Intern SD-strid om svenskhet väcker frågor om partiets historia

Sverigedemokraternas interna konflikt om vem som kan betraktas som svensk har lett till att partiledaren Jimmie Åkesson offentligt markerat mot företrädare som vill förändra partiets nationalistiska inriktning. Forskaren Jan Christer Mattsson vid Göteborgs universitet anser att motsättningarna har funnits sedan partiet bildades och tidigare orsakat omfattande splittringar.

Konflikten gäller två skilda uppfattningar om svensk nationell identitet. Den ena utgår från att språk, kultur och identifikation med Sverige avgör tillhörigheten. Den andra, etnonationalismen, lägger avgörande vikt vid biologiskt ursprung.

Sverigedemokraternas officiella hållning bygger sedan början av 2000-talet på begreppet öppen svenskhet. På partiets webbplats beskrivs svenskheten som tillgänglig för personer som vill bli en del av den. Samtidigt anges lojalitet, ansvar och anpassning som grundläggande förutsättningar.

Partiet förespråkar även hårdare villkor för att få svenskt medborgarskap och en integrationspolitik där kunskaper i svenska språket ges större betydelse.

Den senaste diskussionen tog fart efter flera offentliga uttalanden under oktober. Sverigedemokraternas vice partiledare Henrik Vinge berättade i podden Den sista måltiden i början av månaden om samtal kring kriminalpolitik med personer med somalisk bakgrund i Rinkeby. Han jämförde dessa möten med diskussioner med partiets väljare i Bromölla och Åkersberga.

Även en text av SD-debattören Carl Eos, där han argumenterade för att partiet borde lämna etnonationalismen, blev en utgångspunkt för diskussionen mellan ledande partiföreträdare.

Riksdagsledamoten Josef Fransson efterfrågade därefter en förklaring till motsättningarna. Mattias Karlsson svarade att flera debattörer med stora följarskaror hade förespråkat att Sverigedemokraterna skulle överge kulturnationalismen till förmån för etnonationalismen.

I den offentliga diskussionen har också Richard Sörman, politisk redaktör för den SD-nära webb-tv-kanalen Riks, och Chang Frick, debattör och tidigare SD-politiker, deltagit.

Den 30 oktober klargjorde Jimmie Åkesson sin ståndpunkt. Han betonade skillnaden mellan svenskhet som identitet och tillhörighet och svenskt medborgarskap som en juridisk status.

Åkesson framhöll samtidigt att partiets företrädare måste rätta sig efter principprogrammet. Den som inte accepterar den fastställda politiska linjen kan enligt partiledaren behöva lämna sitt uppdrag eller uteslutas ur partiet.

Åkesson försvarade också Sverigedemokraterna mot anklagelser om rasism. Han hävdade att partiet som organisation aldrig haft rasistiska uppfattningar, trots att enskilda personer med sådana åsikter förekommit i dess historia.

Den beskrivningen ifrågasätts av Jan Christer Mattsson, föreståndare för Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet och universitetslektor vid Institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande. Hans forskning omfattar bland annat radikalisering inom högerextrema och nationalsocialistiska miljöer.

Mattsson hänvisar till Sverigedemokraternas egen vitbok, som dokumenterar partiets utveckling mellan 1988 och 2010. Enligt honom visar undersökningen att partiets grundande hade kopplingar till den nationalistiska rörelsen och att flera grundare tidigare varit engagerade i nazistiska organisationer.

Vitboken har skrivits av idéhistorikern Tony Gustafsson på uppdrag av Sverigedemokraterna. Undersökningen publicerades i två delar under Almedalsveckan 2025 och visar bland annat att minst en tredjedel av partiets grundare hade anknytning till nazistiska eller fascistiska rörelser.

År 2022 framkom uppgifter om att Tony Gustafsson inte hade redovisat sitt eget medlemskap i Sverigedemokraterna.

Vid presentationen den 26 juni 2025 redogjorde Gustafsson för hur partiets tidiga publikationer hade innehållit material från äldre nazister och gett utrymme åt antisemitiska föreställningar.

Undersökningen dokumenterar också att personer från det nazistiska nätverket Vitt ariskt motstånd fungerade som inofficiella vakter vid Sverigedemokraternas demonstrationer under 1990-talet.

I en intervju med SVT den 25 juni 2025 uppgav Jan Christer Mattsson att han hade läst vitbokens drygt 800 sidor inför presentationen. Han beskrev undersökningen som ett seriöst akademiskt arbete och konstaterade att den omfattade även historiska förhållanden som han inte varit säker på skulle behandlas.

Under sitt tal i Almedalen 2025 bad Jimmie Åkesson om ursäkt för att Sverigedemokraterna tidigare hade kunnat uppfattas som skrämmande och hotfullt av judar i Sverige.

Enligt Mattsson går det inte att beskriva partiets historia utan att beakta de rasistiska idéer som förekommit inom organisationen. Han anser att dessa uppfattningar återkommit i olika grupperingar trots att partiledningen sedan länge företräder en annan officiell linje.

Liknande ideologiska motsättningar har tidigare resulterat i två större partisplittringar.

År 2001 uteslöts ledande företrädare som därefter bildade Nationaldemokraterna. Nästa omfattande brytning inträffade 2015, när Sverigedemokraterna bröt med sitt dåvarande ungdomsförbund Sverigedemokratisk ungdom, SDU. Personer från den miljön kom senare att lägga grunden för Alternativ för Sverige.

Mattsson beskriver de historiska konflikterna som uttryck för samma motsättning mellan inkluderande och exkluderande nationalism som nu åter blivit synlig.

I den aktuella debatten företräder Jimmie Åkesson, Mattias Karlsson och Henrik Vinge partiets etablerade linje om öppen svenskhet. Bland dem som förknippas med den etnonationalistiska sidan finns Richard Jomshof och Tobias Andersson.

Hur stort stöd etnonationalismen har bland Sverigedemokraternas medlemmar och företrädare är enligt Mattsson svårt att bedöma utifrån.

Han anser samtidigt att den aktuella konflikten visar att dessa idéer fortfarande har tillräckligt stark förankring inom partiet för att partiledaren ska behöva ingripa offentligt.

Mattssons bedömning är att grupperingen kan orsaka betydande interna motsättningar, men att den för närvarande inte är tillräckligt stark för att förändra partiets officiella hållning.

Om Sverigedemokraterna skulle anta etnonationalismen som partilinje skulle organisationen enligt Mattsson återvända till en politisk inriktning som ligger minst 25 år tillbaka i dess historia. Han bedömer också att en sådan förändring skulle försämra partiets möjligheter att uppfattas som regeringsdugligt.