Jimmie Åkesson står fast vid målet att bli statsminister

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson vill fortsätta leda partiet och har fortfarande ambitionen att bli statsminister 2030. Efter 21 år som partiledare ser han inga skäl att lämna posten. I stället vill han använda de kommande fyra åren till att utveckla partiets politik och förbereda Sverigedemokraterna för ett framtida regeringsansvar.

Två månader efter riksdagsvalet beskriver Åkesson oppositionsarbetet som en möjlighet för partiet att återgå till en mer självständig politisk linje. Sverigedemokraterna avser att bedriva full opposition under mandatperioden, oavsett vilken regering som slutligen tillträder.

Vid riksdagsvalet 2026 fick Sverigedemokraterna 17,48 procent av rösterna och 62 mandat, enligt det slutliga resultat som Valmyndigheten fastställde den 19 september. Partiet blev därmed riksdagens tredje största efter Socialdemokraterna och Moderaterna. Jämfört med valet 2022 minskade väljarstödet med 3,05 procentenheter och representationen med elva mandat. Totalt röstade 1 183 248 personer på Sverigedemokraterna.

Den parlamentariska situationen är samtidigt fortsatt oklar. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet har tillsammans 176 mandat, medan Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna samlar 173 mandat. De fyra tidigare Tidöpartierna saknar därmed egen majoritet.

Den 3 november avslog riksdagen talmannen Andreas Norléns förslag att utse Centerpartiets partiledare Elisabeth Thand Ringqvist till statsminister. Därefter fick Moderaternas partiledare Ulf Kristersson i uppdrag att undersöka förutsättningarna för att bilda en regering som kan tolereras av riksdagen.

Vid en pressträff i Sölvesborg den 6 november meddelade Jimmie Åkesson att Sverigedemokraterna inte längre kräver ministerposter. Partiet är även berett att lägga ned sina röster vid en statsministeromröstning om Ulf Kristersson. Åkesson angav att beskedet var avsett att lösa låsningarna i regeringsförhandlingarna.

Ulf Kristersson välkomnade samma dag Sverigedemokraternas ändrade hållning. Moderatledaren bedömde att beslutet kunde underlätta regeringsbildningen och meddelade att förhandlingarna skulle fortsätta.

Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson presenterade den 8 november ett alternativ med Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet i regeringen. Enligt Anderssons förslag skulle Vänsterpartiet få inflytande som stödparti utan att ingå i regeringen.

Centerpartiets partiledare Elisabeth Thand Ringqvist hade den 6 november meddelat att partiet kunde överväga regeringssamarbeten med Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Liberalerna, Kristdemokraterna och Moderaterna. Hon efterfrågade samtidigt besked från Ulf Kristersson om hur Sverigedemokraternas inflytande skulle begränsas och från Magdalena Andersson om hur ett regeringsalternativ utan Vänsterpartiet skulle fungera.

Den 10 november meddelade talmannen Andreas Norlén att Ulf Kristersson ska lämna besked om sitt sonderingsuppdrag den 17 november. Därefter avser Norlén att föra samtal med övriga partiledare innan han presenterar nästa steg.

Jimmie Åkesson har samtidigt gjort klart att Sverigedemokraterna inte tänker ingå några förhandsöverenskommelser eller på förhand förhandla om en kommande regeringsbudget. I en intervju med SVT den 10 november förklarade han att partiet däremot är berett att diskutera enskilda sakfrågor med den regering som tillträder.

Åkesson skulle helst se att Sverigedemokraterna hamnar i opposition mot en borgerlig regering. Han bedömer att partiet annars riskerar att få svårare att upprätthålla sin politiska relevans. Samtidigt håller han möjligheten öppen för ett framtida samarbete med Socialdemokraterna.

Partiledaren beskriver Sverigedemokraterna som ett alternativ till de traditionella politiska blocken. Enligt Åkesson har partiet möjlighet att förhandla både med partier till höger och till vänster, utan att på förhand begränsa sig till något av blocken.

Erfarenheterna från Tidösamarbetet med Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna är en viktig del av Åkessons resonemang. Han anser att samarbetet resulterade i flera politiska beslut som Sverigedemokraterna välkomnar, men att partiet samtidigt tvingades acceptera prioriteringar som inte motsvarade den egna politiska inriktningen.

Framför allt pekar Åkesson på den ekonomiska politiken. Som största parti inom det tidigare regeringsunderlaget anser han att Sverigedemokraterna fick göra omfattande eftergifter till Moderaterna. Han beskriver hur han periodvis behövde försvara en ekonomisk politik som låg närmare Moderaternas än det egna partiets ståndpunkter.

Skattesänkningar för personer med höga inkomster är ett exempel som Åkesson lyfter fram. Han anser inte att sådana åtgärder nödvändigtvis varit dåliga, men framhåller att Sverigedemokraterna i första hand hade prioriterat skattelättnader för människor med vanliga inkomster.

Enligt Åkesson skiljer sig Sverigedemokraterna därmed från partier som lägger större politisk vikt vid marginalskatter och andra frågor som traditionellt förknippas med ekonomisk högerpolitik. Han framhåller att partiet accepterade vissa sådana beslut för att kunna få genomslag för andra prioriteringar.

I budgetförhandlingarna har Sverigedemokraterna bland annat prioriterat sänkt moms på livsmedel och lägre skatter på bensin och diesel.

Åkesson uppger också att det under de senaste fyra åren funnits ett missnöje bland flera av partiets riksdagsledamöter över de begränsningar som samarbetet med Moderaterna medfört. Han beskriver ett uppdämt behov inom riksdagsgruppen av att tydligare kritisera den tidigare samarbetspartnerns politik.

I en intervju med EFN den 10 november betonade Åkesson att Sverigedemokraterna bör vara en konstruktiv opposition och inte enbart motsätta sig politiska förslag från andra partier. Han framhöll samtidigt att omställningen kan bli svår för delar av riksdagsgruppen, som under fyra år har arbetat tillsammans med de tidigare Tidöpartierna.

Partiledaren vill även använda oppositionsperioden till att bredda Sverigedemokraternas politiska program. Förutom ekonomiska frågor nämner han utrikespolitik, landsbygdsfrågor och välfärd som områden där partiet ska utveckla sina ståndpunkter.

En omfattande tandvårdsreform ska vara en central prioritering under den kommande mandatperioden. Redan under Ekots valutfrågning inför riksdagsvalet 2026 pekade Åkesson ut tandvården som sitt viktigaste vallöfte. Han öppnade då för att avstå ministerposter om Sverigedemokraterna i gengäld kunde få igenom en större reform på området.

Ambitionen att själv bli statsminister har Åkesson haft sedan tidigare. I en intervju med nyhetsbyrån AFP den 19 augusti 2026 uttryckte han målet att kunna tillträda posten 2030 eller senare. Vid det tillfället framhöll han också att Sverigedemokraterna räknade med betydande ministerposter i en framtida borgerlig regering.

Trots det förändrade parlamentariska läget håller Åkesson fast vid sin personliga målsättning. Han ser oppositionsrollen som en arbetsform där Sverigedemokraterna tidigare har kunnat växa, bland annat under åren efter partiets inträde i riksdagen 2010.

Jimmie Åkesson uppger att han är fortsatt motiverad att leda partiet genom den nya mandatperioden. Samtidigt anser han att det finns andra företrädare inom Sverigedemokraterna som skulle kunna överta partiledarskapet när han själv väljer att lämna uppdraget.