Klimatförändringar förvärrade katastrofen i Nepals Himalaya

Människans klimatpåverkan var en av flera faktorer bakom den omfattande katastrofen i Nepal i slutet av augusti, enligt en analys från forskarnätverket World Weather Attribution och glaciologer. Forskarna beskriver händelsen som resultatet av flera samverkande processer, där uppvärmning, tinande permafrost, glaciärförändringar och en bergmassa som tidigare försvagats av jordbävningen 2015 ingår.

World Weather Attribution beräknade att omkring två kvadratkilometer bergvägg och glaciäris kollapsade från cirka 5 150 meters höjd och föll ungefär 1 400 meter till dalbottnen. När massorna av vatten, is och sediment fortsatte nedströms nådde de Rasuwagadhi, 22 kilometer bort, efter omkring sju minuter. Det motsvarar en genomsnittlig hastighet på cirka 188 kilometer i timmen. Energin vid nedslaget motsvarade enligt forskargruppen ungefär en jordbävning med magnitud 5,5.

Walter Immerzeel, forskare inom bergshydrologi, klimatförändringar och jordbruk med särskilt fokus på Himalaya, bedömer att jordbävningen 2015 kan ha försvagat bergmassan, även om forskarna inte kunnat fastställa exakt hur stor betydelse skalvet hade. Han pekar samtidigt ut tinande permafrost som en särskilt viktig faktor. Raset inträffade i ett område där permafrosten är känslig för uppvärmning. När frusna sprickor tinar minskar berggrundens hållfasthet samtidigt som mer vatten kan tränga in i sluttningen.

Glaciärerna i regionen har sedan år 2000 blivit ungefär en halv meter tunnare per år. Glaciären intill den kollapsade sluttningen drog sig enligt forskarnas analys tillbaka mer än 300 meter mellan 2010 och 2026. Walter Immerzeel beskriver glaciären som betydelsefull för stabiliteten eftersom den tidigare stöttade bergväggen.

Forskarna pekar också på stigande temperaturer och fler återkommande frys- och smältcykler, där vatten fryser och tinar i bergsprickor och utsätter dem för ytterligare belastning. Under oktober och november året före katastrofen föll dessutom ovanligt stora mängder snö, vilket senare gav betydligt mer smältvatten än normalt. World Weather Attribution fann också att höjden där temperaturen ligger kring noll grader under monsun- och eftermonsunperioderna har stigit med omkring 100 meter per årtionde under de senaste decennierna.

De årliga temperaturerna i området har enligt forskarna ökat med omkring två grader, vilket är snabbare än den genomsnittliga globala uppvärmningen. Friederike Otto, klimatolog och chef för World Weather Attribution, bedömer att det inte går att avgöra vilken enskild faktor som var avgörande för katastrofens omfattning. Hon anser samtidigt att människans klimatpåverkan har bidragit genom bland annat tinande permafrost, tunnare glaciärer och en större andel regn i stället för snö.

Katastrofen har fått mycket stora följder för befolkningen. Nepals National Disaster Risk Reduction and Management Authority uppgav den 16 september att minst 1 399 människor hade bekräftats döda och omkring 5 200 fortfarande saknades. Bland de saknade fanns 636 utlänningar. Myndigheten hade då tagit DNA-prov från 1 206 kroppar och 1 889 anhöriga. Totalt hade 105 kroppar identifierats och överlämnats till familjer.

Nepals regering har enligt Världshälsoorganisationen klassat 15 kommuner i de drabbade områdena som katastrofområden under tre månader. WHO uppgav att omkring 10 000 hushåll behövde omedelbar hjälp. Vårdinrättningar hade skadats och förstörda eller skadade vägar hade försämrat möjligheterna att nå sjukhus.

UNICEF uppgav att minst 18 skolor hade förstörts helt och ytterligare 20 skadats. Omkring 10 000 barn i skolålder behövde akut stöd för att kunna fortsätta sin utbildning. Organisationen uppgav samtidigt att minst 17 000 barn hade påverkats i Rasuwa, Nuwakot och Dhading.

UNDP uppgav att Nepals regerings godkända uppskattning omfattade 84 270 drabbade personer i 17 kommuner i sex distrikt. Organisationens preliminära analys uppskattade mängden byggnadsrester, förstörd egendom, vegetation, sten och sediment till omkring 2,2 miljoner ton. Den möjliga byggnadsskadan beräknades till cirka 158,6 miljoner dollar, med en osäkerhetsmarginal på plus eller minus 30 procent.

Nepals utrikesministerium uppgav i en preliminär skade- och behovsbedömning att omkring 7 570 bostäder och 48 myndighetsbyggnader hade påverkats. Skador registrerades även på 55 kilometer vägar, 37 körbara broar, 68 hängbroar och 13 vattenkraftsprojekt. Omkring 783 megawatt vattenkraftskapacitet hade enligt ministeriet påverkats.

FN och humanitära partner lanserade den 4 september en fyra månader lång nödhjälpsplan på 49,6 miljoner dollar med målet att nå över 84 000 drabbade personer. FN uppgav att insatsen leds inom ramen för Nepals katastrofmyndighet National Disaster Risk Reduction and Management Authority och ska täcka identifierade behov inför vintern i högt belägna samhällen i Himalaya.