Forskare upptäcker vit dvärg med ovanligt grönt sken

Astronom vid University of Warwick har identifierat en vit dvärg i Vintergatan som enligt deras beräkningar avger ett tydligt grönaktigt ljus. Stjärnan, WD J1330+6435, ligger omkring 280 ljusår från jorden i stjärnbilden Draken, även kallad Draco. Fyndet ingår i en studie som visar att resterna av utslocknade stjärnor kan uppvisa betydligt fler färger än vad som tidigare varit känt.

Forskningsresultaten presenterades av University of Warwick den 15 oktober 2026 och publicerades i den vetenskapliga tidskriften RAS Techniques and Instruments. Studien har genomförts under ledning av astronomen Mark Hollands tillsammans med bland andra Boris Gänsicke och Pier-Emmanuel Tremblay. Forskarna har undersökt hur kemiska ämnen i vita dvärgarnas atmosfärer påverkar det ljus som når en observatör.

Vita dvärgar är extremt täta rester av stjärnor som har avslutat sina tidigare utvecklingsfaser. Normalt är det stjärnornas temperatur som huvudsakligen bestämmer deras färg. Relativt svala stjärnor uppfattas som orange, medan solen framstår som vit och de hetaste stjärnorna har en ljusblå färg. Forskarna visar nu att även atmosfärens kemiska sammansättning kan ge upphov till stora färgskillnader hos vita dvärgar.

Den gröna stjärnan WD J1330+6435 har enligt forskarnas atmosfärmodeller en effektiv temperatur på omkring 4 240 kelvin, motsvarande ungefär 3 970 grader Celsius. Beräkningen grundas på observationer av stjärnans spektrallinjer och modeller av förhållandena i dess yttre lager.

University of Warwicks forskare har konstaterat att WD J1330+6435 har tagit upp stenigt material från sitt tidigare planetsystem. Materialet har tillfört flera grundämnen till stjärnans atmosfär, däribland kalcium, litium och natrium. Dessa ämnen förändrar fördelningen av våglängder i det ljus som stjärnan sänder ut.

Enligt forskargruppen absorberar kalcium delar av det violetta ljuset, medan natrium tar upp ljus inom det orangea området av spektrumet. Kombinationen gör att utstrålningen får ett maximum kring våglängden 500 nanometer. I beräkningsmodellerna ger denna stjärnan en framträdande gulgrön färg.

Mark Hollands beskriver möjligheten att se en sådan stjärna från en nära belägen planet som något som påminner om science fiction. Han framhåller att det är de små mängderna natrium i atmosfären som bidrar till det ovanliga gröna skenet genom att absorbera orangea våglängder.

Forskarna betonar samtidigt att färgbestämningen av WD J1330+6435 innehåller en viss osäkerhet. Det observerade spektrumet har relativt mycket brus, vilket innebär att den verkliga färgnyansen kan skilja sig något från modellernas resultat. Även tidigare beräkningar av stjärnans ljus har dock pekat mot en grönaktig färg.

Ytterligare två vita dvärgar, WD J0851+1543 och WD J1351+2645, har identifierats med gröna färgtoner. Forskarna bedömer att båda har betydligt svagare gröna nyanser än WD J1330+6435. För WD J0851+1543 bygger färgbedömningen på ett spektrum med högre signal-brusförhållande, vilket ger ett säkrare observationsunderlag.

Studien omfattar också vita dvärgar med rosa, lila, gula och blågröna färger. Ett särskilt exempel är WD J1011+2845, som ligger ungefär 48 ljusår från jorden. Stjärnan har enligt forskarnas beräkningar en ovanligt intensiv rosa färg med dragning åt laxrosa och kan vara den rödaste stjärna som hittills identifierats.

Den rosa färgen hos WD J1011+2845 har kopplats till kol som transporterats från stjärnans inre till dess yttre lager. Även andra vita dvärgar med förhöjda kolhalter kan enligt studien uppvisa rosa eller lila nyanser.

Att små mängder grundämnen kan få så stor betydelse hänger samman med de extrema förhållandena i vita dvärgarnas atmosfärer. Forskarna vid University of Warwick har beräknat att atmosfären hos de svalaste objekten kan nå en densitet på omkring ett gram per kubikcentimeter. Det motsvarar ungefär vattnets densitet och är miljontals gånger högre än densiteten i solens synliga ytskikt.

I en separat vetenskaplig undersökning från december 2024 studerade Benjamin C. Kaiser, J. Christopher Clemens och deras medförfattare förekomsten av litium i flera vita dvärgar, däribland SDSS J1330+6435. Forskarna konstaterade att mer noggranna mätningar av grundämnenas koncentrationer behövs för att fastställa ursprunget till det planetmaterial som tillförts just denna stjärna.

Den nya forskningen bygger på observationer av stjärnornas ljusspektra som har kombinerats med modeller för människans färgseende. Forskarna har därigenom beräknat hur stjärnorna skulle uppfattas om de kunde betraktas på tillräckligt nära håll. Resultaten är alltså inte fotografier där stjärnornas ytor har kunnat urskiljas direkt.

Ingen känd vit dvärg befinner sig tillräckligt nära jorden för att människor ska kunna avgöra dess färg med blotta ögat. Ljuset från WD J1330+6435 behöver omkring 280 år för att nå jorden, vilket också innebär att observationerna visar hur stjärnan såg ut för ungefär 280 år sedan.

Forskargruppen uppskattar att ungefär en av trettio vita dvärgar har en färg som tydligt avviker från det normala. I den undersökta närpopulationen hade 146 vita dvärgar utan särskilt avvikande färger en medianfärgtemperatur på omkring 6 800 kelvin.

Forskarna framhåller även att blåaktiga vita dvärgar tidigare har varit överrepresenterade i undersökningar som utgår från stjärnornas ljusstyrka. Eftersom dessa objekt kan observeras på större avstånd har de förekommit oftare i sådana urval.

Resultaten från studien Any colour you like: The diverse chromaticities of white dwarfs visar enligt forskargruppen att vita dvärgar kan ha en betydligt större variation i synliga färger än traditionella temperaturbaserade beskrivningar ger intryck av.

Har den här konversationen varit till hjälp hittills?