FN varnar för bestående issmältning vid tillfällig uppvärmning

Även kortvariga temperaturökningar kan orsaka skador på jordens frusna områden som inte går att återställa inom mänskliga tidsperspektiv. Det framgår av en ny rapport som tagits fram av 80 forskare på uppdrag av International Cryosphere Climate Initiative (ICCI) och FN:s miljöprogram Unep. Forskarna varnar för omfattande förluster av glaciärer, inlandsisar och andra delar av kryosfären.

Rapporten, Overshoot and the Cryosphere: Averting Global Meltdown, publicerades den 2 november 2026 inför klimattoppmötet COP31 i Turkiet. Samtidigt presenterade International Cryosphere Climate Initiative rapporten State of the Cryosphere 2026: The Cost of Overshoot, som granskats och fått stöd av över 50 forskare med expertkunskap om jordens frusna områden.

Undersökningarna behandlar följderna av att den globala medeltemperaturen tillfälligt överskrider klimatmålen för att senare sjunka igen. Forskarna ifrågasätter uppfattningen att en begränsad period med två eller tre graders uppvärmning skulle kunna hanteras utan bestående förändringar.

Kryosfären omfattar de delar av jorden där vatten förekommer i frusen form. Dit hör bland annat glaciärer, inlandsisar, snötäcken, havsis och permafrost.

Glaciologen James Kirkham, som är huvudförfattare till den nya rapporten och vetenskaplig chefsrådgivare vid International Cryosphere Climate Initiative, framhåller att även små temperaturförändringar påverkar snö och is. Han beskriver kryosfärens utveckling som en fråga med betydelse för hela planeten.

I en intervju med australiska ABC den 2 november förklarade James Kirkham att skillnaden mellan att tillfälligt överskrida 1,5 graders uppvärmning och att aldrig passera gränsen kan få omfattande följder för glaciärer, inlandsisar, havsis och permafrost.

Enligt rapportens beräkningar skulle en global uppvärmning på 2,8 grader, vilket motsvarar den utveckling som den nuvarande klimatpolitiken bedöms medföra, kunna reducera glaciärernas ismassa till mindre än en tiondel av dagens nivåer i Klippiga bergen, Alperna, Island och Skandinavien.

Vid en begränsning av uppvärmningen till 1,5 grader, i linje med Parisavtalets mer ambitiösa temperaturmål, beräknas omkring 20–35 procent av ismassan finnas kvar i dessa regioner.

International Cryosphere Climate Initiative redovisar också att Schweiz har förlorat omkring 20 procent av sin glaciäris under de senaste fem åren. Organisationen bedömer att en långsiktigt säkrare temperaturnivå för jordens frusna områden ligger närmare en grads uppvärmning eller lägre.

Mätningar från World Glacier Monitoring Service visar att glaciärerna utanför Grönlands och Antarktis inlandsisar förlorade uppskattningsvis 408 miljarder ton is under det hydrologiska året 2025. Den förlorade ismängden motsvarar omkring 1,1 millimeters höjning av den globala havsnivån.

Organisationens sammanställning visar att den genomsnittliga årliga glaciärförlusten har ökat från mindre än 100 miljarder ton under perioden 1976–1995 till omkring 390 miljarder ton under åren 2016–2025. Sex av de sju år med störst registrerad förlust har inträffat under de senaste sju åren.

Världsmeteorologiska organisationen (WMO) meddelade den 17 september 2026 att samtliga större glaciärregioner hade förlorat ismassa under fyra år i följd. Under perioden 2023–2025 uppgick den sammanlagda förlusten till uppskattningsvis 1 400 miljarder ton.

Särskilt omfattande förluster registrerades under 2025 i västra Kanada, USA, Island och Centraleuropa. Världsmeteorologiska organisationen framhöll även att vissa regioner kan ha nått den punkt då smältande glaciärer ger sitt största vattenflöde. Därefter kan mängden smältvatten från glaciärerna börja minska.

FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur, Unesco, redovisade i sin globala vattenrapport för 2025 att omkring två miljarder människor är beroende av vatten från bergsområden. Dessa områden står för uppskattningsvis 55–60 procent av världens årliga sötvattenflöden.

Unesco konstaterade samtidigt att förändrade snötäcken och krympande glaciärer påverkar tidpunkterna för hög- och lågvatten i vattendrag. Förändringarna berör såväl vattenkvalitet som vattenmängder och tillgången till vatten längre nedströms.

I januari 2025 inledde Unesco och Världsmeteorologiska organisationen FN:s internationella år för bevarande av glaciärer. Organisationerna angav då att omkring 70 procent av jordens sötvatten finns lagrat i glaciärer och inlandsisar.

Klimatforskaren Bill Hare, vd för det tyska forskningsinstitutet Climate Analytics, beskriver utvecklingen som allvarlig. Han pekar på att inlandsisarna smälter sex gånger snabbare än för 30 år sedan, samtidigt som havsis och bergsglaciärer försvinner i rekordtakt.

Bill Hare lyfter även fram stigande havsnivåer och försurningen av polarhaven. Enligt hans bedömning är flera av förändringarna oåterkalleliga inom mänskliga tidsperspektiv och får globala följder som kan överskrida samhällets möjligheter till klimatanpassning.

Bill Hare riktar också kritik mot politiska beslutsfattare och företrädare för fossilindustrin som har verkat för att försvaga klimatåtgärder. Han anser att rapporten visar vilka skador dessa beslut har medfört.

International Cryosphere Climate Initiative framhåller samtidigt att en återgång till högst 1,5 graders uppvärmning skulle kunna göra det möjligt för viss havsis och vissa glaciärer att börja återbildas. Sådana förändringar skulle enligt organisationen kunna ske över perioder på flera årtionden eller århundraden.

Klimatforskaren Matthew England vid University of New South Wales beskrev den 2 november 2026 hur återhämtningen av vissa förändringar i kryosfären kan kräva årtionden eller århundraden.

Forskarna skiljer dock mellan is som kan återbildas och långsiktiga förändringar i de stora inlandsisarna. International Cryosphere Climate Initiative bedömer att flera meters framtida havsnivåhöjning redan är inbyggd i utvecklingen till följd av inlandsisarnas tillbakagång.

I ett scenario där uppvärmningen överstiger 2,8 grader och består in i nästa århundrade kan havsnivån enligt rapporten stiga med upp till fem centimeter årligen omkring år 2150. Det kan jämföras med dagens ökning på omkring 0,45 centimeter per år.

Rapporten behandlar även upptining av permafrost. International Cryosphere Climate Initiative framhåller att upptiningen kan frigöra ytterligare koldioxid. Organisationen bedömer att detta skulle öka den mängd koldioxid som behöver avlägsnas ur atmosfären för att den globala temperaturen senare ska kunna sjunka.

FN:s miljöprogram Unep presenterade den 21 oktober 2026 en separat rapport om de globala utsläppen. Där beräknas växthusgasutsläppen behöva minska med 18 procent till 2030, 45 procent till 2035 och 69 procent till 2040 jämfört med 2025 års nivåer, för att följa ett scenario där uppvärmningen tillfälligt når omkring 1,7–1,8 grader och därefter sjunker till högst 1,5 grader före år 2100.

I en tidigare rapport från den 2 september 2026 konstaterade FN:s miljöprogram Unep att även ett optimistiskt scenario, där länderna genomför sina nationella klimatplaner och uppfyller ytterligare mål om nettonollutsläpp, innebär en beräknad maximal temperaturökning på omkring 1,8 grader.

De nya forskningsrapporterna publiceras därmed inför COP31 med beräkningar som visar skillnaderna mellan olika nivåer av global uppvärmning. International Cryosphere Climate Initiative betonar att även tillfälliga temperaturöverskridanden kan medföra långvariga förändringar i jordens glaciärer, inlandsisar och övriga frusna områden.