Hind dolde hijaben tills jobbet var klart

När 32-åriga Hind beslutade sig för att börja bära hijab valde hon först att lämna sitt dåvarande arbete. Hon berättar att hon inte kände sig bekväm med att börja använda slöja på den arbetsplatsen och sade därför upp sig innan hon hade fått en ny anställning.

Under tiden hon sökte arbete fortsatte hon att skicka ansökningar med ett foto där hon inte bar hijab och gick även på anställningsintervjuer utan slöja. Enligt Hind grundade sig beslutet i en oro för att möjligheterna att bli kallad till intervju skulle minska om hon bar hijab redan under rekryteringsprocessen. Först efter att hon skrivit under sitt anställningsavtal berättade hon för sin chef att hon vid nästa arbetspass skulle bära hijab. Hind säger att chefen först blev överraskad men därefter uttryckte stöd och framhöll att anställningen grundades på hennes kompetens och inte på hennes utseende.

Diskrimineringsombudsmannen uppger att arbetsgivares krav på eller förbud mot religiös klädsel måste prövas i varje enskilt fall och att begränsningar kan vara motiverade exempelvis av säkerhets- eller hygienskäl. Arbetsdomstolen fastställde samtidigt i domen 71/23 från den 13 december 2023 att ett bevakningsföretags neutralitetspolicy, som förbjöd en trygghetsvärd i Stockholms tunnelbana att bära muslimsk huvudduk, inte stred mot diskrimineringsförbudet. Högsta förvaltningsdomstolen slog däremot i HFD 2022 ref. 51 fast att ett generellt kommunalt förbud mot huvudduk i förskola och grundskola saknade stöd i svensk lag eftersom rätten att bära religiös klädsel skyddas av regeringsformen och Europakonventionen.

Hind har på senare tid berättat om sina erfarenheter i sociala medier. Hon säger att många har hört av sig och beskrivit liknande svårigheter, både kopplade till att bära slöja och till att ha ett utländskt namn. Hon uppger också att hon mött personer som anser att hon varit oärlig mot sin arbetsgivare eftersom hon väntade med att berätta att hon skulle bära hijab. Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor har i en rapport konstaterat att diskriminering och fördomsfullt bemötande förekommer i arbetslivet och att slöjbärande kvinnor framstod som särskilt utsatta i myndighetens intervjuer. EU:s byrå för grundläggande rättigheter uppgav i en undersökning från 2024 att 45 procent av muslimska kvinnor som bar religiös klädsel hade upplevt diskriminering när de sökte arbete under de föregående fem åren, jämfört med 31 procent bland muslimska kvinnor som inte bar sådan klädsel. Bland muslimska kvinnor i åldern 16–24 år var motsvarande andelar 58 respektive 38 procent.

Enligt Hind är ett syfte med hennes inlägg att uppmärksamma den pågående debatten om slöjförbud. Sverigedemokraterna meddelade den 11 juni 2026 att partiet vill att frågan om ett generellt slöjförbud ska utredas, medan övriga Tidöpartier då inte hade något förslag om ett totalförbud. Sveriges Radio har uppgett att Sverigedemokraterna går till val på att utvidga sitt tidigare krav om förbud mot burka och niqab till att även omfatta slöja och hijab. Hind är kritisk till förslaget och säger att ett förbud skulle innebära att människor tvingas ta av sig något de själva vill bära. Hon säger också att kvinnor som redan är tvingade att bära hijab riskerar att inte kunna vistas utomhus om ett sådant förbud införs.

Hind säger att hon inte skulle sluta bära hijab, även om ett lagförslag skulle bli verklighet, och att hon i så fall hellre skulle flytta från Sverige. Sverigedemokraternas talesperson för jämställdhet, Sara Gille, beskriver samtidigt slöjan som en symbol för kvinnoförtryck som enligt henne inte hör hemma i ett demokratiskt och sekulärt samhälle. I en skriftlig kommentar uppger Sara Gille att debatten i stället bör fokusera på kvinnor som tvingas bära slöja mot sin vilja. På frågan om kvinnor som frivilligt bär slöja kan välja att lämna Sverige svarar Sara Gille skriftligen att det finns många länder utan den typen av förbud för den som vill bära heltäckande muslimsk slöja av egen vilja.