Historiskt domstolsbeslut avkriminaliserar samkönade relationer i Trinidad och Tobago

Trinidad och Tobagos lagstiftning som kriminaliserar sexuella relationer mellan personer av samma kön får inte längre tillämpas mot samtykkande vuxna. Det slog Judicial Committee of the Privy Council fast i ett enhälligt avgörande den 10 november 2026. Beslutet avslutar en rättsprocess som pågått i nästan tio år.

Domstolen, som är Trinidad och Tobagos högsta överklagandeinstans, bedömde att delar av landets Sexual Offences Act från 1986 strider mot grundlagens skydd för individuella rättigheter. De aktuella bestämmelserna har tidigare gjort det möjligt att döma personer till två års fängelse för grov oanständighet och fem års fängelse för sodomi.

Bakom rättsprocessen står människorättsaktivisten Jason Jones från Trinidad och Tobago. Han inledde sitt rättsliga arbete mot bestämmelserna i februari 2017 och har sedan dess drivit frågan genom flera domstolsinstanser.

Den första betydande framgången kom 2018, när domaren Devindra Rampersad vid Trinidad och Tobagos High Court förklarade de berörda lagbestämmelserna grundlagsstridiga. Domstolen ansåg att kriminaliseringen innebar otillåtna begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter. Rampersad tjänstgör numera som domare i landets appellationsdomstol.

Den 25 mars 2025 ändrade appellationsdomstolen delar av det tidigare avgörandet. Domstolen hänvisade till en konstitutionell bestämmelse som ger särskilt skydd åt lagstiftning med ursprung före landets nuvarande grundlag. Bedömningen var att de omtvistade straffbestämmelserna omfattades av detta skydd.

Jason Jones överklagade beslutet till Judicial Committee of the Privy Council i London. Målet registrerades som JCPC/2025/0095 och behandlade paragraferna 13 och 16 i Sexual Offences Act 1986. Trinidad och Tobagos justitiekansler lämnade samtidigt in ett motöverklagande.

Den muntliga förhandlingen genomfördes den 8 juli 2026 inför fem domare: Lord Reed, Lord Sales, Lord Briggs, Lord Burrows och Lady Rose. I avgörandet den 10 november biföll domstolen Jason Jones överklagande och avslog justitiekanslerns motöverklagande. Domen har referensnumret [2026] UKPC 38.

En central fråga var om lagstiftningen från 1986 kunde omfattas av grundlagens skydd för äldre lagar. Judicial Committee of the Privy Council konstaterade att lagändringarna 1986 var så omfattande att bestämmelserna kunde granskas mot grundlagens rättighetsskydd.

Domstolen fastställde också att den grundlagsskyddade rätten till respekt för privatliv och familjeliv omfattar sexuell läggning och privata relationer mellan vuxna som samtycker. Kriminaliseringen kunde enligt domstolens bedömning inte rättfärdigas med hänvisning till samhällets respekt för individuella fri- och rättigheter.

Argument om bestämmelsernas historiska bakgrund och koppling till kolonial lagstiftning avvisades som otillräckliga skäl för fortsatt kriminalisering. Domstolen konstaterade dessutom att Trinidad och Tobagos justitiekansler inte hade lagt fram bevisning som visade att inskränkningarna var rimligt motiverade.

Flera organisationer deltog i processen. Trinidad och Tobagos Equal Opportunity Commission och Trinidad and Tobago Council of Evangelical Churches fanns bland motparterna. Även regeringen och den hinduiska organisationen Sanatan Dharma Maha Sabha motsatte sig Jason Jones försök att få lagstiftningen upphävd.

Organisationerna Colours Caribbean, The Silver Lining Foundation, OutBermuda, United Belize Advocacy Movement och ILGA-NAC deltog som intervenerande parter i domstolsprocessen.

Jason Jones företräddes av advokaten Anand Ramlogan vid Freedom Law Chambers. Även Ganesh Saroop, Amanda Clift-Matthews och Kate Temple-Mabe ingick i hans juridiska representation.

Efter avgörandet berättade Jason Jones för nyhetsbyrån Associated Press att han lämnade Trinidad och Tobago 1996 efter att ha utsatts för diskriminering och våld på grund av sin sexuella läggning. Han beskrev domen som ett betydelsefullt steg mot rättslig likabehandling.

Människorättsorganisationen Human Rights Watch uppmärksammade beslutet den 10 november och konstaterade att det var första gången Judicial Committee of the Privy Council prövade om kriminalisering av samtyckande sexuella relationer mellan personer av samma kön var förenlig med en konstitution. Organisationens seniora forskare inom hbt-rättigheter, Cristian González Cabrera, framhöll att avkriminalisering handlar om grundläggande mänskliga rättigheter. Human Rights Watch uppmanade samtidigt regeringar som fortfarande förbjuder sådana relationer mellan vuxna att avskaffa lagarna.

Judicial Committee of the Privy Council fungerar även som högsta överklagandeinstans för flera andra länder och territorier. I Karibien finns fortfarande liknande straffbestämmelser i bland annat Grenada, Jamaica samt Saint Vincent och Grenadinerna.

Domstolar i Barbados, Dominica, Saint Lucia samt Antigua och Barbuda har däremot under senare år underkänt motsvarande kriminalisering.

Avgörandet i Trinidad och Tobago är slutligt och kan inte överklagas. Landet har samtidigt fört diskussioner om att ersätta den Londonbaserade Judicial Committee of the Privy Council med den regionala Caribbean Court of Justice som högsta överklagandeinstans.

Den slutliga juridiska utformningen av beslutet återstår dock. Judicial Committee of the Privy Council har meddelat att parterna ska få lämna ytterligare skriftliga synpunkter innan domstolen fastställer hur de berörda lagbestämmelserna ska anpassas till grundlagen.