. Domen gav enligt departementet varken rätt att stanna i Spanien eller rätt att resa vidare till det spanska fastlandet eller andra delar av Europa. Europaparlamentets utredningstjänst fastställde att avgörandet gällde den särskilda spanska ordningen för omedelbara avvisanden vid Ceuta och Melilla. Personer som anländer sjövägen omfattas inte av samma summariska förfarande eftersom de inte har passerat den fysiska gränsinfrastruktur som lagen hänvisar till.

Den spanska regeringen förstärkte samtidigt gränsen vid Tarajals vågbrytare med en omkring 500 meter lång maritim avspärrning. Spaniens utrikesdepartement uppgav att åtgärden bedömdes vara förenlig både med Högsta domstolens avgörande och med möjligheten att genomföra återvändanden. Inrikesdepartementet meddelade den 30 juli att inrikesminister Fernando Grande-Marlaska hade löpande kontakt med Marockos inrikesminister Abdelouafi Laftit. Länderna kom enligt departementet överens om förstärkt samordning och om att se över åtgärder för att så snabbt som möjligt återföra personer som tagit sig in i Ceuta olagligt.

Oppositionen har riktat hård kritik mot regeringens hantering. Partido Populars ledare Alberto Feijóo har ifrågasatt varför regeringen enligt honom är rädd för Marocko. Ytterhögerledaren Santiago Abascal har anklagat regeringen för förräderi. Tiotusentals människor har deltagit i demonstrationer med krav på hårdare bevakning av Ceuta.

De flesta som tog sig in i exklaven har senare lämnat området, men flera tusen har blivit kvar. Juan Jesús Vivas har beskrivit situationen som ohållbar. Human Rights Watch uppgav efter ett fyra dagar långt besök i Ceuta den 15–18 augusti att Spaniens inrikesdepartement den 18 augusti hade registrerat 2 168 ensamkommande minderåriga. Ceutas regionala myndigheter hade samma dag tagit ansvar för 1 385 minderåriga.

Spaniens minister för inkludering, socialförsäkring och migration Elma Saiz Delgado meddelade den 17 augusti att fyra tältläger med sammanlagt 1 500 platser för vuxna skulle upprättas i Ceuta. Enligt Human Rights Watch började myndigheterna den 20 augusti flytta människor till två av anläggningarna. Amnesty Internationals Spanienchef Esteban Beltrán uppgav den 31 juli att Spanien och Marocko måste ge personer som söker internationellt skydd faktisk tillgång till asylsystemet och framhöll att kollektiva utvisningar är förbjudna även vid en exceptionellt stor gränshändelse.

Ceuta och Melilla har tidigare varit centrum för liknande konflikter. I maj 2021 försökte flera tusen människor samtidigt ta sig in i de två spanska exklaverna under en period av skarpa motsättningar mellan Spanien och Marocko om Västsahara. Marocko anklagades då för att använda migranter som politiskt påtryckningsmedel. Spanien ändrade senare sin hållning i Västsaharafrågan, och EU-kommissionen ingick därefter ett nytt miljardavtal med Marocko om fortsatt samarbete för att begränsa irreguljär migration.

Spanien har sedan flera hundra år kontrollerat mindre kustområden, klippor och öar i Nordafrika. Ceuta och Melilla är de största och har drygt 80 000 invånare vardera. Ceuta ligger vid Gibraltarsundet nära Spaniens sydspets, medan Melilla ligger längre österut och formellt även omfattar Chafarinasöarna nära gränsen mellan Marocko och Algeriet. Områdena har stått under spansk kontroll sedan 1400- och 1500-talen. Marocko har gjort anspråk på dem sedan landet blev självständigt 1956.

Ceuta och Melilla utgör EU:s enda landgränser på den afrikanska kontinenten och är därför återkommande mål för migranter som försöker nå unionen, särskilt sedan möjligheterna att ta sig över Medelhavet med smuggelbåtar har begränsats.